- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
221

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 10 - Andras erfarenheter - Roterande elektriska förstärkarmaskiner, av R Gradin - Egenskaper hos grafitfyllda plaster, av J Murkes - Reglering av färgers reologiska egenskaper, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 1. Inverkan
av grafit som
fyllmedel i
plaster, t.v.
fenolplast, t.h. PVC;
o
tryckbrott-gräns vid 20° C,

tryckbrott-gräns vid 120° C,
A
värmeledningsförmåga,
x
värmebeständighet.

vetandet och kan nu närmast betraktas som
typbeteckningar.

I princip står två utvägar till buds för att erhålla
ett högt godhetstal. Maskinen kan utföras med labil
självmagnetisering (Rototrol, Regulex) varvid om
resistanslinjen för självmagnetiseringen nära
sammanfaller med den raka delen av
tomgångskarak-teristikan (TK) ett mycket högt godhetstal kan nås.
Metoden bjuder dock på praktiska svårigheter
eftersom lutningen hos tomgångskarakteristikan är
varvtalsberoende och resistansen temperaturberoende,
något som dock kan bemästras med lämplig
automatik.

Den andra metoden för höjning av godhetstalet är
kaskadkoppling. Förstärkningen för två
kaskad-kopplade förstärkare utgör produkten av de
enskilda maskinernas värden, och den resulterande
tidskonstanten kan approximativt sättas lika med
summan av de båda maskinernas. Ibland användes
separata maskiner (Rapidvn), men oftast byggs
kaskadstegen samman inom en maskin med samma
aktiva material men med de olika förstärkarstegen
elektriskt och magnetiskt oberoende av varandra.
Detta oberoende kan nås dels med utförande med
skilda polaxelriktningar (Amplidyn med varianten
Magnicon), dels med skilda poltal (Magnavolt,
Rototrol).

Den labilt självmagnetiserade förstärkarmaskinen
har fått stor användning och har i viss mån varit
banbrytande för magnetisering av
kraftverksgeneratorer (utarbetad och använd vid Asea). Dess
svaghet med varvtals- och temperaturberoende gör den
dock underlägsen kaskadmaskinerna. En inbördes
jämförelse mellan olika typer av kaskadmaskinerna
visar, att den vid första anblicken dåliga
utnyttjningen av materialet vid separata maskiner
förbättras betydligt om hänsyn tas till att de magnetiska
tätheterna kan hållas betydligt högre än i de
hop-byggda maskinerna, eftersom ingen ömsesidig
inverkan mellan stegen finns. Dessutom är det av
separata maskiner konstruerade aggregatet mindre
känsligt för förskjutningar i borstlägen och dålig
borstanläggning.

Transduktorn tränger nu in på det område som
förut belt behärskats av de roterande maskinerna.
Vid driftstörningar har dock de roterande
maskinerna den fördelen att vara självförsörjande i fråga om

elektrisk energi (drivande motorkraft, eventuellt
svänghjul) medan transduktorn fordrar en
växelströmskälla (F Dahlgren i Elteknik jan. 1958
s. 1—8). R Gradin

Egenskaper hosgrafitfyllda plaster

Värmebeständiga och hållfasta plaster med goda
värmeledningsegenskaper för t.ex. kemiska
värme-växlingsapparater kan med framgång framställas av
fenolplast eller polyvinylklorid med grafit som
fyllmedel.

Fenolplast har provats för enaxligt tryck vid 20 och
120°C och polyvinylklorid genom intryckning av en
2 mm cylinder. Som ett relativt hållfasthetsmått i
senare fallet antogs det tryck vid vilket antingen en
spröd flagning eller en påtaglig plastisk flytning
började. Vid provning av värmebeständigheten
bestämdes de temperaturer vid vilka provets
deformation under en konstant belastning översteg en viss
bestämd storlek. Samtliga undersökta egenskaper
(fig. 1) hade optima vid halt av ca 80 vikt-°/o grafit
för både fenolplasten och PVC (P L Cetlin m.fl.
i Doklady Akademii Nauk SSSR 1U (1957) h. 1
s. 146—149). J Murkes

Reglering av färgers reologiska egenskaper

Vid tillverkning av läcker eller färger är det ofta
nödvändigt att justera en produkts viskositet utan
att ändra dess övriga egenskaper. I sådana fall kan
bara mycket små tillsatser tillåtas. Man kan t.ex.
minska cellulosalackers viskositet drastiskt genom
tillsats av 1—2 °/o av ett gott lösningsmedel, såsom
aceton. Deras viskositet kan i stället ökas mycket
genom tillsats av bara 0,5 °/o av en högviskös
nitro-cellulosa.

Bara 2—3 °/o av en viskös olja kan öka en färgs
viskositet betydligt. Tixotropa alkyder (Tekn. T.
1957 s. 54) kan man med fördel sätta till
linoljefärger för att minska dessas rinning och förbättra
deras hållbarhet vid lagring. Alkyden tillsätts bäst
före färgens rivning; 5—25 °/o av vikten olja
föreslås. Täckfärger och grundfärger, innehållande tunga
pigment förbättras mest. Vid närvaro av ämnen med
alkoholgrupper förstörs den gelstruktur som erhålls
genom tillsatsen.

Om aluminiumstearat som ofta används för ökning
av färgers tixotropi upphettas med oljor eller
lack-nafta, ger det ett gel som vid avsvalning blir ganska
sprött och tenderar att falla ut i färgen. Detta kan
dock hindras genom tillsats av stearinsyra eller
användning av ett aromatiskt lösningsmedel. Ett gel
av aluminiumnaftenat övergår till en tunnflytande
vätska vid närvaro av bara 0,4 °/o vatten.

När en aluminiumtvål upphettas med ett
lösningsmedel blir blandningen plötsligt viskös och
genomskinlig; en temperatur upp till 150—160°C kan
behövas. Höjs temperaturen ytterligare, kan det hända
att viskositeten snabbt avtar därför att gelet faller
ihop. Vid användning av sådana geler är det
tillrådligt att man låter dem stå 1—2 dygn för att man
skall vara säker på att tvålen inte blir kornig.
Aluminiumstearat införs vanligen genom valsning i
fernissor och färger.

Vissa tillsatser kan man använda för att
åstadkomma högt flytgränsvärde ("false body").
Produktens egenskaper liknar då tixotropi; skillnaden är
bara att dess återhämtning efter bearbetning blir
mycket snabbare. Vid användning av sådana
tillsatser måste produkten rivas, om den skall ge
blanka färgskikt. Bentone 34,
dimetyldioktadecyl-aminoniumbentonit, är mycket användbar för minsk-

218 TEKNISK TIDSKRIFT 1958

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:26:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free