Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Andras erfarenheter - Produkter ur socker och petroleum, av SHl - Nya material - Blyfylld epoxiplast som strålskydd, av SHl - Stål med hög borhalt för atomreaktorer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid användning av polymera kolhydrat bryts dessa
dock ned till monomerer innan de reagerar med
aromaten. Stärkelse, cellulosa och glykos ger
därför likartade produkter.
Varje par av utgångsmaterial kan ge flera rena
produkter, beroende på blandningsförhållandet och
reaktionsbetingelserna. Vid reaktion mellan 2 mol
aromat och 1 mol kolhydrat avspjälkas sålunda
vatten, och man får en förening med två
aromatiska kärnor bundna vid kolhydratets karbonyl-kol.
Man kan emellertid också leda reaktionen så att en
förening av ekvimolära mängder av komponenterna
erhålls. Även i detta fall avspjälkas vatten, men
produkten kommer att ha en ring innehållande
kar-bonylgruppens syre.
Man kan framställa en serie föreningar, i vilka
förhållandet mellan hydrofoba och hydrofila
grupper varierar inom vida gränser, genom att ändra
molekylstorleken hos de båda utgångsmaterialen.
Vidare kan aromatiska kolvätederivat, såsom
fenoler, användas för införande av funktionella grupper
i slutprodukten. Reaktionen, som är exoterm, utförs
i en autoklav av rostfritt stål, vilken kyls i ett bad
av torris. När den gått till slut skils produkten från
fluorvätet och renas.
I USA kan man nu erhålla laboratorieprov av
1-desoxi-?,7-di-(o-xylyl)-d-glycitol, som görs av
orto-xylen och stärkelse, samt
7-desoxi-:/,f-di(p-hydroxi-fenyl)-d-glycitol, framställd av fenol och stärkelse.
Den förra föreningen är stabil mot alkalier och
värme men tycks dehydratiseras i närvaro av syror.
Den senare föreningen är stabil mot alkalier men
instabil vid uppvärmning och gentemot syror
(Chemical & Engineering News 16 sept. 1957 s. 84). SHl
nya material
Blyfylld epoxiplast som strålskydd
En blyfylld epoxiplast har stor täthet och kan
därför användas som strålskydd. Enligt uppgift
kan den lätt gjutas; den härdar fullständigt vid
rumstemperatur sedan den försatts med en
katalysator. Gjutstyckena lär innehålla upp till 95 vikt-°/o
bly och vara hårdare och styvare än rent bly. De
lär också vara resistenta mot oxidation och de
flesta kemikalier. Materialet tillverkas med flera
olika blyhalter (Materials in Design Engineering
nov. 1957 s. 188). SHl
Stål med hög borhalt för atom reaktorer
Till regleringsstavar för termiska reaktorer kan man
med fördel använda stål med hög borhalt. I
Storbritannien önskade man för detta ändamål rör med
31 mm yttre och 28 mm inre diameter av stål,
innehållande mer än 2 °/o B och så litet andra ämnen
som möjligt. Rören skulle helst tillverkas genom
smidning och strängpressning, men gjutna rör
kunde också accepteras.
Vid försök att uppfylla dessa fordringar visade det
sig nödvändigt att desoxidera stålet med aluminium
vilket kunde accepteras av kärnfysikerna. Man fann
Fig. 1. Bor-aluminiumståls smidbarhet; • smidbara,
x icke smidbara stål.
då att stålet för att vara smidbart och valsbart måste
ha en viss aluminiumhalt då borhalten varierar
mellan 2 och 4,75 °/o (fig. 1). Vid högre borhalt kunde
ingen smidbar legering erhållas, men gjuten av stål
med upp till 6 %> B har framställts. Reglerings- och
säkerhetsstavarna i Calder Hall-reaktorerna är
strängpressade rör av stål med 3,8 °/o B och gjutna
rör av stål med upp till 5 °/o B.
Bortillsatsen görs i form av en järn-borlegering
med ca 20 °/o B, erhållen genom reduktion av
boroxid och järnoxid med aluminium. För att hålla
manganhalten låg används som råvara en hämatit
med låg halt av mangan och andra föroreningar.
Järn-borlegeringen rostar snabbt i fuktig luft och
kan då ge borstålet mycket hög vätehalt. Man
avvattnar därför järn-borlegeringen genom
upphettning till 800°C innan den sätts till stålbadet. Man
smälter stålet i induktionsugn med sur infodring;
basisk infodring har visat sig olämplig genom att
den ger förorening av mangan och den får
mikrosprickor i vilka det synnerligen tunnflytande
borstålet tränger in.
Vanliga kokiller angrips av borstålet varför detta
gjuts i grafitformar som visat sig ha
tillfredsställande hållbarhet. Vid tillverkning av gjutstycken av
stål med hög borhalt kan man använda formar av
zirkon eller kvartssand; vanliga formmaterial
angrips av borstålet. På grund av sin relativt höga
värmeledningsförmåga kan zirkon inte användas
vid gjutning av tunna sektioner.
Legeringar med upp till 4,75 % B och erforderlig
aluminiumhalt smids vid 1 090—850°C. Hittills har
man bearbetat göt upp till 225 mm i fyrkant. Stålets
kolhalt bör vara mindre än 0,10 °/o då det visat sig
att stål med hög borhalt annars blir svåra att smida.
Brott vid smidningen uppstår plötsligt. En spricka,
som vid bearbetning av vanliga stål försvinner vid
fortsatt smidning, fortplantas snabbt genom hela
arbetsstycket. Borstålen är spröda även vid
smides-temperaturen, och man måste därför undvika
böjning av arbetsstyckena. Bearbetningstemperaturen
måste noga innehållas, ty vid mer än 1 100°C
bränns stålet.
Smidbara borstål kan också varmvalsas med en
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
