Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 13 - Minnen i elektroniska siffermaskiner, av Carl-Ivar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen i elektroniska
siffermaskiner
Civilingenjör Carl-Ivar Bergman, Stockholm
681.142 : 621.318.042
Kapaciteten och effektiviteten hos en
elektronisk automatisk räknemaskin beror i högsta
grad av storleken och egenskaperna hos
maskinens minne (Tekn. T. 1957 s. 197). Det är
därför naturligt att en så stor del av
utvecklingsarbetet på elektronmaskinerna har
inriktats på att åstadkomma förbättrade typer av
minnen.
Ett minne kan definieras som en anordning
som på specificerad adress (minnesplats) kan
lagra information och från vilken adress
samma information automatiskt kan läsas ut. I
siffermaskinens minne lagras data och
instruktioner, som kan behandlas automatiskt
av maskinen. Varje minnesplats specificeras
med en adress och rymmer en cell eller ett
block av celler. I en cell lagras ett ord, dvs.
den informationsmängd (antal binära siffror,
bit) som normalt behandlas som en enhet av
maskinens aritmetiska organ. Ett ord kan
vara sammansatt av ett antal tecken, vilket
är en gemensam benämning på en decimal
siffra, en bokstav eller ett
interpunkterings-tecken och som kodas med 4—8 bit.
Karakteristiska storheter för ett minne är
kapacitet och åtkomsttid. I övrigt är hög
tillförlitlighet, liten volym och rimligt pris
önskvärda egenskaper. Minneskapaciteten anges av
det maximala antalet bit, tecken eller ord som
samtidigt kan lagras. Med åtkomsttid avses i
regel den tid, som i medeltal åtgår för att lo-
Fig. 1. Princip för cirkulerande minne.
kalisera en minnesplats och överföra
informationen (läsa eller skriva).
I en siffermaskin skiljer man mellan inre och
yttre minne (Tekn. T. 1955 s. 273). Det inre
minnet står i omedelbar förbindelse med
maskinens styrorgan, varifrån de enskilda orden
(och instruktionerna) är direkt adresserbara.
Det yttre minnet utgör ett komplement till det
inre. Mellan dessa båda minnesorgan kan
information med särskilda transferinstruktioner
överföras i block, vanligen omfattande mellan
10 och 100 ord. Information i det yttre minnet
blir alltså tillgänglig för behandling först sedan
den på detta sätt överförts till det inre minnet.
En av anledningarna till denna uppdelning i
inre och yttre minne är att det av praktiska
och ekonomiska skäl är svårt att uppnå kort
åtkomsttid i ett minne med stor kapacitet.
Antalet adresser i inre minnet måste också
begränsas för att inte antalet siffror i
instruktionens adressdel skall bli otympligt stort. Det
inre minnet är alltså mindre och snabbare, det
yttre större och långsammare.
Under räkningens gång samarbetar de båda
minnesenheterna på så sätt, att det för
behandlingen mest aktuella data- och
instruktionsmaterialet ligger i det snabba inre minnet
och automatiskt utbytes mot ny information
från det stora yttre minnet efterhand som
beräkningsarbetet fortskrider.
Minnestyper
Någon gruppering av de olika minnestyperna
under rubrikerna inre och yttre minnen kan
knappast göras, därför att en viss minnestyp
exempelvis kan användas som inre minne i en
långsam maskin eller som yttre minne i en
snabb maskin. Däremot kan en uppdelning
göras med avseende på konstruktionsprinciper.
Man skiljer också mellan serie- och
parallellminnen. Vid skrivning och läsning i serie
representeras ett ord av en följd av impulser på
så sätt att varje binär siffra tillordnas ett
bestämt tidsavsnitt. Vid överföring i parallell
behandlas alla siffrorna i ett ord samtidigt.
Om tecknen i ett ord överföres i serie medan
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
