Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 25 - Helikoptern i Sverige, av Yngve Norrvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i övre Norrland vintertid och under
"förfallsperioderna". Flygningarna har skett under de
mest skiftande väderleksförhållanden, såväl
under dager som mörker. Många flygningar
har gjorts under mycket svåra
väderleksförhållanden, snöyra, hård blåst, mycket låga moln
och i många fall då exempelvis flygvapnets
ambulans- och räddningstjänst inte kunnat
träda i funktion.
Utryckningstiderna har varierat, beroende på
årstiderna och tiden på dygnet. De har inte
överskridit en timme men har oftast kunnat
räknas i minuter, enär jourtjänst hålles vid
samtliga stationer dygnet runt vid alla tider
på året. För en fullt utvecklad ambulans- och
räddningsflygverksamhet i Sverige behövs
åtskilligt fler helikoptrar än vad som nu finns.
Genom den successiva utvecklingen av landets
helikopterflotta kan man dock räkna med att
fullständig täckning av landet i detta avseende
skall bli möjlig inom en inte alltför avlägsen
framtid, givetvis under förutsättning, att
myndigheterna intar en positiv hållning. En
verksamhet grundad uteslutande på ambulans- och
räddningstjänst kan emellertid inte drivas
ekonomiskt. Såväl materiel som personal måste
därför sysselsättas med andra uppdrag vid
sidan av ambulanstjänsten.
Under dager kan helikopterflygningar utföras
i nästan vilket väder som helst. Flygning under
mörker begränsas av en lägsta molnhöjd av
150 m och en sikt av minst 5 km. Dessa
värden är dock beroende på terrängförhållandena.
I höglänt terräng ställs högre krav på
molnhöjd och sikt för flygning under mörker. Vid
trängande behov såsom vid
ambulansflygningar har mörkerflygning utförts vid långt sämre
förhållanden än de nämnda. Helikoptrarna är
för mörkerlandning utrustade med strålkastare
och fallskärmsljus.
Helikoptern i skogs- och jordbruket
Helikoptern har i skogslandet Sverige börjat få
en allt större användning inom skogsbruket.
Helikoptern lämpar sig i många fall bättre än
konventionella flygplan vid besprutning och
bepudring dels därför att det är möjligt att
variera hastigheten med helikoptern, dels
därför att den kan landa inom eller alldeles intill
bekämpningsområdet. En helikopters
genomsnittliga kapacitet för skogsbesprutning är ca
40 hektar per flygtimme och 25 hektar per
arbetstimme. Denna relativt höga siffra per
arbetstimme har kunnat uppnås genom att
helikoptern kan landa alldeles intill eller inom det
aktuella besprutningsområdet. På detta sätt
elimineras långa fram- och återflygningar för
påfyllning av besprutningsvätska.
Helikopterflyg i
kraft-och teleindustrins tjänst
Bland andra uppgifter för helikoptern kan
nämnas flygningar för kraftverks- och
tele-anläggningar. Vattenfallsstyrelsen använder
den till övervägande del för rekognosceringar
för kraftlinjebyggen. Bland annat kan nämnas
att man från helikopter rekognoscerade 380
kV-ledningen mellan Harsprånget och
Hallsberg, en sträcka på ca 1 000 km.
När en kraftledning skall byggas planeras
sträckningen först på en flygfotokarta.
Därefter vidtar rekognoscering från helikopter.
Denna flyger den planerade sträckan 2—3
gånger och medför olika specialister som
bedömer om sträckningen är lämplig med
hänsyn till bebyggelse, markförhållanden etc. eller
oin ledningssträckningen behöver ändras på
någon punkt.
Vidare använder Vattenfallsstyrelsen
helikoptern i stor utsträckning för inspektion av
kraftlinjer samt även vid vattenståndsmätning ocli
fotografering av älvlinjer m.m.
Inspektion av kraftlinjerna måste ske
kontinuerligt och har tidigare uteslutande utförts av
markpatruller, vilket i ödemarksområdena är
ett tidskrävande arbete. Numera inspekteras
långa sträckor med helikopter, varvid en
kontrollant läser in sina observationer på
bandspelare. Inspektionshastigheten är vanligen ca
50 km/h och tidsvinsten blir således mycket
stor.
Det kan även nämnas att Vattenfallsstyrelsen
i stor utsträckning använder helikoptern för
transport av personal, redskap, proviant m.m.
till svårtillgängliga arbetsplatser i
ödebygderna. Transporttiderna förkortas därigenom till
ett minimum och stora ekonomiska
besparingar kan göras.
Televerket har i stort sett samma användning
av helikoptern. Rekognosceringar av planerade
kabelsträckor utföres ungefär på samma sätt
som gäller för kraftlinjer. De besparingar som
kan göras genom rekognoscering från luften
framgår av följande exempel: Televerket
rekognoscerade från helikopter kabelsträckan
från Örebro till norska gränsen och från
Örebro till Avesta. Kostnaden för denna
rekognoscering uppgick till ca 5 000 kr. Kabeln kostar
i detta fall i genomsnitt 70 kr/m. En
förkortning av kabeln med 75 m betalar
rekognosceringen.
Helikoptern har vidare använts för att blåsa
bort rimfrost och snö från stolpledningar. I
vanliga fall görs detta från marken med hjälp
av långa spön. Med helikoptern går det
snabbare och blir billigare. Helikoptern flyger då
på låg höjd över ledningen och nedsvepet från
rotorn blåser bort rimfrosten.
Kartläggning med helikopter
För kartläggningsarbeten har helikoptern visat
sig vara utomordentligt användbar, speciellt i
områden med glest vägnät och brist på
markbundna kommunikationsmedel (Tekn. T. 1954
s. 391). Sommaren 1953 utförde Kartverket en
trianguleringsflygning med helikopter i
Jokk-mokk-trakten. Kartverket fick en helikopter
med förare och mekaniker till sitt förfogande.
En bas för helikoptern inrättades i skogen
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
