Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 26 - Andras erfarenheter - Kyllagring av spannmål, av SHl - Silikonhaltiga möbeloljor, av SHl - Kristalliserat glas som konstruktionsmaterial, av SHl - Varför blåa blommor blir röda på färgfilm, av SHl - Gjutning av järn och stål i aluminiumformar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stor lufthastighet har vidare nackdelen att
spannmålslagrets temperatur inte blir jämn; den blir
nägot högre i toppen än i bottnen. Den energi, som
tillförs fläkten, omsätts nämligen till värme i
spann-målslagret varigenom lufttemperaturen stiger mot
dess övre yta. Temperaturskillnaden kan bli ca 1°C.
Spannmålens temperatur måste kontrolleras
åtminstone en gång om dagen. Härvid bör mätningen
göras där temperaturen är högst, dvs. i det övre
lagret. Då emellertid något värme alltid avges från
^ingens överyta, bör temperaturen mätas på ca
75 cm djup (R Henriksson i "Spannmålslagring
med kalluftning"’. Statens Provningsanstalt för
Lant-mannabyggnader Förhandsmedd. 45, Lund 1958),
SHl
Silikonhaltiga möbeloljor
I möbeloljor används numera i stor utsträckning
metylsilikoner, dvs. polydimetylsiloxaner (Tekn. T.
1955 s. 836; 1956 s. 121, 219), vilka framställs med
viskositeter på 0,65—1 000 000 cSt beroende på
molekylstorleken. De för möbeloljor ifrågakommande
silikonerna är flytande, kemiskt inerta.
vattenavstö-tande, resistenta mot oxidation och solljus. De har
låg ytspänning och är lösliga i vissa organiska
lösningsmedel men icke biandbara med växer. Genom
sin låga ytspänning möjliggör silikonerna spridning
av även de hårdaste växer utan att dessa mjuknar
genom upptagning av silikon.
Möbeloljan kan innehålla mycket litet eller inget
vax varvid silikonen är det glansgivande ämnet.
Denna typ är vanligen en emulsion och kan anses
vara en speciell möbelolja som ger mycket varaktig
glans; den lämnar en tunn skyddsfilm på den
behandlade vtan.
I de vaxhaltiga möbeloljorna är vaxet den
glans-givande komponenten, medan silikonen är ett
komplement som underlättar vaxets spridning och ger
en djupare glans. Silikonen och vaxet kan vara lösta
i t.ex. lacknafta, terpentin eller xylen eller vara
emulgerade i vatten.
Genom tillsats av silikon till en möbelolja vinner
man att oljan ger hög glans och har mindre
benägenhet att ge smetande vtor, att oljan blir lätt att
anbringa, att den behandlade ytan blir relativt
hållbar, vatten- och smutsavstötande, resistent mot
solljus och värme samt lätt att göra ren.
Vid en brittisk undersökning har man provat ett
antal olika växer och silikoner lösta i lacknafta,
xylen och terpentin. Vid behandling av
cellulosa-lackerade ytor erhölls bästa resultat med en
möbelolja innehållande 2 °/o karnaubavax och 2 °/o silikon
med viskositeten 200—500 cSt (P E Tucker & T W
Watson i Paint Manufacture jan. 1958 s. 12—16,
22). SHl
Kristalliserat glas som konstruktionsmaterial
En intressant användning av kristalliserat glas,
Py-roceram (Tekn. T. 1957 s. 815), är till kullager, helt
och hållet tillverkade av detta material. Enligt
uppgift kan sådana lager arbeta utan smörjning vid
upp till 5-t0°C med ungefär hälften så stor
belastning som för lager av rostfritt stål vid samma
temperatur. Glaslagren tycks bli förstörda genom
långsam slitning och inte genom sönderbrytning. Detta
är av stor vikt när ett plötsligt stopp i utrustningen
inte kan tolereras.
Om de pågående försöken ger goda resultat, väntas
glaslager få användning till turbiner och pumpar vid
en arbetstemperatur av ca 260°C. Man tror att
också kolvar i förbränningsmotorer kan göras av kri-
stalliserat glas. En svårighet vid konstruktionen av
dessa maskiner är olikheten i utvidgningskoefficient
hos kolv- och cylindermaterial. Man tror sig kunna
lösa detta problem genom användning av
glaskolvar.
Vidare har glaset större korrosionsresistens än
metaller, och man tror att det tack vare sin goda
hållfasthet och hårdhet kan möjliggöra nya
maskinkonstruktioner (Engineers’ Digest april 1958 s. 136).
SHl
Varför blåa blommor blir röda pà färgfilm
Om man fotograferar blåa blommor i färg, blir de
nästan alltid röd- eller åtminstone blåvioletta på
bilden. Blå tyger, blå himmel och blått vatten får
däremot praktiskt taget rätt färg. Orsaken till detta
fenomen, som har kallats färgfilmens "brunsjuka",
är uppenbarligen att filmens och ögats
färgkänslighet inte överensstämmer.
ögats känslighet är störst för grönt ljus (5 540 A)
och avtar mot såväl större som mindre våglängd hos
ljuset. Man kan säga att normala ögon är praktiskt
taget okänsliga för blått ljus med en våglängd under
4 600 Å och för rött av mer än 6 600 A. Det
rödkäns-liga skiktet hos Agfacolor negativfilm har
emellertid visat sig reagera för ljus med upp till 7 500 A
våglängd. Detsamma tycks gälla för färgfilm även
av andra fabrikat, t.ex. Kodak, Anseo och Gevaert.
Föremål som reflekterar ljus med 6 600—7 500 A
våglängd måste därför få en onaturlig rödaktig färg
på bilden.
Undersökning av ett antal blåa blommor har nu
visat att de mycket starkt reflekterar ljus med
våglängder omkring 7 000 A, dvs. rött ljus för vilket
färgfilmen men inte ögat reagerar. Även grönska
reflekterar långvågigt rött ljus och blir därför
brun-aktig på bilden. Detta fel märks dock inte så
mycket.
Det anses bli för dyrbart att ändra färgfilmens
sensibilisering så att dess färgkänslighet bättre
överensstämmer med ögats. Det torde vara svårt att
framställa färgfilter som absorberar i yttersta rött,
men man har vid KTH funnit värmeskvddsglas av
interferenstyp (Caltex 6500), som skär bort lagom
mycket av den röda strålningen (H bäckström i
Nordisk Tidskrift för Fotografi april 1958 s. 196—
198). SHl
Gjutning av järn och stål i aluminiumformar
Metallformar är i allmänhet olämpliga för gjutning
av järn eller stål därför att värmet leds bort för
långsamt genom dem. Nästan alltid görs nämligen
formarna av gjutjärn och med stor godstjocklek.
Då gjutjärnet har liten värmeledningsförmåga,
överhettas formen och förstörs snabbt. Härigenom blir
formkostnaden hög.
Enligt uppgift kan denna olägenhet emellertid
undanröjas, om man gör formarna av anodoxiderat,
gjutet aluminium som har ca 3 gånger så stor
värmeledningsförmåga som gjutjärn. Resultatet blir
att den flytande metallen vid gjutningen kan ha
avsevärt högre temperatur utan att formen skadas,
givetvis under förutsättning att den inte väter
formytan.
Experiment sägs ha visat att det väl vidhäftande
oxidskikt som erhålls vid anodoxidering av
aluminium utgör en god barriär mellan den flytande
metallen och formytan. Det påstås att man därför kan
göra formar av anodoxiderat aluminium, i vilka
även metaller med hög smältpunkt kan gjutas
(Engineers’ Digest april 1958 s. 134). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
