Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Roboten — atomålderns vapenbärare, av Evert Silvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av 115 Mp. Dess räckvidd är 8 000 km. Roboten
har provskjutits flera gånger.
Bland fjärrobotar för medeldistans kan
nämnas Sovjetunionens T-2, som med all
sannolikhet är i serieproduktion. Räckvidden har
uppgivits till 3 000 km. USA:s motsvarighet utgörs
av "Thor", "Jupiter C" och "Polaris" som är
raketdrivna ballistiska robotar. Samtliga är nu
under utprovning. De båda förstnämnda
beställdes för serieproduktion i december 1957.
"Thor" lär vara avsedd för leverans till
England. Även andra typer finns, fig. 2. Samtliga
nu nämnda fjärrobotar kan medföra en
uran-eller vätestridsdel.
Luftvärns- och luftförsvarsrobotar
Luftvärnsrobotarna representeras i USA av
"Nike", fig. 3, och "Terrier", vilka redan
tillförts de militära förbanden. USA har
ytterligare fyra typer under utveckling, England
tre, varav "Bloodhound" sannolikt ligger främst
i utvecklingen. I Frankrike utvecklas tre typer
av luftvärnsrobotar. Bäckvidden hos de kända
luftvärnsrobotarna överskrider endast i ett
fall 70 km. USA:s "Bomarc", som representerar
luftförsvarsrobotarna, fig. 4, uppges kunna flyga
300 km. Uppgifter i pressen synes även peka på
existensen av en rysk luftvärnsrobot. Bland
antirobotarna kan USA:s "Wizard" nämnas.
Jaktrobotar
Sex olika jaktrobottyper har redan tillförts
förbanden, nämligen "Falcon", "Sparrow 1"
och "Sidewinder" i USA, "Fireflash" och
"Firestreak" i England och "Nord 5103" i
Frankrike, fig. 5. Denna exemplifiering är
ingalunda uttömmande. Flera kända typer finns
och utveckling pågår av sådana som ännu icke
presenterats offentligt.
Konsekvenser av robotvapnen i
försvaret
Ehuru de flesta robotar i princip kan
betraktas som förarlösa flygplan, dvs. som en
utvecklingslänk från bemannade flygplan, medför
deras införande i arsenalen flera
omvärderingar och förändringar. Detta beror på att man
med roboten har fått avsevärt bättre
möjligheter att nå stridens mål, man har fått längre
räckvidd, förhållandevis bättre precision och
kortare tidrymd för vapeninsatsen.
Robotutveckling — från projektering till produktion
— är i flera avseenden olik tillkomsten av
bemannade flygplan. Den ekonomiska
planläggningen såväl industriellt som militärt blir
annorlunda utformad. Handhavandet i fält medför
att den militära utbildningen måste läggas om.
Operationsanalytisk behandling
Förutsättningen för robotens existens är att
dess system innebär fördelar gentemot andra
vapensystem. Jämförelsen mellan olika system
måste baseras på en fortlöpande
operationsanalys före och under systemets utveckling.
Operationsanalysen ger även svar på frågan
om ett helt nytt vapensystem fordras, t.ex. på
grund av utveckling av nya vapen hos en
potentiell motståndare, på grund av att ett nytt
militärpolitiskt läge uppstått eller på grund av
att förutsättningarna för anskaffning av ett
robotsystem ändrats, antingen genom en
förbättrad inhemsk utvecklingsmöjlighet eller
genom förmånliga köpbud från utlandet.
Med utgångspunkt sålunda från ett givet
militärt behov bestämmes sedan med
operationsanalysens hjälp erforderliga prestanda hos
systemet. När utvecklingen når ett slutligt
stadium och systemets prestanda verifierats
genom prov, bestämmes hur man taktiskt skall
använda systemet för att detta skall ge optimalt
resultat i olika situationer.
Robottyperna får emellertid icke utvecklas
individuellt utan sammanhang med övriga i för-
Fig. 2.
Amerikansk reamotor-driven fjärrobot
"Regutus II.
Fig. 3.
Luft-värnsrobot-batteri, typ
"Nike-Ajax".
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
