Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Flygvapnet, av Bertil Westergård och Trygve Sjölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Navigeringsutrustningen används även för
instrumentlandningar.
För stridsuppgiften är emellertid radarsiktet
med dess räkneapparatur samt
anflygningsin-strumenten den viktigaste teleutrustningen.
Från starten visar instrument hur föraren skall
flyga för att snabbast nå sitt mål.
Instrumentens utslag dirigeras från marken, där
räknemaskiner automatiskt räknar ut erforderliga
värden med hänsyn till målets höjd, fart och
kurs. På 30—40 km avstånd från målet
framträder detta på förarens eget sikte, och sedan
kan han själv bestämma när han vill koppla
över till flygplanets räknemaskin, fig. 8, som
beräknar framförhållning o.d., vilket visas på
samma instrument som förut, så att anfallet
kan sättas in direkt från anflygningen, utan att
den klassiska jägarkurvan behöver användas.
Vapenutrustning
Sedan jaktflygplanet nått anfallsläge, träder
den fjärde länken i jaktförsvaret i funktion,
nämligen vapenutrustningen. Till denna
räknas det tidigare nämnda siktet, vilket räknar
ut framförhållning o.d. Siktet anger även
lämpligt skjutavstånd med hänsyn till de
medförda vapnen, och det finns sikten som
automatiskt avfyrar projektilerna när målet ligger
rätt i förhållande till den anfallande. Vapnen i
moderna flygplan är i första hand robotar.
Övriga vapen är automatkanoner, jakt- och
attackraketer, bomber av olika slag samt
na-palm, fig. 9.
Automatkanonerna — ofta fyra till antalet —
har i allmänhet en kaliber på 30 mm och en
skottliastighet på ca 750 skott per minut.
Denna höga eldhastighet nås genom elektrisk
av-fyring. I Sovjetunionen medförs även en 37
mm kanon, men denna har låg eldhastighet
och kan ej användas mot snabba mål. USA
har en annan lösning på vapenproblemet. För
att få hög eldhastighet, dvs. en ordentlig skur
med projektiler den korta tid målet ligger rätt
i siktet, har man på en kanon sex eldrör, som
snabbt roterar framför matningsmekanismen
och skjuter skott i tätare följd än om bara ett
eldrör används.
Jaktraketerna skjuts från raketkapslar med
mycket små tidsmellanrum. Härigenom erhålls
ett tätt sammanhållet "moln" av raketer, som
skär det fientliga målets bana samtidigt med
att målet når skärningspunkten. De "grova"
raketprojektilerna innehåller en så kraftig
sprängladdning att en enda träff räcker för att
fälla en motståndare.
För fällning av bomber används till slut ett
självräknande gyrosikte, som efter rak
dykning mot målet fäller bomberna i rätt punkt
under upptagningen.
Basorganisation
De fyra länkarna i jaktförsvaret fordrar för
sin funktion en väl utvecklad underhållstjänst.
Denna är under eskaderstaberna baserad dels
på förbandens egen tekniska personal, dels på
verkstadsförband, dels på basbataljoner.
Dessutom finns — samordnade med armén —
fältarbetskompanier för flygfältens underhåll.
Den dagliga tillsynen av flygmaterielen och
teleförbindelserna utförs av fast anställda
tekniker, men för översyn, utbyten och
kontroller, vilka fordrar tyngre utrustningar, finns
rörliga verkstadsenheter, som tillsammans med
förbandens egen personal gör förbandet till en
självständig enhet. Reservdelar erhålls från
regionala förråd, och för större reparationer
och översyner finns fasta verkstäder placerade
centralt inom luftförsvarssektorerna.
Tillförseln av bränsle och ammunition från
förråd dirigeras av den operativa ledningen,
allt eftersom krigshändelserna utvecklar sig,
fig. 10. Bränslet kan från tankbåtar eller
tankvagnar på stickspår pumpas direkt till
tankarna i drivmedelsförråden. Härifrån
distribueras bränslet till förbanden med
järnvägstank-vagnar, tankbilar eller speciella rulltankar,
som kan transporteras på järnväg eller på
lastbilar till flygfälten, där de lastas av och då
övergår till att bli släpvagnar.
Laddning och tankning sköts av
basbataljonernas folk, och här finns arbetslag trimmade
till stor snabbhet, så att förbandet efter en
strid inom loppet av några få minuter kan vara
i luften igen. I färdigställandet ingår även
besiktning efter och före flygning samt utbyte
av utrustning som fungerat mindre väl.
Det arbete som tar längsta tiden bestämmer
tiden för färdigställandet av flygplanen för
strid, och för den skull monteras utrustningar
så att de snabbt kan bvtas ut.
Fig. 10.
Schematiserad bränsleförsörjnings-kedja.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
