Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Luftvärn, av Lennart G Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Brittisk
luftvärnsrobot
typ
"Blood-hound".
beskjutas, fördelas på en eller flera eldenheter
genom att ifrågavarande centralsikten invisas.
Invisningsvärdena utgöres av sidvinkel och
avstånd.
Centralsiktet kan, sedan dessa värden
paral-laxkorrigerats, snabbt fånga målet.
Målfölj-ningen sker optiskt i sid- och höjdvinkelled
medan avståndet mäts med avståndsradar.
Därmed är målets polära koordinater
bestämda. Dessa omvandlas sedan till rätvinkliga
koordinater i ett koordinatsystem med
centralsiktet som origo. Om centralsiktet förses med
trekoordinatradar kan samtliga mätelement
(sidvinkel, höjdvinkel och avstånd) erhållas
även utan optisk sikt, t.ex. i mörker och
dimma.
Centralsiktet är en analogimaskin i vilken de
för beräkningarna nödvändiga matematiska
storheterna åskådliggöres fysikaliskt i form
avspänningar, vridningsvinklar osv. Siktet styrs
med handrattar. Kopplingen till resp.
koordi-nataxel är elektronisk. När handrattarna vrids
alstras räknespänningar, som förstärks och
omformas för att kunna driva koordinatmotorerna.
Räknekedjorna är uppbyggda av
elektromekaniska element. När dessa matas med
räknespänningar ger de utspänningar, vilka utgör
matematiska funktioner av de mekaniska vrid-
Tabelt 1. Data för 40 mm och 57 mm luftvärnsautomatkanoner
av Bofors konstruktion
Egenskaper 40 mm 57 mm
Eldhaslighet ......................... skott/min 240 120
Utgångshastighet ....................... 960 890
Största höjdrikthastighet, maskinriktning grad/s 45 28
Största sidrikthastighet, maskinriktning . . grad/s 85 38
Höjdriktacceleration, maskinriktning ..... grad/s2 135 70
Sidriktacceleration, maskinriktning ....... grad/s2 127 95
Spänning från elverk ................... 220 V 50 Hz 220 V 50 Hz
Referensspänning från omformare ....... 120 V 120 V
400 Hz 400 Hz
Riktmaskineriets medeleffektbehov....... .. . kW 4 8
Pjäsens vikt utan ammunition............ .... kg 4 700 8 100
ningsvinklarna. Räknespänningarna adderas,
subtraheras, multipliceras, divideras,
integreras eller deriveras i de olika räkneelementen
så att rätta matematiska storheter erhålles ur
vilka målets läge under olika betingelser kan
bestämmas. Målets läge i form av koordinater
överföres på elektrisk väg genom ett
elgon-system till en automatisk räknemaskin,
centralinstrumentet.
Centralinstrumentet skall fortlöpande beräkna
de individuella skjutelementen för pjäserna.
Beräkningen är baserad på en tangentiell
extrapolation av målbanan varvid de teoretiska
approximationerna har gjorts mycket små.
Instrumentet tar bl.a. hänsyn till såväl parallaxer
och skjuttid för varje pjäs individuellt som
till huvudparallax.
Inflytelser på grund av vind och lufttäthet
korrigeras automatiskt sedan för tillfället
rådande värden inställts. Centralinstrumentets
beräkningsprinciper överensstämmer i stort
med centralsiktets. De viktigaste
räkneelementen utgöres av potentiometrar,
räknekondensa-torer, takogeneratorer och motorer. Dessa jämte
additionsenheter, jämförare, erforderlig
servo-förstärkare, reläer m.m. är inbyggda i
utdragbara lådor, vilket underlättar reparationer.
Instrumentets ballistiska karaktär kan genom en
enkel omkoppling anpassas efter 40 eller 57
mm luftvärnsautomatkanon.
De beräknade och till polära koordinater
omvandlade skjutelementen överförs elektriskt till
pjäserna.
Pjäserna, tabell 1, riktas automatiskt mot den
beräknade framförpunkten genom ett
hydraul-system. Trots de vridbara enheternas relativt
stora tyngd är pjäsernas sid- och
höjdrikthas-tigheter stora. Eldgivningen regleras från en
signallåda vid centralsiktet. Det enda som
normalt behöver ske vid pjäsplatsen är laddning
av pjäserna. Instrument och pjäser matas med
kraft från ett 50 kVA elverk.
Den beskrivna materielen är främst avsedd
för bekämpning av attackanfall med flyg ocli
robotar. I fältförbanden ingående enheter
tvingas alltefter läget att utföra
omgrupperingar, som ställer stora krav på materielen.
Skakningar, kyla och luftfuktighet får inte påverka
funktionsdugligheten. Genom att materielen är
tekniskt komplicerad och fördelad på många
enheter, som kräver data och
strömförbindelser, är emellertid eldberedskapen relativt låg
under rörliga förhållanden. Nästa steg i
utvecklingen torde därför bli att göra materielen
självgående, dvs. byggd på bandlavettage. En
sammanslagning av flera enheter kan
därvid bli aktuell. Möjligheter finns att minska
instrumentens volym, t.ex. genom
transistori-sering.
Även om denna tekniskt komplicerade
materiel måste finnas för att kunna bekämpa
moderna flygplan och robotar, så får man inte
glömma bort att det även föreligger ett behov
av enklare luftvärnsvapen utan komplicerade
eldledningsutrustningar med uppgift att
bekämpa långsamtgående flygplan såsom heli-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
