Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 13 - Minnen i elektroniska siffermaskiner, av Carl-Ivar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8. Pulsdiagram.
varje. Mot varje binär position svarar alltså en
matris.
X- och Y-ledningarna kan kopplas i serie på
sådant sätt, att alla matriserna drives samtidigt
från gemensamma X- och Y-aggregat (fig. 7).
Utgångarna från maskinens adressregister
delas upp i två grupper, som definierar en
X-och en Y-koordinat. Genom avkodning med
matriser, bestående av germaniumdioder,
utväljes ett X- och ett Y-drivsteg, som pulseras
från en central pulsgenerator styrd av
klockpulsen i maskinen. Förutom X- och
Y-ledningarna är varje matris försedd med ytterligare
en drivledning, Z-ledningen eller
sifferpuls-ledningen. Denna ledning löper liksom
läs-ledningen genom alla kärnorna i matrisen,
men på sådant sätt att kärnorna magnetiseras
med strömmen + V2 im av en Z-puls. Z-pulsen,
som genereras villkorligt för varje matris,
bestämmer om en etta eller en nolla skall
inskrivas i matrisen.
Pulseringen av minnet kan tänkas uppdelad
i en läs- och en skrivfas (fig. 8). Under
läs-fasen drives de utvalda X- och Y-ledningarna
med strömstyrkan -f V2 im. I varje matris ger
den utvalda kärnan upphov till en
spännings-stöt i läsledningen, som förstärkes och tolkas
som en etta eller en nolla av detektorn. Infor-
mation inmatas till minnesregistrets
vippkretsar från grinden. Om minnet har fått order
om läsning (vilket även måste innebära
regenerering) öppnas grinden och informationen
går från detektorerna ut till minnesregistret.
Vid order om skrivning får minnesregistret i
stället motta den utifrån kommande
informationen. Det ord som skall inskrivas finns
alltså vid skrivfasens början lagrat i
minnesregistret. Under skrivfasen pulseras X- och
Y-ledningarna med — V2 im. Villkoren för de olika
matrisernas Z-pulser tas från motsvarande
positioner i minnesregistret. Z-pulsen genereras
under skrivfasen om siffran är noll men efter
skrivfasen vid skrivning av en etta. Algebraiska
summan av strömmarna genom den utvalda
kärnan är — % im vid skrivning av en nolla
(fig. 8).
Snabbheten hos ett kärnminne bestäms i
första hand av den tid som fordras för att ändra
magnetiseringstillståndet i en kärna från — 0,
till -f dvs. omslagstiden. För de material,
som hittills kommit till användning, håller sig
denna tid mellan 1 och 5 us. För en
pulserings-ström av given styrka bestäms omslagstiden
av materialets struktur, ledningsförmåga och
koercitivkraft. God rektangularitet hos
hyste-reskurvan och låg koercitivkraft uppnås
lättast för "långsamma" material (alltså med
relativt hög ledningsförmåga).
Snabba material har en koercitivkraft av
ungefär 1 oe. För en ring med 2 mm
ytterdiameter betyder detta att erforderlig
magneti-seringsström im är ca 0,8 A. Med de snabbaste
kärnor, som nu finns tillgängliga, kan en
pulscykel (läs- och skrivfas) fullbordas på 5 |.is
Hög pulsfrekvens i ett kärnminne ställer stora
krav på elektroniken i såväl driv- som
läs-kretsar.
I maskiner utomlands har även använts andra
principer för kärnminnets utformning, inte
bara beträffande pulseringssystemet utan
också när det gäller själva matrisernas
konstruktion och lindningssätt.
Kärnminnet i Besk och Facit EDB
Ferritkärnor
För minneskärnorna kräver man god
rektangularitet hos hystereskurvan och gott
1/0-förhål-lande för signalen och frihet från
degenera-tionsfenomen. Det senare innebär, att
stationärt magnetiskt tillstånd skall uppnås efter ett
fåtal halvpulser. Man måste också eftersträva
jämn och hög kvalitet vid leverans i stora
kvantiteter, låg koercitivkraft samt rimligt pris.
För att effektivt och noggrant kunna
undersöka kärnor av olika typer har man byggt en
provapparatur (kärnprovare) som senare
kompletterats med anordningar för automatisk
provning. I denna kan en kärna provas med
en serie strömpulser i överensstämmelse med
ett program, som kan ställas in på en
styrpanel. Signalspänningen från kärnan kan
studeras på oscillograf. De kärnor som efter
omfattande prov och studier av tekniska rappor-
Fig. 9. Drivpentodens lcarakteristika (EL81).
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
