Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 22 - Rationell arbetsplatsplacering i verkstäder, av Bertil von Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rationell
arbetsplats-placering i verkstäder
331.827
I mekaniska verkstäder och därmed
jämförbara anläggningar har de olika arbetsstyckena
ofta att passera flera eller många arbetsplatser.
De befinner sig i en cirkulation, som kan bestå
i lagring eller mellanlagring, bearbetning och
vidaretransport till ett följande lagrings- eller
bearbetningsställe samt slutlig borttransport.
Under sådana förhållanden utgör de inre
Sammandrag av uppsats av Ei/wood S Buffa i L’Etude du
Travail mars 1958 s. 28.
Tabell 1. Operationsföljdsanalys av fem produkter A—E jämte
uppgifter om antal artiklar, storleken av enhetssatsen och antal
satser per månad
Arbetsplats eller Destinationer för arbetsstyckena A—E] Uppskattat
avdelning golvytbehov
A B C D E nr
Mottagning • (1) 2 2 2 2 2 500
Förråd eller
lagring ....... • (2) 3 7 3 4 3 400
Kapning ....... • (3) 5 4 4 200
Råbearbetning . • (4) 7 6 7,7 600
Svarvning ..... • (5) 7 150
Borrning ...... • (6) 9 9 10 4 500
Fräsning ...... • (7) 6 8 8 8,9 1 050
Riktning ...... . (8) 6 9 6 500
Hopfogning . .. . (9) 10 10 10 10 800
Granskning • (10) 500
Utexpediering .. • (11) 11 11 11 11 11
Mängder ...... 1 000 2 000 500 10 000 1 000
Enhets-satser .. 20 20 2 100 10
Antal satser . .. 50 100 250 100 100
1 Siffrorna anger numret på den arbetsplats dit arbetsstyckena förs.
Fig. 1. Första diagram över
relativ placering av arbetsplatser,
uppgjord efter tabell 2.
transporterna ofta ett komplicerat och viktigt
problem, och stora besparingar kan då göras
genom att de rationaliseras. Det gäller då att
göra de sammanlagda transportsträckorna och
transporttiderna små, att avväga
bearbetnings- och mellanlagringstider mot varandra,
att utnyttja de olika arbetsplatsernas och
maskinernas kapaciteter och att åstadkomma en
så jämn sysselsättning för personalen som
möjligt, osv. Ju mångsidigare produktionen är,
desto mera komplicerade blir lösningarna från
fall till fall.
Man känner i Sverige sedan länge två
huvudtyper av lösningar: "maskinkategori"-systemet,
som karaktäriseras t.ex. av att man har en
borrmaskinsavdelning, en
fräsmaskinsavdel-ning, en hyvelmaskinsavdelning, en
hopsättningsavdelning, osv., och
"produktionslinjesystemet", som är kännetecknat av att
särskilda artiklar eller arbetsstycken genomlöper
"linjer" längs vilka de förs fram från den ena
bearbetningsmaskinen eller arbetsplatsen till
den följande i den huvudsakliga ordningsföljd
i vilken de olika arbetsoperationerna skall
utföras. I verkstäder med mycket mångsidig och
starkt varierande tillverkning har man — i
synnerhet tidigare, närmast för enkelhetens
skull — valt det förstnämnda systemet. Vid
mera standardiserad och sig upprepande
tillverkning har man alltmera börjat övergå till
produktionslinjesystemet, som i sådana fall
vanligen erbjuder större besparingsmöjligheter.
Elwood S Buffa vid University of California
har angett en metod, med vilken man kan leta
sig fram till den under givna förhållanden
bästa placeringen av maskiner och
arbetsplatser i syfte att gestalta de inre transporterna så
lämpligt och ekonomiskt som möjligt. Stora
besparingar kan nås på denna väg.
Den "strategiskt" bästa placeringen av en
arbetsplats är främst beroende av hur viktiga
relationerna är mellan en arbetsplats (eller
maskin) och de platser från vilka arbetsstycket
kommer eller till vilka det går vidare. I princip
är det givetvis förmånligt om dessa platser
ligger så nära varandra som möjligt, varvid
man då främst tänker på de viktigaste bland
de arbetsstycken, som behöver passera de
ifrågavarande punkterna. Men det är ingalunda
alltid så lätt att i praktiken förverkliga denna
princip — man råkar ofta och lätt ut för
sådana situationer, att de inre
transportvägarna korsar varandra på ett alltför
komplicerat sätt.
Den metod att angripa problemet, som här
beskrivs, börjar med en analys av
operationsföljden. Man kan ställa upp en tabell (tabell 1),
i vilken den vertikala förteckningen uppvisar
ett antal olika arbetsplatser, ordnade efter
operations-slag, medan ett antal olika
arbetsstycken eller produkter är horisontalt anordnade.
I det på detta sätt erhållna rutnätet för man in
nästa destination för ett arbetsstycke efter
varje behandling. Artikeln A kommer t.ex. in
till mottagningen 1 och skall därifrån till
förrådet 2 där den lagras, går därefter till kapning
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
Fig. 2. Schematiskt diagram över
idealisk placering av
arbetsplatserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
