Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Marinen, av Ivar Oldenburg, Sigurd Lagerman m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torpeder
Vår lätta flottas torped — för närvarande dess
huvudvapen — är en alltigenom svensk
produkt. Antalet personer helt sysselsatta med
forskning och tillverkning för torpedvapnet
uppgår till ca 500 man.
Torpeden kan enligt modern terminologi
sägas vara en undervattensrobot. Den framdrives
som regel av ett propellermaskineri och styr
själv mot sitt mål i en given bana, vanligen på
konstant djup under vattenytan.
Nuvarande standardtorpeder varierar endast
obetydligt ifråga 0111 utförande, men
utvecklingen går mot ett ökat antal typer för
speciella ändamål, t.ex. mindre typer för
ubåtsjakt, avsedda att användas från dels ubåt, dels
övervattensfartyg ocli dels helikopter.
Vår standardtorped har en diameter av 53 cm,
är cirka 7 ni lång, väger ungefär 1,5 t och
medför en sprängladdning på flera hundra kg, fig.
10. De tekniska kraven på de i torpeden
ingående detaljerna är mycket höga.
Maskineffekten på de modernaste torpederna är som
regel minst 400 lik. Denna effekt erhålles ca
1 s efter det att torpeden avfyrats. Denna höga
effekt utvecklas av en motor med endast 500
mm diameter, 300 mm längd och vikten 200 kg.
Torpedens stridsvärde ökar med ökad fart
och räckvidd och man söker nja drivmedel
och nya drivmetoder. Med högre farter och
med förbättrade styrmetoder har
träffsannolikheten avsevärt ökats samtidigt som ett
mindre antal torpeder fordras för träff. Den ökade
räckvidden medger större skjutavstånd,
varigenom riskerna för skjutande fartyg liar
minskats. För fortsatt utveckling av det svenska
torpedvapnet är vi hänvisade till egen
forskning eftersom utländska utvecklingsresultat
inom detta område av sekretesskäl icke står
till vårt förfogande.
Torpeden har vissa egenskaper, som gör att
den sannolikt kommer att hålla sig kvar som
ett betydelsefullt vapen långt in i robotåldern.
Den träffar sitt mål djupt under vattenlinjen,
där sprängverkan på grund av vattnets
fördäni-ningsverkan blir stor. Den kan dessutom
framföras på små lätta och billiga fartyg. Den kan
ej heller hejdas i sin bana.
Minor och minröjning
Den moderna minmaterielen utgöres
huvudsakligen av avståndsminor. Med hjälp av
mottagare, som registrerar någon eller några
av-ståndsverkande effekter hos ett passerande
fartyg kan minan fås att detonera i lämplig
närhet av fartyget. Dessutom finnes aktiva
minor, som utsänder akustiska eller magnetiska
vågor. När ett fartyg orsakar en störning i det
mottagna ekot detonerar minan.
I magnetminan utgörs mottagaren av en
magnetnål eller en induktionsspole. I de första
liiagnetminorna, i början av andra världskriget,
var känsligheten relativt låg. Numera är det
möjligt att göra magnetniinor med betydligt
större känslighet som endast begränsas av
störningsnivån i det jordmagnetiska fältet.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
Fig. 11. Den svenska sjöroboten 315.
De akustiska minornas mottagare kan vara en
vibrator, ett membran eller en kristall. Även
lios dessa minor har känsligheten väsentligt
kunnat ökas. De kan dessutom göras känsliga
för vissa frekvenser.
Tryckminornas avfyrningsorgan är av
ane-roidtyp och kan registrera tryckändringar på
ett par mm vattenpelare. De är så uppbyggda
att relativt långsamt uppträdande
tryckändringar (orsakade av t.ex. tidvatten) filtreras
bort.
De stora förbättringar av känslighet och
urskiljningsförmåga, som avståndsminorna
undergått sedan de först kom i bruk, liar till en
del åstadkommits av förbättrad konstruktion
hos mottagarna men framför allt genom
tillkomsten av transistorer och andra
miniatyrkomponenter med ringa effektförbrukning. Det
möter numera intet hinder att förse minor med
komplicerade förstärkare och filter.
Den ideala avståndsminan skall å ena sidan
med säkerhet detonera när ett fartyg kommer
över den, men å andra sidan vara säker för
oskadliggörande genom svepning. Då man med
avståndssvepen (niagnetspolar, magnetslingor,
akustiska sändare m.m.) söker efterlikna
fartygens egenskaper, blir dessa båda krav
praktiskt taget omöjliga att uppfylla samtidigt. Man
får nöja sig med en kompromiss, innebäran-
Fig. 12.
Kustrobot för
övningsändamål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
