Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 12 - Nya metoder - Ythärdning genom snabbkylning direkt efter uppkolning, av SHl - Issmältning med tryckluft, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltmer billigare låglegerade stål som
ythärdnings-stål varigenom denna olägenhet minskats.
Snabbkylning direkt efter uppkolning är i dag
vanlig i USA och har börjat användas i Storbritannien.
Metoden kan lätt tillämpas vid gasuppkolning, men
den har också med framgång utnyttjats vid
pulver-uppkolning. Givetvis är den billigare än det
tidigare använda omständliga förfarandet.
Vid sätthärdning måste arbetsstyckena packas så
att de kan tas ut heta ur uppkolningspulvret och
doppas i olja. Detta arbete måste givetvis utföras
snabbt. Därför måste arbetsstyckena i allmänhet
packas glesare än tidigare i uppkolningskärlen
varigenom dessa utnyttjas sämre. Vidare bör förlusten
av uppkolningspulver bli större. Det torde inte
heller kunna undvikas att pulver kommer in i oljan
som därför måste filtreras för att
cirkulationspumparna inte skall skadas.
Vid sätthärdning blir ytskiktets kolhalt alltid
övereutektisk. Det synes nämligen omöjligt att
åstadkomma ett uppkolningspulver som ger ett
ungefär eutektiskt ytskikt och samtidigt kan användas
upprepade gånger. Även vid användning av
lämpligaste stålsort får därför det härdade ytskiktet
större halt av restaustenit än som är önskvärt, om
man snabbkyler direkt från
uppkolningstempera-turen (900°C). En praktisk kompromiss är att man
sänker ugnstemperaturen så lång tid innan
uppkol-ningskärlet tas ut att arbetsstyckena hinner anta
den lägre temperaturen. Härvid fordras exakt
temperaturreglering för att utfällning av grafit i
korngränserna skall undvikas.
Det anses inte lämpligt att alltid använda direkt
kylning vid sätthärdning. Denna metod ger
nämligen tillfredsställande resultat bara med lämpliga
stål och vid lämpliga arbetsbetingelser. Med
dubbel-härdning får man bästa möjliga resultat med ett
mindre gott stål; direkt kylning fordrar en hög och
jämn kvalitet hos stålet (T W Ruffle i Iron & Steel
sept. 1957 s. 441—444). SHl
Issmältning med tryckluft
Redan för 30 år sedan förekom uppgifter om att
man smält is genom att blåsa in luft under
vattenytan, varigenom man fick en transport av varmare
vatten upp mot isen. Som systemet till en början
tillämpades var det emellertid dyrt både i
anläggningskostnad och drift, men under senare år har
man bl.a. genom förenklingar kunnat få ner
kostnaderna. Sådana fall, där systemet kommer till
användning är bl.a. för issmältning framför isgrindar
vid vattenkraftstationer, vid sågverk för att få fram
timret från magasinet till själva sågarna (fig. 1)
och för vissa korta farleder (fig. 2), framför allt
färjleder (Tekn. T. 1954 s. 270).
För ledning av luften under vattnet används rör
av plast, i allmänhet polyeten. Detta material har
lägre täthet än vattnet, så att slangen även i
vattenfyllt tillstånd håller sig flytande, varigenom risken
för igensättning av lufthålen med siam minskas.
Polyeten är vidare korrosionsbeständig och angrips
inte av alger eller annan växtlighet. Slangen går lätt
att skarva genom svetsning eller med skarvhylsa.
En nackdel med materialet är emellertid att det
blir sprött vid mycket låg temperatur, så att det då
kan vara svårt att hantera. Det är emellertid endast
om slangen skulle behöva tas upp ur vattnet för
reparation vid sträng kyla som detta måste beaktas.
Eftersom slangen alltid är lättare än det
omgivande vattnet, måste den förankras vid bottnen, fig. 3.
Härför används t.ex. en kätting, vid vilken slangen
fästes med koppartrådar, så att avståndet från bott-
nen blir lämpligt, ofta 3—9 dm. Hålen i slangen är
vanligen 0,6—0,8 mm i diameter och placeras
alltefter vattentemperaturen och djupet på 5—15 m
avstånd.
Tryckluften får man i allmänhet från en stationär
tvåstegs kompressor. Denna måste vara försedd med
stor luftbehållare, så att luften hinner kylas ner
och vattnet avskiljas. Det är synnerligen viktigt att
vattnet avskils effektivt, då man annars kan riskera
att tilledningen till slangen under isen kan frysa
igen. Den erforderliga luftmängden är per 1 000 m
slangledning ca 3 m3/min vid övertrycket 2—3
kp/cm2, och med denna luftmängd kan man hålla
en isränna öppen, om vattentemperaturen vid
bottnen är minst + 1°C och luftens medeltemperatur
—10°C.
Den i vattnet inblåsta luften löses något i vattnet,
men huvuddelen blandas i form av små blåsor i
vattnet. Denna vatten-luftblandning har avsevärt
mindre täthet än det övriga vattnet och stiger
därför på samma sätt som i en mammutpump (Tekn.
T. 1953 s. 143) uppåt mot ytan. Genom denna
cirkulation av det varmare bottenvattnet smälter isen
Fig. 1.
Timmer-intag vid
Torsviks Sågverk i
Ramvik med
is-undanhållning
med tryckluft
ur 600 m 1"
plaströr;
vattendjup 0—3 m.
Fig. 2. Med
tryckluft
erhållen isränna för
pråmtrafiken på
Riddarfjärden i
Stockholm.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
