Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 18 - Nordiskt elkraftutbyte. Nordisk samkörning, av Folke Petri - Nordiskt elkraftutbyte. Dansk-svensk samkörning, av Bengt Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ökad utnyttjning av de finska
regleringsmagasinen. Från finsk sida har försiktigt antytts,
att möjligheter eventuellt kan föreligga för en
ökning av magasineringsmöjligheterna.
Förbindelsen över Kalix tillåter icke några
kraftutbyten utöver dem som förutsetts. En tänkbar
möjlighet skulle vara en hopknytning på 380
kV ett femtontal mil norr om Bottenviken,
sedan det svenska storkraftsystemet genom
kraft-utbyggnaderna i Kalix och Torne älvar
utsträckts längre åt nordost och det finska
storkraftnätet av motsvarande skäl flyttats längre
norrut. Ett annat, tekniskt mycket intressant
projekt är att förena de båda ländernas
belastningscentra genom en likströmsöverföring från
Uppland till sydvästra Finland över Åland.
Givetvis är det sist nämnda projektet
svårbedömbart och har kanske för dagen endast
kuriositetsintresse. Detta kan i viss mån också
vara fallet för några av de övriga förbindelser
jag berört. Som jag nämnde i inledningen visar
dock erfarenheten, att det praktiskt taget
alltid innebär god ekonomi att utvidga ett
sam-körningsområde. Man gör därför klokt i att i
positiv anda fall från fall utreda de
tekniskt-ekonomiska förutsättningarna för alla de
förslag till ökad samköming mellan de nordiska
länderna, som kommer upp. Det är säkert den
arbetsmetod, som lättast ger positiva praktiska
resultat, det har ju för övrigt hittillsvarande
arbetsmetoder visat.
Dansk-svensk
samköming
Förste driftingenjör Be?igt Smith, Malmö
Tanken att sammanbinda Själland och Sverige
med en elektrisk kabel under Öresund uppkom
redan 1905. Det var direktören för Skovshoveds
Fig. 1. överföringsförmågan hos kabelförbindelserna Danmark—Sverige.
Fig. 2. Genomskärning av 120 kV "fladkabel".
Elektricitetsverk, S A Farber, som gjorde upp
den första planen med en 10 kV
kabelförbindelse under Öresund. På svensk sida upptogs
frågan första gången vid ett sammanträde i
november 1905 med interimsstyrelsen för
Sydsvenska Kraft AB. Vid detta sammanträde
deklarerades, att om de skånska städerna inte
var intresserade av Laga-kraften, skulle man
låta kraften överföras till Köpenhamn via
Hälsingborg och Helsingör.
Det dröjde emellertid sju år innan planerna
på en Öresundskabel tog fastare form. I
november 1912 träffades en överenskommelse
mellan ett danskt konsortium och Sydsvenska
Kraft AB (Sydkraft). Överenskommelsen, som
skulle gälla i 25 år efter det kraftleveranserna
börjat, överlämnades av danskarna till
Nord-sjællands Elektricitets og SporvejsA/S (NESA)
utan vederlag. I slutet av 1912 inlämnades
ansökningar 0111 tillstånd att få lägga ned och
överföra kraft på en 25 kV kabel under
Öresund. Först i slutet av mars 1914 lyckades
NESA, efter energiska påtryckningar på de
danska myndigheterna, utverka en 40-årig
koncession.
Efter många besvärligheter i samband med
första världskrigets utbrott blev den första
elektriska Öresundskabeln klar att tas i drift
den 7 december 1915. Kabeln sammanknöts
med NESA:s och Sydkrafts 50 kV nät via
transformatorstationerna i Helsingör och
Hälsingborg. Därmed var isen bruten för ett intimt
el-samarbete mellan Danmark och Sverige.
Erfarenheterna från samkörningen blev goda
och intresset att utvidga samarbetet blev allt
större. I detta sammanhang må erinras något
om den offentliga utredning, som publicerades
1922 av de danska, norska och svenska
kraft-kommissionernas tekniska kommitté angående
kraftöverföring från Norge till Danmark. I
utredningen framföres olika lösningar med
tekniska och ekonomiska beräkningar och
synpunkter. Undersökningen omfattade bl.a. ett
projekt med 2 X 110 kV likströmsöverföring
från södra Norge — kabel under Skagerack —
till Jylland med fortsättning till Själland och
Köpenhamn. För överföring via Sverige
undersöktes dels en anläggning för 2 X 110 kV
likström, dels en anläggning för 130 (alternativt
220) kV växelström med 50 kV kabel eller 130
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
