Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 22 - Statens företagsformer. Skäl för bolagsformer, av Erik Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårt även på konsumentsidan
genomorganise-rade samhälle kommer att bevaka att
konsumtionen erhåller sin andel av en ökande
produktion. I ett kapitalknapphetsläge måste krav
ställas på att de företag, som för produktionsökning
önskar ta våra resurser i anspråk, oekså får
konkurrera därom på möjligast lika villkor.
Detta kan ställa särskilda krav på statliga verk,
som investerar i stor omfattning. Innebörden
av detta kan illustreras med att enbart Statens
Järnvägar, Televerket och Statens
Vattenfallsverk för närvarande investerar mer än 1 000
Mkr/år eller 35—40 % av industrins
totalinvesteringar.
Slutsatser
Man kan dra några slutsatser härav. Samtliga
företag, som utövar en med enskilda företag
konkurrerande verksamhet och som ställer
stora krav på kapitalmarknaden, bör ur allmän
effektivitetssynpunkt ges sådana arbetsformer,
befogenheter och skyldigheter, att de får i
möjligaste mån på lika villkor konkurrera med de
enskilda företagen. Detta skulle kunna kallas
effektivitetskravets konsekvenser på den
statliga affärsdrivande verksamheten. Sannolikt
kan man icke få full överensstämmelse i alla
avseenden mellan enskilda och statliga företag.
Men detta hindrar icke att man bör sträva
därefter i första hand på sådana områden, där
statlig och enskild verksamhet drivs vid sidan
av varandra.
När det gäller kapitalanskaffningen är det
troligt, att det icke är en praktiskt framkomlig
väg att söka klara denna för statliga företags
del genom att hänvisa dem till den öppna
kapitalmarknaden. Det är ju icke heller säkert att
därmed skulle nås ett rättviseläge. Staten som
sådan kommer väl ändå exempelvis vid
obligationsupplåning att framstå som den yttersta
garanten för de statliga företagens upplåning
och papperen blir därmed, för att begagna ett
gammalt uttryck, "guldkantade". Å andra sidan
är det ju också så, att flertalet banker har
förgreningar till bestämda delar av det enskilda
näringslivet och därmed har prioriterade
kunder. Statliga företag, som ej har den karaktären
att man kan räkna med i huvudsak
självfinansiering, bör nog därför alltjämt hänvisas till
att via den generella statliga upplåningen söka
tillgodose sina kapitalbehov.
Detta borde ej behöva hindra att de finge en
självständig upplåningsrätt i vissa konkreta
situationer, exempelvis där deras samverkan
med enskilda företag därigenom skulle kunna
ges smidigare former. Likheten i
kapitalförsörjningshänseende bör sökas genom att man
ställer ungefär samma avkastningskrav på av
ett statligt företag företagna investeringar, som
gäller för enskilda företag. Detta kan innebära
ett skärpt krav på ett affärsdrivande verk i två
avseenden. Dels sätts avkastningskravet lika
primärt som gäller för enskilda företag — för
flera affärsdrivande verk har i stort sett in-
till senare tid i praktiken gällt att
avkastningskravet snarast varit subsidiärt i förhållande
till de krav, som ställts på dem i deras
egenskap av allmännyttiga företag — dels kan det
i vissa fall innebära att avkastningskravet får
sättas högre än som hittills varit fallet.
Mot detta resonemang kan resas och reses
också ofta invändningen att de affärsdrivande
verken har så starkt karaktär av allmännyttiga
företag, att man på dem icke främst bör lägga
ett ekonomiskt avkastningskrav. Vissa av dem
har ett starkt sådant inslag. Men detta är icke
någon skiljelinje mellan de statliga företag,
som drivs i bolagsform och de som drivs som
affärsverk. Detta problem bör lösas genom att
man så långt som möjligt skiljer på de olika
funktionerna, den företagsmässiga och den
allmännyttiga, om man vill finna
jämförelsepunkter mellan enskild drift och statlig och om
man — för att ta SJ och transportfrågorna som
exempel — vill undvika att genomföra en hård
och stel reglering av hela transportmarknaden.
Gör man det, medför inslaget av allmännyttig
verksamhet inget hinder för en affärsmässigt
riktig företagsform. Detta är inget asocialt
program dvs. inget förord för att ta bort den
allmännyttiga delen av verksamheten, som ligger
utöver det företagsmässigt motiverade, utan
bara ett krav att i särskild ordning redovisa
den icke företagsmässigt motiverade
verksamheten.
Jag liar knutit de här synpunkterna till
frågan om kapitalanskaffningen och sökt antyda,
på vilka vägar man skulle kunna nå större
jämställdhet mellan enskilda företag och
statliga i det hänseendet. En sådan större
jämställdhet skulle snarast resultera i skärpta krav
på de statliga företagen i vad avser deras
affärsmässiga verksamhet.
En strävan efter jämställdhet på
personalpolitikens område och ifråga om upphandling ocli
offentlighetsprincip skulle å andra sidan ställa
de affärsdrivande verken i ett bättre läge än
för närvarande. Ifråga om lönepolitiken kan
man resa frågan, varför de statliga
affärsföretagen skall ha en annan ställning än statliga
företag i övrigt. All statlig verksamhets
resultat är beroende av möjligheterna att kunna
förvärva skicklig personal. Det är nog att ställa
frågan alldeles fel om man menar att
kärnfrågan är om de affärsdrivande verken har behov
av skickligare eller mer kvalificerad personal
än den övriga statliga förvaltningen. Den
relevanta frågan är att de affärsdrivande verken
eller verk, vars personal utför arbete, som är
detsamma som det som utförs av det enskilda
näringslivet, också har sin konkurrens ifråga
om arbetskraften främst från den enskilda
sidan och icke från den statliga.
Om man skulle undersöka arbetskraftens
rörlighet mellan å ena sidan affärsdrivande verk
och därmed i verksamheten påminnande
företag som Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och
å andra sidan dels med övrig statlig
förvaltning och dels med enskilda företag, så skulle
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
