- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
319

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 13 - Nya metoder - Lågschaktsmasugnar, av SHl - Rivning av färg med sand, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nya metoder

Lågschaktsmasugnar

Sedan 1954 har man i Köln experimenterat med en
lågschaktsmasugn. Dewag-Humboldt-ugnen, för
utnyttjande av järnmalmspulver och icke koksande
kol (jfr Tekn. T. 1951 s. 832; 1955 s. 638).
Grundidén är samtidig koksning och reduktion av
briketter, innehållande malmpulver, flussmedel och icke
koksande kol i lämplig blandning för erhållande av
önskad tackjärnstyp. Processen möjliggörs genom
att beskickningen utsätts för hög temperatur och en
reducerande atmosfär högt upp i ugnen. Härvid
koksas nämligen det bituminösa kolet (30—35 °/o
flyktiga ämnen), och briketterna blir hårda och
porösa.

Masugnen ger 10—15 t/dygn tackjärn. Briketterna
koksas på 25—30 min varvid betydande mängd
tjära bildas. Denna måste hållas i gasform under
stoftavskiljningen; efter dess kondensation är gasens
värmevärde 1 420 kcal/m3 (0°C, 760 torr). Man har
vid försöken framställt tackjärn för bessemer- och
martinstål samt gjutjärn. Tackjärnet har blivit av
normal kvalitet, men har i allmänhet lägre
svavelhalt än tackjärn från konventionella masugnar.
Kolförbrukningen är ca 2 200 kg/t tackjärn vilket anses
tillfredsställande, om man jämför med kolåtgången
för koksning och järnframställning.

Man har nu byggt en fullstor lågschaktsmasugn i
Troisdorf inte långt från Bonn. Den är avsedd för
reduktion av lotringsk minettemalm under 5 mm
samt svensk och tysk malmmull med gaskol från
Ruhr med samma kornstorlek och skall ge 100—
200 t/dygn tackjärn. Den har rektangulärt tvärsnitt,
4,2 X 2,1 m vid formorna och 4 m höjd, och är
infodrad med koltegel upp till formorna samt med
vanligt masugnstegel ovanför dem. Formorna är tio,
fyra på vardera långsidan och två på kortsidorna.
Luften förvärms till 800°C; blästertrycket är ca 0,5
at och luftmängden ca 20 000 m3/h (0°C, 760 torr).

Till masugnen hör en briketterings- och en
gasreningsanläggning (fig. 1). Den förra ger briketter
med överskott på kol, med överskott på flussmedel
och med lägre halt av såväl kol som flussmedel.
Genom att blanda dessa tre brikettyper, kan man
variera beskickningens sammansättning tillräckligt
för reglering av driften.

De fuktiga råvarorna går från tre silor 4 till en
tork, eldad med masugnsgas. Materialet förs genom
torken med en luftström, skils från i en cyklon
och går till tre silor 9. Stycken större än 10 mm
följer inte med luften utan går från torken till en
hammarkvarn där de krossas till mindre än 5 mm.
En lämplig blandning av malm, flussmedel och kol
matas automatiskt till en blandare; samtidigt
tillsätts tjära som bindemedel för briketterna.

Blandningen fördelas på två parallellt arbetande
briketteringsanläggningar, var och en bestående av
blandare, upphettare och press; den sistnämnda ger
30 t/h briketter på 110 g med dimensionerna
40 X 45 X 55 mm. Från pressarna kyls briketterna
på en transportör och går till brikettsilor.

Per ton tackjärn ger masugnen 6 000—7 000 ms
(0°C, 760 torr) gas vars temperatur hålls över 360°C
under dess passage genom sotfångaren. Gasen går
genom två förkylare, där något tjära och damm
frånskils, och befrias vid 80°C från tjära i två
des-integratorer följda av droppfångare. Den går sedan
till slutkylarna där lättolja kondenseras och
passerar vid 25°C till ett andra reningssteg.

Anläggningen är i stor utsträckning automatiserad,
och man väntar att kunna köra den dygnet runt
med en total arbetsstyrka på 60—70 man (F W
Staratt i Journal of Metals nov. 1957 s. 1432—
1433). SHl

Rivning av färg med sand

Vid Du Pont’s Marshall Laboratories har man
konstruerat en apparat för rivning av färger, som
arbetar kontinuerligt, har stor avverkning och enligt
uppgift ger klarare, renare färger och mindre
krit-ning hos de torra färgskikten. Apparaten består i
huvudsak av en stående cylinder i vilken finns ett
antal horisontella, plana skivor sittande på en
vertikal axel. Cylindern fylls med färg och sand med
sfäriska korn ca 0,7 mm i diameter. När skivorna
sätts i snabb rotation uppstår virvlar i vilka
sandkornen krossar pigmentagglomeraten.

Cylindern är dubbelmantlad och värms med vatten.
Bästa resultat lär erhållas med lika volymer sand
och pigment och vid 50—65°C. Enligt uppgift nöts

Fig. 1. Flytschema för lågschaktsmasugnen i Troisdorf; 1 kalk, 2 kol, 3 malm, 4 silor för vått råmaterial,
5 tork, 6 hammarkvarn, 7 masugnsgas, 8 blandare, 9 silor för torrt råmaterial, 10 tjära, 11 brikettpress, 12
brikettsilo, 13 masugn, 14 luftförvärmare, 15 masugnsgas, 16 sot, 17 sotfångare, 18 gasreningsanläggning, 19
tjära, 20 renad gas, 21 gasklocka, 22 renad gas, 23 slagg-granulator, 24 gjutmaskin.

TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:26:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free