Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 22 - Statens företagsformer. Skäl för bolagsformer, av Erik Grafström - Statens företagsformer. De olösta frågorna, av Sten Källenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man finna, att personalens förflyttningar i allt
väsentligt sker mellan dessa affärsdrivande
företag och de enskilda företagen. Det är den
inre konkurrensen, som utspelar sig mellan
dessa två slag av företagskategorier, som är
avgörande och huvudskälet till kravet att de
affärsdrivande företagen även i sin
personalpolitik skall få konkurrera på lika basis med
de enskilda företagen.
Offentlighetsprincipen anses utgöra en
belastning vid upphandlingar exempelvis inom
Statens Vattenfallsverk och Statens Järnvägar
ehuru naturligtvis i olika hög grad vid olika
företag med hänsyn till arten av deras
upphandlingar. Man borde kunna finna en form,
som å ena sidan medger ett affärsdrivande verk
att verkställa sina inköp lika effektivt som ett
enskilt företag och å andra sidan lämnar
statsmakterna möjlighet till all den insyn, som de
med hänsyn till ägarefunktionen anser sig böra
ha.
Formerna härför är inte utredda, men de bör
kunna utarbetas.
Slutord
Några konkreta slutsatser har här icke dragits
ifråga om Statens Vattenfallsverks framtida
verksamhetsformer. Om man väljer angivna
utgångspunkter, utgör det i
utredningsbetänkandet framlagda förslaget om verkets ombildning
till statligt bolag ett alternativ. Man kan tänka
sig bolagsformen med en eventuell
särlagstift-ning, som för statliga bolag kompletterar
aktiebolagslagen på punkter, där lagen ej anses
täcka de speciella problem, som uppstår vid
överförande av statlig förvaltning till en som
rättssubjekt från staten skild företagsform. Det
kan även finnas andra lösningar.
Remissyttrandena om förslaget att ombilda
Statens Vattenfallsverk till bolag har varit
skiftande. Flertalet har gått emot att beslut nu
fattas. Gemensamt för de flesta har dock varit
ett erkännande av att nuvarande företagsform
har avsevärda brister och att man på det ena
eller andra sättet bör vidta förändringar i syfte
att ge verket arbetsvillkor som bättre
överensstämmer med enskilda företag.
Om — som förefaller troligt — regeringen i
år icke kommer att ta definitiv ställning till
förslaget, så borde ändå vad som framkommit
ge statsmakterna motiv och möjlighet att redan
nu positivt uttala, att man kommer att stödja
en reform i syfte att åstadkomma denna
större jämställdhet. Detta skulle ha betydelse
för Statens Vattenfallsverk och kanske också
för andra verk i vad gäller förhållandet till
personalen.
Det skulle även ge ett stöd och en riktpunkt
för olika undersökningar och utredningar
inom verket, som förvisso är en nödvändighet
att utföra, om förändringar skall komma till
stånd. Det skulle kanske också stimulera
utredningen om de statliga företagsformerna i dess
arbete.
De olösta frågorna
Direktör Sten Källenius, Stockholm
Att staten måste utöva en viss verksamhet av
företagskaraktär lär ej längre kunna
ifrågasättas. Däremot kan diskuteras i vilken
omfattning och form detta skall ske. Vi torde stå mitt
uppe i en utveckling, som går mycket hastigt
och som väl är betingad av den snabba
expansionen på alla områden. Vi kan registrera
att staten, förutom sina monopolbolag för sprit
och tobak samt sina affärsdrivande verk, nu
har 26 helstatliga aktiebolag inom olika grenar
av näringslivet, de flesta tillkomna efter 1940.
Som exempel kan nämnas fyra företag för
malmbrytning och metallindustri, tre inom
jord- och stenindustri och ett inom vart och
ett av områdena träindustri, kemisk-teknisk
industri samt kraft-, belysnings- och vattenverk.
Staten har därutöver företag inom handel,
kommunikationsväsende samt penning- och
kreditväsende.
Statens tilltagande dominans på allt flera
områden gör att detta ämne är högaktuellt men
också ömtåligt, eftersom det politiska
tänkandet och ställningstagandet spelar in, kanske på
ett avgörande sätt i många fall. Det blir därför
särskilt viktigt i en diskussion som denna att
söka hålla sig utanför politiken och begränsa
sig till rent sakliga frågor. För egen del vill jag
som jurist och tidigare statstjänsteman söka
dra fram principiella synpunkter och peka på
konsekvenser i olika hänseenden.
Utvecklingstendenser
Efter andra världskriget har det blivit alltmera
modernt inom den offentliga förvaltningen,
både den statliga men kanske främst den
kommunala, att söka sig bort från tidigare
förvaltningsformer. Man vill lösgöra sig, bli fri och
som det sägs få full möjlighet till konkurrens
med det enskilda näringslivet. Generaldirektör
Grafström har velat begränsa frågan till de
statliga verksamhetsgrenar som anses så
affärsmässigt betonade, att de behöver en
särställning som ger dem möjlighet att konkurrera i
öppna marknaden med det fria näringslivets
företag inom samma produktionsområde. Utan
att i detta sammanhang ta ställning till denna
avgränsning vill jag försöka klarlägga de
verkningar, som en dylik anordning skulle få. I
det berörda hänseendet krävs nämligen
möjlighet att föra en rörligare lönepolitik för att
skaffa kvalificerad personal och att på
smidigare sätt genomföra organisatoriska
förändringar, vilket nära sammanhänger med kravet
på minskad tillämpning av
offentlighetsprincipen. Härtill kan läggas frågan om kapitlet,
dvs. finansieringen.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
