Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 13 - Minnen i elektroniska siffermaskiner, av Carl-Ivar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13.
Pulsgenerator.
Med hänsyn till drivledningarnas
komplicerade impedans är det alltså stora krav som måste
ställas på ett drivsteg. Problemet har lösts så,
att drivsteget genererar ett väldefinierat
spän-ningssving och driver pulsledningen genom
ett högt seriemotstånd, som dels gör
strömstyrkan tillräckligt oberoende av den
motelektromotoriska kraften, dels har en starkt
dämpande effekt på icke önskvärda
parasitsvängningar. Det väldefinierade spänningssvinget
har man åstadkommit genom att utnyttja den
låga bottningsspänningen hos en pentod (fig.
9). Vid anodspänningen 400 V kan man få ett
spänningssving på 360 V vid 230 mA
anodström. Detta sving ändrar sig mycket litet vid
en nedgång av emissionen till 50 %.
Långtidsprov i laboratoriet samt mätningar på ett stort
antal rör har visat, att man bör kunna räkna
med en osäkerhet i amplituden som är mindre
än 2 %.
För drivning av de rektangulära matriserna
behövs 64 X-drivsteg ocli 32 Y-drivsteg.
Samtliga drivsteg är identiska (fig. 10). Drivlinjen
till matriserna pulseras från en
pulstransformator T3 av två mottaktkopplade pentoder,
EL81. De båda kristallmatriserna X och Y, som
avkodar adressregistrets innehåll, fungerar på
så sätt att de utvalda drivrörens styrgaller får
nivån — 60 V, medan övriga drivaggregat får
en förspänning av —120 V. Drivpulserna XLP
(.r-läspuls) och XSP (x-skrivpuls) resp. YLP
och YSP, som är negativa och har en
amplitud av 60 V, inmatas på drivrörens katoder.
EL81 ger maximal ström vid pulseringen och
ger ett anodspänningssving av 410 V. På T3:s
sekundärsida ger detta 185 V.
Seriemotstånden är valda så att erforderlig
drivström till matriserna erhålles (% /m =
0,41 A). Den till serieniotstånden anslutna
shuntande RC-länken har till uppgift att
kompensera för transformatorns magnetiserings-
Fig. 74. Amplitud- och tidsdiskriminering.
ström, som annars skulle ge upphov till en
svag lutning hos pulstoppen. Drosslarna och
motstånden i drivrörens anodledningar
förhindrar att spänningspulsen får en alltför
skarp front och minskar därigenom risken för
uppkomsten av parasiterande svängningar.
Varje drivlinje i minnet avslutas med ett
seriemotstånd på 10 ohm av precisionstyp.
Drivpulserna kan uppmätas och studeras noggrant
med hjälp av en oscillograf, som anslutes över
motstånden (fig. 11). Kärnmatriserna utgör en
ömsesidig impedans mellan drivledningarna.
Verkan av denna magnetiska koppling kan
iakttas i form av kortvariga
insvängningsfenomen. Av fig. 11 a, b och c kan man exempelvis
se, att de snabba vågfronterna hos Z-pulsen
återverkar på X- och Y-pulserna. Detta är
ytterligare en anledning till att drivstegens inre
motstånd bör vara högt.
Z-pulsen genereras av drivsteg, som bygger
på samma idé som X- och Y-stegen. Varje
Z-steg har sin egen pulsgenerator (fig. 13). Då
en puls inmatas på pentodens styrgaller faller
spänningen på anoden och genererar ett
väldefinierat sving (jfr fig. 9), som återkopplas
via kondensatorn C. Pulslängden bestäms
därför nästan helt och hållet av RC-nätets
kretskonstanter.
Signalen från en matris har en amplitud av
ungefär 0,1 V (en etta). Den transformeras
upp till 1,5 V och påtryckes förstärkaren, en
brant pentod (E80L) stabiliserad genom
lik-strömsmotkoppling. Spänningsförstärkningen
är 15 och tillräckligt konstant under rörets
livstid (ca ±9 % med hänsyn tagen till
rörbyte). Efter förstärkningen inmatas signalen
genom en grind med en inspektionspuls
(strobepuls) i en och-grind bestående av branta
germaniumdioder. En etta har genomsnittligt
25 V amplitud vid ingången till grinden, vilket
möjliggör en effektiv amplitud- och
tidsdiskriminering (fig. 12). Störningen från matrisen
vid läsningen av en nolla är praktiskt taget
obefintlig, vilket visar att balanseringen av
störningarna från 31 halvpulserade kärnor är
mycket god. Läsfasen slutar 4 i.is från
oscillogrammets början!
Vad som händer på läsledningen under den
efterföljande skrivfasen har ingen betydelse.
Grinden är ju öppen endast under den korta
inspektionspulsen, ca 0,3 |xs. Ett oscillogram
(fig. 12 d) över spänningens utseende på
förstärkarens utgång vid körning av ett program
(nollor och ettor från olika adresser
överlagras på varandra) visar att X-pulsen startar
något före Y-pulsen, vilket minskar
störnivån, eftersom störningen uppdelas i två
etapper. X-störningen kan urskiljas i fig. 12 d
omedelbart före signalpulsen.
Minnesregistrets vippkoppling har
dimensionerats så att minsta möjliga startpuls skall
fordras för att starta det regenerativa
förloppet vid inmatning av en etta. Den minsta
laddning, som behöver tillföras för att vippan
skall slå över, är ungefär 0,35 • 10 ® As.
Experiment har visat, att denna känslighet ändrar
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
