Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Småhusen i bostadsproduktion och bostadsbestånd, av Einar Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den skillnaden att medan
bostadsräkningsuppgifterna hänför sig till ett fast antal tätorter
avser bostadsbyggnadsstatistiken ett växande
antal samhällen.
Medan som redan nämnts småhusens andel i
bostadsproduktionen i riket i dess helhet
synes ha varit tämligen konstant (ca 50 %)
under tiden 1880—1910, ökade under denna tid
deras roll i tätorternas bostadsproduktion.
Småhusens frammarsch fortsatte även under
1910- och 1920-talen. I tätorterna ökade inte
bara tvåfamiljshusens utan även
enfamiljshusens andel i produktionen. Under 1920-talet
var sålunda i dessa orter av
bostadsräkningsuppgifterna att döma enfamiljshusens roll i
produktionen dubbelt och tvåfamiljshusens tre
gånger så stor som under 1880-talet. Ca 45 %
av produktionen synes ha kommit på
enfamiljs-ocli tvåfamiljshus (17 % på enfamiljs- ocli
27 % på tvåfamiljshus). Enligt
bostadsbyggnadsstatistiken kom under detta årtionde i
stadssamhällena ca 30 % av de nybyggda
lägenheterna på enfamiljs- och tvåfamiljshusen
(10 resp. 20 %). Uppgifter år för år ur
bostadsbyggnadsstatistiken visar, att kulmen i
småhusproduktionen (relativt sett) nåddes
redan i början av 1920-talet.
Efter 1920-talet har tvåfamiljshusens roll i
bostadsbyggandet i tätorterna och i
stadssamhällena liksom i riket i dess helhet snabbt
reducerats. Bostadsräkningsuppgifterna tyder
också på en viss tillbakagång för enfamiljshusen
i tätorterna fram till 1945. Nedgången är
emellertid icke lika markerad som för hela riket.
För husen från slutet av 1930-talet och början
av 1940-talet var i bostadsräkningens tätorter
andelen lägenheter i enfamiljshus ungefär lika
stor som för husen från 1910-talet ocli större
än för husen från perioden 1880—1910. I
stadssamhällena visar bostadsbyggnadsstatistiken
t.o.m. en uppgång för enfamiljshusen i början
av 1940-talet till samma nivå som under
1920-talet.
Slutet av 1940-talet medförde en ytterligare
uppgång av andelen lägenheter i enfamiljshus.
Också för början av 1950-talet redovisas en
relativt stor andel lägenheter i sådana hus. Under
Tabell 1. Andelen lägenheter i enfamiljs- och
tvåfamiljshus i 1945 års bostadsbestånd och i
1956 års nyproduktion
Bostadsbestånd Produktion
1945 1956
Antal Antal
lägenheter i lägenheter i
en- två- en- två-
familjs- familjs- familjs- familj:
hus hus hus hus
Vo °/o °/o °/o
Städerna ........ 10,8 12,7 11,2 1,3
Landskommunerna 62,7 23,0 45,2 5,9
Biket ........... 39,1 18,4 23,5 2,9
Tätorter med minst
1 000 invånare . . 15,1 16,3
Stadssamhällen . . 13,9 1,8
de senaste åren, 1955 och 1956, har
producerats ett större relativt antal lägenheter i
enfamiljshus — 14 % — än under någon av de i
fig. 3 redovisade tidigare perioderna. Om man
granskar bostadsbyggnadsstatistiken år för år,
finner man att under den tid denna statistik
omfattar enfamiljshus endast åren 1922, 1923
och 1933 har byggts i större omfattning
relativt sett än under 1955 och 1956.
Bostadsbeståndet och produktionens
nuvarande sammansättning
Sammansättningen av bostadsbeståndet 1945
har i bostadsräkningen icke redovisats för
stadssamhällena ocli produktionsuppgifter för
de senaste åren icke för tätorterna. En
jämförelse mellan bostadsbeståndets och
nyproduktionens fördelning på liusyper kan
emellertid göras för städer och landskommuner var
för sig, tabell 1.
Den nuvarande produktionen synes icke
innebära att andelen lägenheter i enfamiljshus
minskar i städernas bostadsbestånd, medan
däremot andelen lägenheter i tvåfamiljshus
undergår en minskning, som icke kompenseras
av någon ökning av andelen lägenheter i
enfamiljshus. En förskjutning av
bostadsbeståndets sammansättning mot relativt färre
lägenheter i småhus och relativt flera i
flerfamiljshus äger därför rum.
I landskommunerna är såväl enfamiljs- som
tvåfamiljshusens andel i produktionen
väsentligt mindre än i bostadsbeståndet.
Flerfamiljshusen svarade för endast 15 % av
bostadsbeståndet 1945 men för ca 50 % av den
löpande bostadsproduktionen. Förändringarna i
bostadsbeståndet i landskommunerna måste ses
i samband med en fortgående koncentrering
av bebyggelsen till tätorter.
Småhusen i Sverige och utomlancfs
Här har framhållits att ett samband finns
mellan förändringarna i produktionens inriktning
på olika hustyper och bostadsbyggandets allt
starkare koncentration till städer och andra
tätorter. Detta är självklart, då flerfamiljshus
ju sällan byggs på rena landsbygden, men
innebär givetvis icke att stadsbyggandet
naturligt och oundvikligt måste vara i mycket hög
grad inriktat på flerfamiljshus. I flera andra
länder har tätorterna en helt annan struktur
än i Sverige. Medan de danska tätorterna
kanske i ännu högre grad än de svenska består
av flerfamiljshus, är i de norska tätorterna
tvåfamiljshusen den dominerande hustypen.
Tvåfamiljshusen innehöll vid bostadsräkningen
1946 39 % och enfamiljs- och tvåfamiljshusen
tillsammans 66 % av alla lägenheter (svenska
tätorterna 1945: 30 %). Bostadsbeståndet i
tätorterna i USA utgörs (bostadsräkningen 1950)
till ungefär hälften av enfamiljshus; ca en
tredjedel av lägenheterna ingår i tvåfamiljshus.
I USA:s tätorter är alltså mindre än en
femtedel av lägenheterna belägna i flerfamiljshus.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
