Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Arméns krigsorganisation, av Åke Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arméns krigsorganisation
Kapten Åke Lundberg, Stockholm
Fig. t.
Organisationstablå över,
upptill
infanteri-brigad, nedtill
skyttebataljon.
Arméstridskrafternas främsta uppgift är att i
samverkan med flyget, marinen och
totalförsvarets övriga komponenter avvärja gräns-,
kust- och luftinvasion. Delar av armén, i första
hand luftvärnet, skall dessutom tillsammans
med vårt flyg försvåra motståndarens flyg- och
robotanfall. Arméstridskrafter kan även sättas
in för att bistå civilförsvaret.
Invasionsförsvarets grundprincip
Möter motståndaren endast svagt motstånd vid
sina försök att tränga fram över landgränsen
och kusten i krigets inledningsskede, är det
högst sannolikt, dels att stora delar av vårt
land snabbt går förlorade, dels att
motståndarens styrkor på svenskt område i ett tidigt
skede blir så stora, att våra senare ansträng-
355.31(485)
ningar att åstadkomma ett avgörande visar sig
otillräckliga. De gynnsammaste
förutsättningarna för oss själva skapas, när ett effektivt
markförsvar upptas redan vid kust och gräns
och inom tänkbara luftlandsättningsområden.
Härigenom tvingas motståndaren från början
till stor kraftutveckling. Denna kan genom
insats av atomstridsmedel kanske åstadkommas,
men icke utnyttjas, utan koncentration av
stridskrafterna.
Skall nämligen angriparen kunna utnyttja
"atombräschen" för framträngande, är det
nödvändigt att starka, allsidigt sammansatta
stridskrafter finns till hands för anfall så snart
atomvapenelden verkat. Motståndaren tvingas
sålunda att sammandra sina stridskrafter,
vilket bl.a. innebär, att han blir gripbar för våra
motåtgärder och kan hejdas eller fördröjas tills
vi hinner samla erforderliga styrkor för att
genom avgörande anfall slå fienden. Detta är
invasionsförsvarets grundprincip. Förutom att
principen ger oss de största möjligheterna att
med egna medel avvärja ockupation av vårt
land, skapar den de bästa förutsättningarna för
eventuellt bistånd utifrån.
Krigsorganisationens utformning
Arméns krigsorganisation har, så långt
ekonomiska, tekniska och personella resurser
medgivit, utformats i överensstämmelse med de
krav invasionsförsvaret ställer på
stridskrafternas beredskap, uppträdande, eldkraft,
rörlighet och uthållighet.
Behovet av arméstridskrafter är direkt
beroende av de sannolika invasionsområdenas
bredder, djup och allmänna struktur. De tänkbara
invasionsområdena är många och stora. Våra
resurser medger emellertid icke, att alla
sannolika invasionsriktningar försvaras med
styrkor tillräckliga för att avvärja storanfall. En
kraftsamling av våra arméförband till de för
landets försvar viktigaste och mest utsatta
landsdelarna har därför blivit nödvändig. Inom
andra delar av vårt land, som bedömts mindre
hotade, avses endast smärre styrkor
utgångs-grupperas.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
