Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Bostäder och miljö, av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos oss vanliga behandlingen ger vid handen.
Men givetvis finnas mönstergilla områden. Det
är den enkelt allmängiltiga metodiken som
saknas.
Relationen mellan den enskilda bostaden och
gata, plats eller park, plantering är givetvis
också ett huvudinslag i trivselproblemen.
Hyreshusets bostadstyper ha ju dock härvidlag
mera begränsade möjligheter än radhusets och
det friliggande enfamiljshuset. Mellanlägen av
möjligheter äro ju emellertid mångahanda.
Ur här aktuella synpunkter gäller det sålunda
för själva bostaden primärt densammas
förhållande till omgivningen, det eller de uterum,
mot vilka bostaden öppnar sig. Om man vid
planlösandet har omfattande serier av problem
att syssla med — sammanhangen mellan de
olika utrymmena, ändamålsenligheten i
fördelningen och dimensioneringen,
arbetsbesparing-ens synpunkter, ekonomins — så innebära
miljöfrågorna först och främst detta: vad
betyder platsen framför bostaden för denna
sistnämnda?
Samma bostad eller samma rum har ju
fullständigt olika värden om de ligga vid en
bakgård eller om de flyttas till ett läge invid
havet och med fri sikt mot obegränsad
horisont. Detta är ett trivialt påpekande. Men det
ger dock en viss belysning åt våra
ifrågavarande problem. Bostaden, respektive rummet är
sålunda inte blott sig själv nog. Utblicken
genom fönstren är på det mest oupplösliga sätt
ett med dem.
Miljöfrågan innebär för bostaden bl.a.
lösandet av planen i förhållande till bostadens
"uterum" eller "uterymd". Och lösandet av
platsens, gatans, parkens miljöproblem hör lika
oupplösligt samman med arten av de bostäder
som skola gruppera sig omkring dem.
En bostadsbyggnads fasad är — i all
synnerhet om den har stora dimensioner — en
angelägenhet ännu mera för bostäderna på
platsens andra sida och för platsen såsom
helhet än för huset självt. Fasadmaterial,
puts-behandling, eventuell fasadmålning är sålunda
inte i främsta rummet ett stycke det enskilda
husets problem, utan fastmer en platsens och
grannfastigheternas angelägenhet. Man bör med
andra ord inte — för att taga ett exempel —
måla det enskilda husets fasad såsom betingad
blott av det "sunda husets" principer, utan
man bör måla hela gatans alla fasader såsom
en rumsenhet, parkens omgivande
fasadfron-ter på motsvarande sätt. Vilket naturligtvis
ingalunda nödvändigtvis innebär likformighet
över det hela.
Endast så blir det möjligt att till fullo
behärska skalan i en samhällsbild. Det enskilda husets
skala blir lätt för liten i en helhet med den
upprepningens monotoni, som med
nödvändighet gör sig gällande i ett hyreshusområde.
Fa-sadbehandlingen innebär möjligheter till att
införa en det enskilda gaturummets långt större
skala i denna samhällsbild, en skala
överordnad husenhetens, bl.a. därigenom att den kan
ställas i bestämd relation — kontrastvis eller
Fig. 6. Den lilla skalan i gammal stadsbild. Köge, Danmark.
Fig. 7. Den lilla skalans charm. Gammal stadsbild, Sundsvall.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
