Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Marinen, av Ivar Oldenburg, Sigurd Lagerman m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de rimlig detonationssannolikhet vid
översegling och rimlig motståndskraft mot svepning.
Med hänsyn till olika motåtgärder mot
minorna är det av vikt att man kan variera deras
egenskaper inom vida gränser. Utbytbara och
variabla komponenter i avfyrningsorganen är
därför nödvändiga.
Minornas ökade möjligheter har starkt drivit
upp kraven på effektiva motmedel. Man arbetar
efter många parallella linjer. Förutom
organisatoriska åtgärder såsom utkikstjänst ocli
radarspaning i samband med fientlig minfällning
är det främst minsvepning, röjdykartjänst och
minsökningsinstrument som är aktuella.
De numera mycket höga känsligheterna hos
minorna ställer höga krav på säkerhetsåtgärder
hos minsveparna. Våra nu under byggnad
varande minsvepare av typ M57 kommer sålunda
att få skrovet utfört helt i trä och med
nödvändiga metalldelar så långt det är möjligt
utförda i omagnetiskt material. De får vidare ett
långt drivet skyddsmagnetiseringssystem.
Som minsvepare har — bl.a. för att tillgodose
säkerhetskraven — helikoptern tillkommit.
He-likopterminsvepning kan numera anses ha
lämnat experimentstadiet. Vidare har röjdykare
visat sig mycket värdefulla både för att söka
upp och oskadliggöra minor.
Organisatoriskt är minkrigföringens materiel
så inpassad i marinen, att okontrollerbara
minor handhas av flottan och de kontrollerbara
minorna för inloppsförsvaren av
kustartilleriet. Minsveparna tillhör flottan medan
röjdykare finns både i flottan och kustartilleriet.
Utläggningen av flottans minor skötes
huvudsakligen av jagare, motortorpedbåtar och
ubåtar. Kustartilleriets minor läggs ut av
specialbyggda minutläggare.
Robotar
Vid studier av problemet hur man inom en
begränsad ekonomisk ram skall kunna hålla
stridskrafterna på en så hög teknisk och
stridsekonomisk nivå som möjligt har man kommit
till den slutsatsen, att lättare och taktiskt
rörligare enheter beväpnade med robotvapen med
framgång skulle kunna ta upp striden även med
tyngre fientliga enheter.
En svensk sjörobot har snabbt utvecklats, fig.
11. Under de senaste åren har robotskjutningar
ägt rum från våra jagare för att träna
personalen i praktiskt handhavande och taktiskt
utnyttjande av den nya materielen. Robot 315,
som den officiellt kallas, avses skjutas ut mot
den presumtive fienden, medan denne ännu är
bortom horisonten. Särskilda styrorgan håller
därvid roboten på kurs för att i rätt ögonblick
få den att detonera i målet. Styrsystemet kan
arbeta oberoende av mörker, dåligt väder eller
inskränkt sikt. Robotar av denna typ och
liknande kommer att bli vårt nya långskjutande
artilleri. Någon direkt motsvarighet till vår
sjörobot 315 finns för närvarande icke inom
någon annan marin. Det är ganska förklarligt
med hänsyn till Östersjöns särpräglade
utseende och den maktbalans som där råder.
De robotprojekt, som marinen nu är mest
intresserad av, är förutom sjöroboten även
luftvärnsrobotar, kustrobotar, fig. 12, och lätta
robotar för vissa fartyg och kustartilleriförband.
Med inlemmandet av robotar kommer marinens
slagkraft att högst avsevärt förstärkas inom en
nära framtid. Utvecklingen kommer troligen
att leda fram till ett nytt sjöoperativt
försvarssystem, där kustartilleri och sjöstridskrafter
knyts allt intimare samman. Robotkrigföringen
kommer att ställa helt andra krav på fartygens
konstruktion, struktur och uppträdande. För
kustartilleriets del kommer de tidigare med
ordinarie vapen behärskade land- och
sjöområdena att växa flerfalt genom nya
fjärrver-kande kustrobotbatterier. Tillsammans kommer
dessa nya marina vapen genom växelvis eller
samtidig insats att med kraft lösa de ökade
uppgifter som i framtiden med största
sannolikhet måste läggas på marinen både i
invasionsförsvaret och i sjöfartsskyddet.
Intill dess att de nya vapnen utprovats och
funnit sin rätta form i det marina
försvarssystemet står vi inför en övergångstid där de
konventionella vapenbärarna fortfarande har
en betydande slagkraft.
Hos oss liksom inom utländska mariner har
framtagandet av en effektiv luftvärnsrobot fått
högsta prioritet. Den snabba tekniska
utvecklingen inom flyget har medfört att luftvärnet
måste kompletteras med ett vapen med större
räckvidd och sprängladdning. Framtagandet av
detta vapen är minst lika väsentligt för skyddet
av våra stridskrafter som för skyddet av vår
import och kustsjöfart.
Att utveckla ett robotprojekt kräver, om man
använder utländska normer, 7—8 års arbete
av ca 3 000 man, varav minst en tredjedel
utgöres av högkvalificerade ingenjörer. Detta
visar att våra begränsade resurser icke räcker till
för att inom landet framta alla de robotar, som
fordras i ett modernt försvar. Marinen har
därför i Frankrike inköpt en robot, som
lämpar sig för vårt kustartilleriförsvar. Den första
typen utgöres av en pulsmotordriven robot,
som skall användas för utbildning av personal,
utprovning av styrsystem m.m. Den har en fart
av 450 km/h och en skottvidd av 250 km.
Ut-skjutningen kan ske från en kort, enkel
startbana med hjälp av en startsläde, som drivs av
ett par krutraketer.
Ytterligare en typ av robot är för närvarande
under utprovning. Denna har beteckningen
SS 10 och är avsedd för bekämpning av
pansrade landstigningsfartyg och stridsvagnar.
Genom att denna robot är trådstyrd, är den
mycket svår att störa.
Med robotförråd insprängda i berg och
robotar i durkar ombord på fartygen kan de
marina stridskrafterna under längre tid
kontinuerligt bekämpa ett fientligt mål. Denna
stridsuthållighet gör Östersjön till den svårforcerade
vallgrav, som vi önskar. Det marina
robotsystemets höga beredskap möjliggör här en
mycket snabb insats inom stora delar av oss
omgivande vatten.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
