Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 18 - Nybyggen - 500 MW ångkraftverk för Hamburg, av G Lbg - Vanguard-raketens regleringssystem, av Björn Bergqvist - Rörturbiner, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 MW ångkraftverk för Hamburg
Till komplettering av Hamburgs nuvarande
kraftverk kommer att uppföras en ny ångkraftstation på
Elbes norra strand. För koltillförseln anlägges en
320 m lång kaj för 12 m vattendjup, avsedd för
fartyg med 10 000—20 000 t last. För lossningen
svarar tre svängvippkranar, vardera med 300 t/h
kapacitet. Modellstudier har utförts för att utröna om
den nya hamnen medför strömningar med skadlig
sedimentering i flodbädden.
Byggnaderna, fig. 1, inrymmer fyra
maskinaggregat, vartdera för 125 MW effekt. Pannorna, av
Benson-typ, kan eldas med kol eller olja. Kylvattnet,
28 m3/s, tas ur Elbe. Bökgaserna renas i två
elektro-filter med nära 99 °/o avskiljningsgrad och bortförs
genom två 100 m höga betongskorstenar. Den i
filtren fångade askan blåsas genom en 160 m lång
ledning till en bunker vid kajen, varifrån den med
pråmar förs bort och användes till fyllning i
hamnområden.
Det nya kraftverket skall utföras i två etapper och
beräknas kosta 240 milj. DM. Dess effekt väntas
svara mot 6—8 års ökning av kraftbehovet (enl.
Karl Schultz, Nordhastedt). G Lbg
Vangua rd - raketens regle ringssy ste m
Det system i Vanguard-raketen som kontrollerar att
denna följer den önskade uppfartsbanan bygger på
raketmotorerna kardanupphängning som förnämsta
element. Motoraxeln i första steget är parallell med
raketaxeln så länge inga yttre krafter verkar på
raketen. Om yttre krafter bringar raketaxeln att
avböja från den önskade riktningen avkännes
avvikelsen av referensgyrot i ifrågavarande plan. Förstärkta
signaler sänds till de hydrauliska inotorriktarna
vilka ställer in motoraxeln i samma plan så att
störningen motverkas.
Raketen stabiliseras kring sin längdaxel med
avgaser från en turbopump driven av högtrycksånga
från sönderdelad väteperoxid. Avgaserna matas ut
genom miniatyrraketer i höljet. Ett trycksystem med
komprimerad heliumgas ställer in dessa raketer
efter signaler från kontrollsystemet. Andra stegets
rörelser regleras på samma sätt utom att propangas
används i stället för helium för alt rikta
raketerna.
I friflykten, efter det att andra stegets motor
brunnit slut men medan steget fortfarande hänger kvar,
regleras raketläget i fråga om roll, tipp och gir
genom miniatyrraketer, genom vilka återstående
helium strömmar ut. Även här riktas raketerna av
regleringssystemet.
All regleringsutrustning, telemetreringsapparatur
och radiomottagare ligger helt i andra steget. Tredje
steget har således inget regleringssystem.
Riktningsstabiliteten åstadkommes genom att steget roterar
kring längdaxeln.
Regleringssystemets hjärta är referensgyrot, som
jämför raketens läge med var raketen skulle vara
enligt uppgifter från en programgivare.
Under första och andra stegens brinntid bestäms
farkostens hastighet genom integration av
accelerationer. Detta utförs med en integrerande
accelero-mcter i andra steget. Ett kopplingsur som mäter
fri-1’lyktstiden ger signal för separering och tandning
av tredje steget. Eftersom farkostens hastighet och
riktning vid tredje stegets brinnslut måste mycket
nära överensstämma med beräknade värden har
man som ett säkerhetsalternativ ordnat så att tredje
stegets separering kan utlösas även från marken
med ledning av banobservationer (L Arnowitz i
Astronautics okt. 1957 s. 34). Björn Bergqvist
Fig. 1. Modell till 500 MW ångkraftverk vid Hamburg; 1 kaj för
kolfartyg, 2 transformatorer, 3 maskinhall, 4 pannhus, 5 fläkthus, 6
driftcentral, 7 ställverk, 8 koltransportanläggning, 9 kolupplag, 10 den gamla
kraftstationen Schulau, 11 kaj för askpråmar.
Rörturbiner
Vid Kannuskoski i Finland har installerats en
rör-turbin med kaplanlöphjul, fig. 1. Fallhöjden är här
7 m, vattenförbrukningen 7 m3/s och
generatoreffek-len 400 kW. Anordningen karakteriseras av axiell
vattenströmning, fasta ledskovlar, reglerbara
löp-hjulsskovlar och rakt sugrör.
Verkningsgraden uppges vara något lägre än för
konventionella kaplan- och francisturbiner. I stället
medför rörturbinen lägre byggnadskostnader än vad
som fordras för den vanliga
kaplanturbinuppställ-ningen. Jämförd med francisturbiner får rörturbinen
ett dubbelt så högt varvtal, vilket gör att generatorn
blir billigare.
Turbinen är av finländsk tillverkning. G Lbg
Fig. 1.
Kannuskoski kraftstation; sektion.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
