Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 19 - Den minsta gemensamma tillgångens lag, av Sven Nordengren - Svensk järnhantering första kvartalet 1958, av W S - Underhållspersonal, felsökning och reservdelar, av GAH - Norges största exportvarugrupp - Sovjetunionen producerade - Den sovjetiska kolproduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillverkningens trängsta sektion. Om denna
halvprodukt sedan användes till framställning
av olika slutprodukter, är halvprodukten den
minsta gemensamma tillgången. En
elektrokemisk industri kan vara grundad på
tillgången av viss begränsad vattenkraft. På
produkternas energiförbrukning bör därvid de fasta
kostnaderna fördelas och vinsterna per ton
omräknas till lämplig energienhet.
Även vid en mekanisk verkstad kan principen
komma till användning. Vid full sysselsättning
rymmer lokalerna endast ett visst antal
arbetare. Den minsta gemensamma tillgången blir
dessa arbetares prestationer. De fasta
kostnaderna bör i dylikt fall såväl i förkalkyl som
efterkalkyl uträknas i proportion till
arbetslönen och vinsten likaledes uträknas i
proportion till denna. Om tillgången till material är
obegränsad bör sålunda tilläggen för fasta
kostnader och vinst ej uträknas på summan av
arbetslön och materialkostnad, därest arbetarnas
prestationer kan anses vara den faktor, som
begränsar produktionen.
Nu finns det företag med skilda
tillverkningar, vid vilka intet direkt samband av här
angivet slag kan påvisas. Ett samband finns
emellertid alltid: det gemensamma kapitalet. Det
kan användas på olika sätt och med olika
vinstmöjligheter. Tidsfaktorn kan komma att spela
in så, att kapitalet utnyttjas under längre eller
kortare tid. Med hänsyn tagen härtill torde
formler även i dylika fall kunna uppställas för
tillverkningskalkylernas riktiga utförande.
En korrekt uppställd tillverkningskalkyl är
icke av betydelse endast för
försäljningsarbetet. För den som leder produktionen, är det av
största värde att snabbt kunna överblicka vad
denna kostar ocli hur kostnaderna fördelar sig.
Studiet av den faktor, som begränsar
produktionen och denna begränsnings betydelse för
vinstmöjligheterna bör utgöra grunden vid
planerings- och utvidgningsarbete. Tyvärr är
det nog inom många industrier så att
kalkylerna kommer driftledningen tillhanda från
bokföringsavdelningen, kanske med avsevärd
tidsförskjutning, varvid produktionsledaren icke
liar möjlighet att överblicka hur de kommit
till eller ens efter vilka grunder de utarbetats.
Svensk järnhantering första kvartalet 1958.
Exporten av järnmalm var 3 219 000 t mot 3 312 000 t
första kvartalet 1957. Exporten av järnsvamp hade
minskat från 8 200 till 4 000 t och exporten av
tackjärn från 9 600 till 4 600 t. Exporten av massiva
ämnen hade gått ned från 4 100 till 400 t och
exporten av handelsfärdigt järn och stål från 86 600
till 64 900 t.
Importen av smidbart järnskrot minskade från
4 300 till 1 300 t, medan tackjärnsimporten ökade
från 21 100 till 22 700 t. Totalimporten av
handels-färdigt järn och stål inklusive massiva ämnen hade
gått ned från 223 400 till 193 900 t eller med 29 500 t.
Produktionen av tackjärn och järnsvamp var i
stort sett densamma som första kvartalet 1957 med
en tillverkning av 381 000 resp. 35 000 t.
Götproduktionen hade minskat från 677 000 till 633 500 t, var-
av ordinära göt minskat från 531 100 till 507 400 t
och kvalitetsgöt från 146 000 till 126 100 t.
Sammanlagda produktionen av handelsfärdigt järn och stål,
inklusive till andra än järnverk försålda ämnen,
hade gått ned från 474 200 till 420 800 t.
Som allmänt omdöme om den svenska
järnhanteringen under första kvartalet 1958 kan framhållas,
att såväl export och import som produktion, på
några undantag när, visat en ytterligare nedgång
jämfört med första kvartalet 1957. Den fallande
tendensen under sista halvåret 1957 (jfr Tekn. T.
1958 s. 106) fortsatte sålunda under första kvartalet
1958, vilket även återspeglas i en försämrad
sysselsättning inom järnhanteringen.
Utvecklingen har gjort att prisnivån ytterligare
har sänkts och lönsamheten alltfort har försämrats
(Järnverksföreningens järnstatistik). W 5
Underhållspersonal, felsökning och
reservdelar. Den tilltagande komplexiteten i
regleringssystemen inom försvaret och industrin i USA medför en
accentuering av underhållssidan. Inom den militära
sektorn talar man om underhållskostnader som
uppgår till i ett fall tio gånger anskaffningskostnaden
räknat på materielens hela livstid och i ett annat
fall en tredjedel av inköpskostnaden per år räknat.
Val av utbildning av underhållspersonal är av stor
betydelse. Reparatörer för elektronisk utrustning bör
främst känna till grundkopplingar och verkningssätt
hos baskomponenter. Med en sådan bakgrund kan
reparatören lära sig utrustningens funktionssätt i
tjänsten och kan följa med vid systemändringar.
Underhållstekniker vid US Signal Corps anses
behöva en grundutbildning om 30 veckor följd av tre
till sex månaders praktik.
Felsökning tar en stor del av
underhållspersonalens tid, inom US Signal Corps räknar man med
60 min felsökning för 20 min reparationsarbete. En
av orsakerna anses vara att anvisningar för skötsel
och underhåll är skrivna av och för ingenjörer och
ej för reparatörer. Felsökning underlättas i hög grad
av modulisering dvs. samling av en grupp
komponenter till en pluggbar enhet. Felsökningen går då
ut på att finna den felaktiga enheten som därefter
byts och repareras hos tillverkaren.
Reservdelshållningen och kostnaden för reservdelar
tenderar att stiga. En elektronisk utrustning för
60 000 $ kan kräva ett reservdelslager för 20 000
US Army har en bestämmelse att utlägget för
reservdelar vid anskaffning av ny utrustning ej får
överstiga 15 °/o av anskaffningskostnaden och US
Signal Corps har konstaterat att
reservdelsanskaffningen utgör 5—10 °/o av investeringen i nya
utrustningar.
Militära myndigheter i USA litar mer och mer till
civila leverantörer för löpande underhåll. Orsaken
anges vara att de inkallade endast kan göra nyttigt
arbete inom t.ex. underhållstjänsten under 9
månader av 24, resten går åt till utbildning (Control
Engineering april 1958 s. 73). G AH
Norges största exportvarugrupp är icke
trä-förädlingsprodukter eller fisk- och
fiskförädlingsprodukter utan metallvaror, som 1957 exporterades
för 1 358 Mnkr. ökningen 164 Mnkr. sedan 1956
gäller främst ferrolegeringar, stål och nickel.
Sovjetunionen producerade första kvartalet 1958
ca 9,5 Mt tackjärn. 13,3 Mt stål, 10,6 Mt valsade
produkter och 21,1 Mt järnmalm.
Den sovjetiska kolproduktionen var första
kvartalet 1958 ca 122 Mt; råoljeproduktionen var 26,3 Mt.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
