- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
289

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 12 - Nya metoder - Issmältning med tryckluft, av Wll - Automatisk viskositetsreglering för tjockolja, av Wll - Bättre elförkromning med ultraljud, av SHl - Hexmetylentetramin enligt en förenklad kontinuerlig process, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och mitt över ett hål kan man på detta sätt få en
vak på 10—15 m diameter. Vakens storlek är
givetvis beroende av djupet, bottenvattnets temperatur
och lufttemperaturen. För att få en isfri ränna
ordnar man genom lämpligt avstånd mellan lufthålen
i slangen en serie vakar, som bildar rännan.

En issmältningsanläggning bör dimensioneras så
alt den arbetar tillfredsställande vid de svåraste
förhållandena. Vid gynnsammare förhållanden kan
man för att spara energi för kompressorns drift
minska lufttrycket och därmed effektbehovet. Är
det en farled med någorlunda livlig trafik på dagen
kanske det endast är nödvändigt att köra
anläggningen under natten (Per Holmberg i Tryckluft
1957 h. 2 s. 8—12). * Wll

Automatisk viskositetsreglering för tjockolja

För att få en god finfördelning av tjockolja vid drift
av dieselmotorer och även vid oljeeldning måste
man värma oljan så högt att man får den
lämpligaste viskositeten (jfr Tekn. T. 1957 s. 149).
Särskilt vid motordrift medför högre viskositet eller
ofta varierande viskositetsvärden sämre
finfördelning och därigenom större bildning av fasta
förbränningsrester och ökad slitning av motorn.
Dessutom kan för hög viskositet leda till för högt tryck
i oljesystémet med skador på pumpar, rör och
ventiler. Det är sålunda av stor betydelse att önskad
viskositet hålls och därför kan automatisk reglering
vara av värde.

I en viskositetsregulator för oljor,
"Askania-Visko-simat", fig. 1, är viskositetsmätningen baserad på
att tryckförlusten i en kapillär vid laminär
strömning är direkt proportionell mot viskositeten under
i övrigt lika förhållanden. Om alltså flödet genom
kapillären 2 hålls konstant, blir tryckskillnaden />/—
P/j över kapillären ett mått för viskositeten. Flödet

Fig. 1. Apparatur för automatisk
viskositetsregle-ring; 1 mätrör, 2 kapillär, 3 termometer, 4
genom-flödesregulator, 5 differenstrycköverförare, G
tryck-reduceringsventil, 1, 8 visande och registrerande
viskositetsmätare, 9 regulator, 10 inställningsdon, 11
reglerventil, 12 värmeväxlare, 13 stryporgan, 14, 15
mätkammare; p\, pn, pin beteckningar för tryck.

hålls konstant med regulatorn 4. Denna innehåller
ett membran, som i den undre kammaren 14 hålls
med en dragfjäder. I den övre kammaren 15 är på
membranet placerad en ventilkägla, som kan öppna
och stänga återströmningsledningen. I membranet
är ett hål 13, som tjänstgör som stryporgan.

Vid jämviktsförhållanden har man en konstant
skillnad i tryck Pn—Piii mellan de båda kamrarna,
vilket bestäms av fjäderspänningen. Om trycket pu
skulle stiga, minskar ventilkäglan
utloppsöppningen, varvid utflödet minskar till dess att trycket puj
har stigit så att det ursprungliga differenstrycket
erhålles. Den passerande delströmmen på ca 0,4
1/min återförs vanligen till överströmningsledningen
vid bränslepumpen.

Tryckskillnaden pi—Pu överförs till den
pneumatiska regulatorn, som arbetar med luft av 1,5 atö
och reglerar den till oljevärmaren 12 tillförda
ångmängden. Skulle viskositeten ökas så ökar
tryckskillnaden Pi—Pu och ångmängden ökar så mycket,
att temperaturen på oljan stiger tills den önskade
viskositeten erhållits (Fr. W Rauch i MTZ,
Motor-technische Zeitschrift nov. 1956 s. 404—405). Wll

Bättre elförkromning med ultraljud

Amerikanska experiment lär visa att man vid
elektrolytisk förkromning kan förbättra beläggningens
kvalitet avsevärt genom användning av ultraljud
för omröring av badet. Vid frekvenser på 10 och
260 kHz tycks svängningar med lika stor intensitet
ha praktiskt taget samma verkan. Denna består i
ökning av beläggningens adhesion, särskilt på ytor
som är dåligt rengjorda eller har komplicerad form.
Vidare minskas beläggningens porositet och
polarisationen, medan kromskiktets hårdhet och glans
ökas.

Den högsta strömtäthet, vid vilken blanka
beläggningar fås, är 20 °/o större vid användning av
ultraljud i stället för mekanisk omröring av badet.
Strömutbytet blir också något större vid strömtätheter
över 150 A/dm".

Vid försöken användes som bad kromtrioxid löst
i vatten innehållande något svavelsyra. Vanligen
innehöll lösningen 250 g/1 Cr03. I de flesta fallen
användes ultraljud med 230 kHz frekvens och 3.5
W/cnr intensitet. Beläggningen gjordes direkt på
plana stålplåtar. Anoderna, som var av bly,
placerades just utom räckhåll för ljudstrålen för att de
inte skulle falla sönder.

Man anser att beläggningarnas förbättring beror
på att koncentrationsgradienter intill katodytan
förstörs genom kavitation. Förkromning med ultraljud
anses berättigad om en relativt liten förbättring av
beläggningen är av stor vikt. För kommersiell
användning rekommenderas ultraljud med 20 kHz
frekvens och minst 1 W/cnr intensitet (Chemical &
Engineering News 4 nov. 1957 s. 50). SHl

Hexmetylentetramin enligt en förenklad
kontinuerlig process

Man framställer hexametylentetramin (hexamin)
genom att bringa formaldehyd och ammoniak att
reagera. Reaktionen är enkel, men vissa svårigheter
uppstår vid dess genomförande i stor skala. Den är
nämligen starkt exoterm och måste utföras vid låg
temperatur för undvikande av sidreaktioner.
Mycket effektiv kylning fordras därför.

Vidare får man en utspädd lösning av hexamin
som måste indunstas till kristallisation. Vid de i dag
vanliga processerna 1’år man en lösning
innehållande bara 10—20 °/o hexamin därför att 6 mol vat-

TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79

Fig. 3. Schema
för issmältning
med tryckluft; 1
kompressor, 2
luftbehållare, 3
matarledning, 4
plast- eller
gummislang, 5
slangklämma,
6 koppartråd, 7
kätting, S
luftbubblor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:54:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free