Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 23 - Bestämning av slaggvikt med spårämnesmetodik, av Lars-G Erwall - Andras erfarenheter - UV-ljus mot mögel vid gurksaltning, av SHl - Filter av porös metall, av SHl - Vattens och vattenlösningars kylningsegenskaper, av J Murkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skridas, är 100 mR/vecka. Eftersom några
tidskrävande manipulationer med det intakta
preparatet ej behöver utföras, kan man lätt arbeta
så att den erhållna dosen är vida mindre än
toleransdosen. Man bör självfallet alltid sträva
efter att hålla dosen så låg som möjligt.
Risken för att radioaktivt material genom
dämning e.d. skall komma ut i luften och
inandas elimineras genom användande av slutna
preparatburkar, som oöppnade införes i ugnen.
När spårämnet blivit fördelat i slaggen finns
inga strålrisker längre, och slaggen kan utan
lara hanteras på vanligt sätt.
Genom skyddslagstiftning är föreskrivet att
allt arbete med radioaktivt material skall stå
under ledning av personal som har särskilt
tillstånd härtill.
andras erfarenheter
UV-ljus mot mögel vid gurksaltning
Vid en fabrik på Ekerö har man specialiserat sig
på inläggning av grönsaker, främst frilandsgurkor.
Dessa tvättas, stickes och sorteras i olika storlekar.
Därefter läggs de i träfat som fylls med en lag,
bestående av vatten, salt och kryddor. Genast börjar
en jäsning, orsakad av de mikroorganismer som
finns på gurkorna och i lagen.
Defina första period, som kallas skumjäsning, följs
av en andra fas, huvudjäsningen, under vilken
kolhydraten i gurkorna jäser till mjölksyra som
hindrar gurkornas förruttnelse. Under den sista fasen,
efterjäsningen, förstörs mjölksyran, och gurkorna
är sedan färdiga för distribution.
Under jäsningen utvecklas lätt mögelsporer från
luften till ett mögelskikt som kväver jäsningen.
Gurkorna blir då slemmiga och ruttnar. För att hindra
detta skummade man tidigare bort möglet för hand.
Man fann emellertid att mindre mögel utvecklades
i fat som råkat stå ute i solljuset. Då orsaken
härtill antogs vara solljusets UV-komponent, gjordes
försök med UV-lampor i lagerlokalerna, och man
har nu en fullständig installation som gör skumning
onödig (N RuNBLAD i Ljuskultur 1957 h. 3 s. 77—78).
SHl
Filter av porös metall
Man har utvecklat filter av metall för användning
när filter av andra material, såsom cellulosa, plast
eller glas, är olämpliga. Metallfiltren tål t.ex. tryck
på upp till 420 kp/cm2 och temperaturer av —250
till + 650°C. De kan också användas för korrosiva
medier, om man väljer rätt metall. Vanligen
utnyttjas metallfilter vid mer än 200°C eller mer än ca
7 kp/cnr tryckdifferens. Utom vid filtrering används
de vid separering av två icke biandbara vätskor, vid
gasdiffusionsprocesser och för ökning av
kontaktytan mellan två vätskor eller mellan en vätska och
en gas.
Metallfilter framställs genom sintring av
metallpulver med reglerad kornstorlek så att de får
önskad porositet och porstorlek (jfr Tekn. T. 1955
s. 138). De kan göras av rostfritt stål (Tekn. T.
1953 s. 183), nickel, Monel, Inconel (78 %> Ni, 15 °/o
Cr, 6 °/o Fe), Hastelloy (nickellegering), Durimet 20
(29 »/o Ni, 20 %> Cr, 3,5 °/o Cu, 2 °/o Mo, 0,07 ’%> C),
brons (Tekn. T. 1957 s. 789), nysilver, guld eller
silver.
De är tillgängliga i form av böjlig plåt, rör, skivor
och i olika former framställda av dessa
grundmaterial, t.ex. veckfilter, fig. 1. Filtrens porstorlek kan
vara ned till 0,2 ji, men mest används filter med
4,8, 12 eller 25 |j, porvidd, varierande med ± 10 °/o.
Materialets täthet är 40—50 %> av dess teoretiska
(J Kovacs i Materials in Design Engineering jan.
1958 s. 126—128). SHl
Vattens och vattenlösningars
kylningsegenskaper
Med en sfärisk silverkropp, till vilken anslutits ett
termoelement och en registreringsapparat, har man
upptagit kurvor över silverkroppens
kylningshastig-het i olika kylmedier vid 0—800°C.
Vid kylning med rent vatten uppvärmt till
20—-98,6°C uppvisar kylningskurvorna maxima för
kroppens temperatur inom intervallet 100—250°C. Vatten
av 20°C ger ett maximum vid 250°C på nära
800°C/s. Vatten av 98,6°C ger ett maximum på ca
120°C/s vid ca 100°C hos försökskroppen. Vid
användning av varmt vatten vid härdning kan
härd-sprickor uppstå på grund av ökningen av
körhastigheten när kroppens temperatur motsvarar
sluttem-peraturen för martensitomvandlingen.
Uppvärmning av kylvattnet för med sig lägre
kyl-ningshastighet utom för intervallet under 220°C där
varmt vatten kyler snabbare än kallt vatten.
Kyl-ningshastigheten är i stort sett densamma för
cirkulerande och stillastående vatten, när kroppens
temperatur är lägre än 200°C. Kurvornas förlopp
betingas av förekomsten av tre olika fenomen: en
stabil ångfilm, som omger arbetsstycket och hindrar
värmeavledning från detta, bildas inom
temperatur-intervallet 400—700°C; en instabil ångfilm med god
värmeavledning bildas vid temperaturer under 400°C;
värme leds bort genom konvektion vid låg
temperatur.
Kylningskurvornas förlopp är helt olika för
koksaltlösningar i vatten. Beroende på salthalten ligger
maxima inom området 300—500°C, och kurvorna
är betydligt flackare än vid rent vatten i närheten
av maxima. Den maximala kylningshastigheten är
ca 2 500°C/s för en 15 %> lösning. En ytterligare
ökning av salthalten medför en kraftig minskning av
kylningshastigheten. Varma saltlösningar kyler
långsammare än kalla.
Kylningsegenskaper hos vattenlösningar
avnatrium-hydroxid skiljer sig föga från koksaltlösningar.
Snabbaste kylning av storleksordningen 2 400°C/s
har 5—30 °/o natriumhydroxidlösningar. Hastighetens
maximum för dessa lösningar uppnås när
arbetsstyckets temperatur är ca 600°C. Kalla
natriumhydroxidlösningar kyler vid låga temperaturer (under
300°C) långsammare än både vatten och
saltlösningar, varför risker för sprickbildning vid härdning i
ifrågavarande vätska är betydligt mindre.
Tillsats av koksalt och natriumhydroxid till vattnet
medför, att den stabila ångfilmen kring
arbetsstycket ej kan utbildas, varigenom kylningen i
lösningarna sker snabbare och jämnare än i rent vatten
(L V Petras i Metallovedenie 1958 h. 3 s. 56).
J Murkes
Fig. 1. Filter av
poröst rostfritt stål
t.v. ett tunnväggic,
rör 22 mm i
diameter, t.h. ett vecl
filter med 44,5 mi
diameter och ca
0,U m* yta.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
