Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 23 - Europas oljeförsörjning och Suez-krisen, av Hans Wiborgh - Svensk industris syn på Europa-marknaden och USA, av WS - Grammofonskivan, filmen, radioröret — en kulturell revolution, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälpprogram ha inneburit en uppoffring, som
därför kanske får betraktas som en
engångsåtgärd. Och utan en samordning hade
programmet väl knappast kunnat genomföras.
Krisvintern 1956—1957 blev naturligtvis en
dyrbar historia både för Europa och Främre
Orienten, och kostnadssammanhangen kan bara
uppskattas. För Europas del torde
merkostnaden (bl.a. i hårdvaluta) ha uppgått till 200—
300 Mkr i månaden även efter avdrag för
besparingen genom den minskade importvolymen
av olja. Främre Orienten erhåller nu i direkta
oljeroyalties årsbelopp, som uppgår till
storleksordningen 5 000 Mkr., baserade på "50/50
vinstfördelning" (ca 40 sh./t). Under
krishalvåret 1956—1957 minskade royaltyinkomsterna
enligt samma beräkningsgrund med ungefär
150 Mkr. i månaden, varvid ingen hänsyn tagits
till den prishöjning av "posted price", som
genomfördes under krisen.
Skulle mot förmodan samma kris, som rådde
under vintern 1956—1957 åter bli aktuell, står
vi sannolikt (bortsett från TAP-ledningen, som
en kort sträcka passerar den nybildade
Förenade Arabrepubliken i provinsen Syrien) bättre
rustade än 1956. Det nya mönstret för
tanktonnage visar stora, snabba enheter, som inte
ens normalt kan passera Suez; vi har dessutom
fonderat en utmärkt erfarenhet att bygga
vidare på, och slutligen bör Nordafrika i
framtiden kunna medverka till Europas
oljeförsörjning. Vi i Europa kommer emellertid aldrig
undan det förhållandet, att 90 % av vårt
oljebehov måste tillföras från icke-europeiska
produktionsbaser.
President Nasser meddelade nyligen, att den
Förenade Arabrepubliken kontrollerade 90 %
av oljan från Främre Orienten (exporten).
Denna uppgift haltar och måste begränsas till
frågan om Suez jämte rörledningarna från Irak
och Saudi Arabien till den del de passerar
Syrien. Det gäller här återigen transporterna
och inte alls själva produktionen, vilket
givetvis måste vara det väsentliga. Skulle i värsta
fall ett läge inträda, som blockerade eller
äventyrade exporten från själva
produktionsbaserna inom Främre Orienten, torde Europa stå
inför ett akut katastrofhot. Bortsett från
ekonomiska och strategiska aspekter, synes oljan
inom Främre Orienten till största delen vara
en europeisk (och Commonwealth)
intressefråga, och den synpunkten kan ha varit en av
orsakerna till krigsoperationerna där nere
vintern 1956—1957.
Svensk industris syn på Europa-marknaden och
USA. Då man försöker fundera ut hur en
gemensam Europa-marknad kan komma att påverka den
amerikanska exporten till Europa, är det första
intrycket måhända, att en västeuropeisk integration
skulle komma att lägga hinder i vägen för
amerikansk handel med Sverige och Europa. En närmare
eftertanke visar emellertid, att nya möjligheter kan
öppnas för den amerikanska massproduktionen.
USA:s produktionsenheter och maskinteknik är
avsedda för en mycket stor marknad. Så stora produk-
tionsenheter kan inte ett enskilt europeiskt land för
närvarande köpa, men de skulle däremot kunna
finna avsättning i ett integrerat Västeuropa, som
måste inrikta sig på produktion i långa serier. Men
inte blott direkt export av varor från Amerika kan
förutses, utan även av amerikansk kunskap och
erfarenhet om tillverkning och distribution för den
marknad på 280 miljoner invånare som ett
integrerat Västeuropa skulle bilda. Det kanske kan komma
att löna sig bättre att investera dollar i Europa än
i USA.
Inom svensk industri är man på det klara med att
många europeiska länder har lägre arbetslöner än
vi, bar närmare till vissa råvaror och, åtminstone
än så länge, fördelaktigare företagsbeskattning. Men
Sverige kan erbjuda en del andra fördelar. På sätt
och vis är Sverige ett ekonomiskt laboratorium för
en kommande Europa-marknad: våra löner ligger
redan nu på en nivå, som andra länder i Europa
kommer att uppnå om 5—10 år, och våra
konsumtionsvanor ligger också en hästlängd före det övriga
Europas. Sverige skulle redan i dag kunna fungera
som försöksland för amerikansk handel i framtidens
Europa. I Sverige förenas mycket av amerikansk
syn på industriell verksamhet med europeiskt
levnadssätt.
Tankarna på ett integrerat Västeuropa syftar icke
till protektionism i världshandeln. Tvärtom hoppas
man, att Europa-marknaden skall bli det första
steget på väg mot en allmän rörlighet över gränserna
av både varor, tjänster, kapital och företagsamhet
(Axel Ivekoth i American Club i Stockholm 24
april 1958; ref. i Industriförbundets Meddelanden
1958 h. 5 s. 157). WS
Grammofonskivan, filmen, radioröret — en
kulturell revolution. I grammofonens och
radions barndom var det en utbredd uppfattning att
de nya återgivningsmetoderna skulle ta död på
musiken. Att detta långt ifrån blivit fallet vet vi nu:
musiken, däri inräknad även den klassiska,
uppskattas mer och mer av en ständigt växande skara.
Även musikens utövare har stimulerats och de
professionella musikerna nått en social ställning, som
man knappast kunde drömma om 1920.
I dag har t.ex. i USA varje stad med över 50 000
invånare sin egen symfoniorkester, vilket säkert inte
varit fallet utan radions spridning av musiken. Man
får inte heller glömma att det var National
Broadcasting Company, som först i USA engagerade
Tos-canini.
Ca 35 % av alla i USA sålda skivor är nu
inspelningar av klassisk musik, och 1949 såldes där ca 85
miljoner sådana skivor; på de senaste åren har
självfallet "hi-fi" drivit denna försäljning ytterligare
upp i höjden. Det amerikanska musikintressets
utveckling återspeglas väl något av att från 1948 till
1957 skivförsäljningen steg från 200 till 400 M$,
försäljningen av musikinstrument från 250 till 450 M$>
och försäljningen av hemgrammofoner från 20 till
30 miljoner stycken.
Inom mindre än sex år har i USA över 10 000
musikaliska verk spelats in på LP-skivor, och av dessa
verk har 3 000 aldrig tidigare inspelats.
Musikinstrumentindustrin uppskattar att 28 miljoner
amerikaner musicerar för sitt nöjes skull.
Mycket av den musik som väller ur högtalarna kan
naturligtvis betecknas som skräp. På plussidan
kvarstår dock den kulturella omvälvning som det har
inneburit att musiken förts in i så många hem —
en revolution som berikat många människors liv
och rehabiliterat musiken och musikerna (enl.
Unesco). WS
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
