Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 16 - Slätsprängning, av Ulf Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8. Exempel på slätsprängning: t.v. tunneltak i ett inhomogent berg som dock är fritt från stora
genomgående sprickor och slag; borrpiporna står kvar obrutna i hela sin längd; i mitten slätsprängd ort,
t.h. slätsprängd pallvägg.
sprickbildning som följd. Det streckade
området i fig. 7, som motsvaras av
slätsprängnings-laddningar med < 0,25 kg/m eller
guritrör-laddningar, är det ur praktisk synpunkt
aktuella.
Av den streckade linjegruppen i fig. 7
framgår, att den kvarstående ytans jämnhet i
vanliga fall blir obetydligt bättre vid användning
av hålavstånd mindre än 50—-60 cm. Man
behöver alltså inte använda någon extrem
tätborrning för att åstadkomma jämna och bra
bergytor. Om man i speciella fall eftersträvar
mycket stor jämnhet, bör man försöka använda
ledhål, vilka lämnas oladdade (så när som på en
eventuell liten bottenladdning). Avståndet
mellan de laddade hålen behöver då ej vara
mindre än 60 cm.
För guritrörladdningarna når man i normala
bergarter goda resultat med 60 cm hålavstånd,
80 cm försättning, 0,2 kg bottenladdning och
tändning med kortintervallsprängkapslar av
lägsta möjliga intervallnummer.
Detta gäller för tak och väggar och för
vertikala hål i pallsprängning, där bergmassan har
fritt utslag. Om så ej är fallet, t.ex. på grund
av belastning med tidigare lossprängt berg,
måste laddningarna ökas för att ge utslag. Detta
innebär att man vid tunnelsprängning ej kan
Fig. 9.
Slät-sprängda, brutna tak- och
väggytor i Stor
norrfors
kraftstation.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
