Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 18 - Nordiskt elkraftutbyte. Dansk-svensk samkörning, av Bengt Smith - Nordiskt elkraftutbyte. Kraftköp från Norge, av Carl Kleman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen betraktades till en början som en
försöksanläggning, fig. 2. På svenska sidan
anslöts kabeln vid Sofiero till en av Sydkraft
nybyggd 120 kV ledning och på dansk sida
omisolerades en av 50 kV ledningarna mellan
Helsingör och Köpenhamn till 120 kV.
överföringsförmågan ökades härigenom till
ungefär 85 MW.
De goda erfarenheterna av den första 120 kV
kabeln resulterade i att en andra 120 kV
"flad-kabel" togs i drift 1954 som ersättning för 25
kV kabeln av 1915, fig. 3. I Danmark byggdes
nu en ledning till Köpenhamn och de båda
kablarna anslöts till den nya ledningen, fig. 4. På
svenska sidan anslöts den andra 120 kV kabeln
till befintlig ledning. Härigenom har
överföringsförmågan ökats till ca 165 MW.
I huvudsak äges samtliga nuvarande kablar
av det danska företaget Kraftimport I/S.
Beslut föreligger att 1958 nedlägga en tredje
120 kV kabel. Det blev en oljekabel fram till
dansk kust. Denna del av anläggningen skall
bekostas och ägas av de svenska
intressenterna, Vattenfallsstyrelsen och Sydkraft till lika
delar.
Under de närmaste åren kommer denna tredje
120 kV kabel i huvudsak endast att utgöra
reserv.
Elkraftutbytet
Kraftutbytet mellan Danmark och Sverige och
dess utveckling belyses av fig. 5. Riklig
vattentillgång under hösten medförde att 1957 blev
ett rekordår beträffande överskottsleveranserna
till Danmark.
Den största leveransen i andra riktningen
erhölls 1956. Stark kyla och liten tillrinning
under hösten medförde att alla
ångkraftresurser måste mobiliseras. Trots Suez-krisen gjorde
de större ångkraftverken inom Kraftimport I/S
maximalprestation för att hjälpa Sverige i en
svår situation.
Fig. 5. Elkraftutbyte 1916—1957; - Sverige till Danmark, - - -
Danmark till Sverige.
Kraftköp från Norge
Direktör Carl Kleman, Stockholm
Frågan om kraftleverans från Norge till
Sverige eller samarbete på kraftområdet är
ingalunda något nytt spörsmål. Det har dryftats så
länge jag minns. Den mycket spekulativt lagda
norske majoren Hjalmar Johansen skisserade
vid ett par tillfällen i samband med Svenska
Vattenkraftföreningens årsmöten planer på att
med tunnlar genom Kölen avleda vatten från
Torne träsk, Sitasjaure och andra sjöar i norra
Lappland till kraftverk vid norska kusten.
Sigurd Kloumann, som på sin tid var chef för
Norsk Aluminium, undersökte under senare
delen av 1930-talet möjligheten att finna något
bra vattenfall i södra Norge, från vilket
leverans kunde ske till Sverige.
En svensk företagsledare i Bergslagen bedrev
under senare hälften av 1940-talet långvariga
förhandlingar om förvärv av norsk
vattenkraft, vilket dock slutligen misslyckades. Icke
minst Vattenfallsstyrelsens förutvarande chef
Åke Rusck var under flera år livligt besjälad
av en önskan att kunna ordna ett
norsk-svensk-danskt kraftsamarbete i anslutning till tidigare
mera officiella utredningar. Därutöver har
flera förslag kommit från norsk sida, både från
seriösa företagare med rikliga krafttillgångar
som självfallet också från "forssejobbare".
Förhandlingar
Frågan om reglering av "Sylsjön", en
uppdämning på svenska sidan av Neaälven, hade tidigt
börjat förberedas av Trondheims elverk. I
anslutning till ett senare skede av denna
reglering fördes 1948 på tal möjligheterna av
kraftleverans från Neaälven till Stockholm.
Förhandlingarna bedrevs under de följande ären i
allra största hemlighet. Förhandlarna var från
början fullt överens om att en kraftleverans
skulle ske vid riksgränsen. Tidigare
erfarenheter hade visat, att varje försök som gjorts att
förvärva vattenkraft i Norge eller delaktighet i
sådan och att bygga i utländsk regi där vore
dömt att misslyckas.
Man var vidare fullt överens om att saken
skulle hemlighållas, tills ett definitivt förslag
till överenskommelse förelåg, som samtidigt
kunde offentliggöras och föreläggas
stadsfullmäktige i Trondheim och Stockholm. Även
härutinnan grundades ställningstagandet på
erfarenhet. Helt lyckades detta naturligtvis icke,
men intet läckte ut till press och allmänhet.
Anledningen till att man icke i förväg
önskade tala om saken eller underställa den
vederbörande statliga myndigheter på ömse sidor
om gränsen var, att man hade på känn frågans
labila läge i Norge och att ett offentliggörande
TEKN I SK TIDSKRIFT 1958 481
C Kleman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
