Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 12 - Meteorologi och hydrologi inom kraftindustrin. Prognoser, av Alf Nyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara helt tillfredsställande. Det är alltså
tydligt att andra element, framför allt
avdunstning, kan påverka avrinningen och
undersökningar beträffande dessa förhållanden kommer
att utföras vid institutet, varvid man skall söka
bestämma avdunstningen dels direkt, dels
indirekt som funktion av andra meteorologiska
element som fuktighet, molnighet och
solskenstid.
I avsikt att finna en möjlighet att förbättra
vårflödesprognoserna har redan vissa
sammanställningar gjorts av några meteorologiska
element som man kunde misstänka vara av
särskild betydelse. H Pershagen har för tiden april
—juni korrelerat dessa element med skillnaden
mellan verklig och beräknad vårflödesvolym
i Kvarnbergsvattnet. Av resultaten framgår att
om nederbörden under april—juni är stor, blir
också det verkliga flödet större än det
beräknade, och samma resultat erhåller man
märkligt nog även när våren är solrik. De totala
korrelationskoefficienterna, som visserligen är
signifikanta, är emellertid ej högre än något
över 0,50 och det är alltså uppenbart, att även
andra faktorer inverkar. Denna preliminära
undersökning måste därför fortsättas för att
man skall nå säkrare resultat.
Flödets maximum
I vissa sammanhang är det av intresse att
känna till flödets maximum. Detta är kanske
framför allt fallet i oreglerade älvar, men även i
reglerade vattendrag kan maximum ha ett visst
intresse. Som man kan vänta sig är det så att
ju större snömagasinet vid vårflodens början
är, desto större blir också flödets maximum.
R Melin har vid en undersökning funnit, att
sambandet synes vara praktiskt taget
detsamma, antingen man i beräkningen tar hänsyn
eller ej till den nederbörd som faller under
avsmältningstiden fram till flödestoppen.
Korrelationskoefficienten uppgår till i genomsnitt
0,81. Vårfloden i de undersökta älvarna har ett
från år till år mycket skiftande förlopp, och
temperaturen är säkerligen den för flödets
maximihöjd viktigaste faktorn.
En noggrannare bestämning av flödets
maximum torde emellertid kunna erhållas om man
lyckas fastställa det allmänna sambandet
mellan väderleksfaktorer och avrinning. Detta
Tabell i. Antalet dagar mellan vårflödets början
och maximal vårflod
Verkligt Beräknat Avvikelse
1947 ........ ........ 19 19 0
1948 ........ ........ 31 31 0
1949 ........ ........ 32 30 + 2
1950 ........ ........ 35 33 + 2
1951 ........ ........ 40 39 + 1
1952 ........ ........ 39 38 + 1
1953 ........ ........ 42 44 — 2
1954 ........ ........ 18 20 — 2
1955 ........ ........ 36 37 — 1
problem har först under de senaste åren
angripits i Sverige, och preliminära resultat från
några pågående arbeten skall här lämnas, men
först skall diskuteras frågan om tidpunkten för
maximala flödet.
Tidpunkten för maximala flödet
En preliminär undersökning, som omfattar
tiden 1947—1955, har utförts beträffande
Borgasjön, som är en högt belägen sjö ca 450 m över
havet i övre delen av Fjällsjöälvens område.
Den avvattnar ett fjällområde om ca 500 km2
kring gränsen mellan Jämtland ocli Lappland
ca 64°50’N. Följande ekvation har uppställts
av K Byrde:
y = —V/ —A,-T — K-n + K
där y är flödesperioden eller antalet dagar
mellan vårflödets början och maximal vårflod.
(Vårflödets början definieras som den dag då
tillrinningen för första gången överstiger 10
m3/s.), iV är magasinerad snömängd under
tiden november—april. (Värdet bestämt såsom
nederbörd i mm vid stationen Leipikvattnet.),
/ är första vårflödesdagens längd i timmar vid
stationen Gisselås 63° 42’N 15° 22’ ostlig bredd,
vilket utgör ett mått på solskenstiden, T är
medeltemperaturen under maj uttryckt som
anomalier enligt en viss skala gående från 1 till 6
och n är nederbörden under maj i procent av
den normala enligt en annan skala gående från
1 till 6.
Skillnaden mellan verklig och beräknad
maximal vårflod är, tabell 1, i intet fall mer än två
dagar. Ringa magasinerad snömängd förkortar
flödesperiodens längd. Tillrinningen ökar
relativt sakta, då vårflödet börjar tidigt, under det
att en sen vår, med motsvarande större
solhöjd och längre dagar och sannolikt längre
solskenstid, ger en snabbare avsmältning.
Nederbörd som regn under
avsmältningspe-rioden har relativt stor betydelse. Redan i
början av perioden synes ett regn medföra ökad
avsmältning, även om nederbördsmängden är
relativt ringa. Delvis kan detta bero på
ändringar i reflektionsförmågan, som kan uppgå
till 80 % vid en torr och 60 % vid en våt
snöyta. Genom ett obetydligt regn på ett tidigt
stadium skulle alltså strålningsabsorptionen
komma att fördubblas. Nederbörden under
av-smältningsperioden innebär för övrigt ett
direkt tillskott av vatten under en tid, då övre
markskiktet redan är mättat med fuktighet, och
infiltrationen inte torde bli särskilt stor.
Härtill kommer också den indirekta effekten att
ökad luftfuktighet nedsätter avdunstningen.
Flödet är starkt temperaturberoende och
ansluter sig i detalj relativt väl till ett medeltal
av temperaturen under de närmast föregående
dagarna (4-dagarsmedeltal eller i ett par fall
3-dagarsmedeltal). Eftersläpningen har visat
sig vara mindre, då den magasinerade
snömängden har varit extremt liten (1954) och då
våren kommit ovanligt sent (1955).
I den angivna formeln ingår fyra faktorer, av
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
