Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Pansar och Pansarvärn, av Mirco Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10.
Pansar-värnsrobotför-band i
stridsställning.
Fig. 9. Den inom svenska armén använda franska
pansarvärnsroboten SS 10. Verksam skottvidd AOO—
1500 m.
Härtill kommer att pansarbandvagnarna ger
besättningen ungefär samma skydd som en
stridsvagn mot såväl de direkta verkningarna
av atomstridsmedel som mot strålningen från
kvarliggande radioaktivitet och från
radioaktivt damm. Ett pansarbandvagnstransporterat
förband kan därför, liksom stridsvagnarna,
passera över ett radioaktivt område väsentligt
tidigare än ett fotinfanteri, som är både
känsligare och långsammare.
Vid motanfall mot kusten eller mot en
fientlig luftlandsättning är tidsfaktorn av
avgörande betydelse. Endast
pansarbandvagntranspor-terat infanteri kan i sådana lägen samverka
med stridsvagnar utan att dessas rörlighet och
snabbhet begränsas.
Tillgång på pansarbandvagnar innebär stora
fördelar i väsentliga operationsområden. Först
när våra pansarförband kompletteras med
pan-sarbandvagn-transporterat infanteri får vi full
valuta för våra goda stridsvagnar. I vårt land
är avsikten att bygga om äldre stridsvagnar till
pansarbandvagnar. Med detta kommer vår
armé att erhålla ett väsentligt tillskott i
effektivitet.
Pansarvärn
Metoden med riktad sprängvcrkan, som under
andra världskriget för första gången
utnyttjades i projektiler till pansarvärnsvapen, gör det
möjligt att med en laddning av rimlig storlek
tränga igenom starkt stridsvagnspansar.
I snabba och starkt roterande projektiler,
vilka är erforderliga både för att få stor skottvidd
och kort skjuttid, minskas effekten av riktad
sprängverkan. Metoden kan ännu endast
utnyttjas i långsamma projektiler med svag rotation
eller med pilstyrning.
Goda närpansarvärnsvapen såsom granat- och
raketgevär med en maximiräckvidd mot
rörliga mål mellan 150 och 300 m har
konstruerats. Riktad sprängverkan har även kunnat
utnyttjas för "mellanpansarvärn" med en
maximiräckvidd mot rörliga mål av omkring 700 m,
t.ex. i de i regel på opansrade fordon monterade
"Bat"-pjäserna, fig. 8. Ett svenskt nytt, under
försök liggande pansarvärnsvapen är en
utmärkt representant för denna pjästyp.
Med sådana vapen har pansarvärnsproblemet
i övervägande betäckt terräng, där
stridsavstånden är korta, fått en relativt
tillfredsställande lösning. I småbruten terräng med dess
medellånga stridsavstånd uppstår ganska snart
svårigheter vid skjutning mot rörliga mål. För
att det relativt tunga
"mellanpansarvärnsvap-net" skall kunna följa förbanden och
omgrupperas snabbt krävs att transportfrågan
uppmärksammas.
För användning i den öppna terrängen med
dess stora stridsavstånd har
pansarvärnsrobo-tar konstruerats, dvs. tämligen långsamma och
svagt roterande raketer med riktad
sprängverkan, vilka styrs mot målet genom elektriska
impulser sända på tråd, fig. 9.
Maximiräckvidden, som bestäms av trådens
hållfasthet, varierar mellan 1 200 och 5 000 m.
Beroende på att skytten behöver viss tid för
att "fånga" roboten i luften, innan den kan
styras mot målet, kan verkan icke erhållas på
närmare håll än omkring 400 m. Det uppstår
därför ett "dött område" närmast framför
skytten, vilket är en påtaglig svaghet hos detta
vapen. Robotens sprängladdning slår vid träff
igenom alla nu kända stridsvagnspansar. Den
liar samma genomslagsförmåga på alla avstånd
inom det verksamma området. Genom att
roboten är trådstyrd är den okänslig för störningar
på teleteknisk väg.
När roboten avskjuts från marken grupperas
förbandet — utom skytten — då så är möjligt
i skydd för direkt riktad eld, fig. 10. God tid
krävs för förberedelser. Roboten kan också
skjutas direkt från ett fordon, på vilket skytten
uppehåller sig. Eldberedskapen blir då hög.
Med skicklig skytt, som ej låter sig störas av
fiendens eld, är träffsäkerheten stor.
Roboten är dock inget idealvapen. Den ändrar
nämligen lätt och oberäkneligt riktning för
buskar och grenar i dess väg. Plötsligt
uppträdande rök även i liten omfattning leder till att
skytten lätt tappar kontrollen över roboten.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
