Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 26 - Pannfläktars verkningsgrad och regleringsekonomi, av Per-Olof Alfredsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pannfläktars verkningsgrad
och regleringsekonomi
Civilingenjör Per-Olof Alfredsson, Jönköping
Som primärluft- och rökgasfläktar till
pannanläggningar har ända fram till de allra
senaste åren centrifugalfläktar varit den avgjort
förhärskande fläkttypen.
Fläktar med axiell eller nära axiell
strömning har emellertid mer och mer börjat
produceras för detta tillämpningsområde, först i
form av "liktrycksfläktar" —
ledskeneregle-rade axialfläktar med låg reaktionsgrad — och
sedan i form av högreaktionsfläktar med
flödesreglering med under drift vridbara
löpskovlar.
I det följande ges en kortfattad redogörelse
för vilka verkningsgrader, som hitintills
uppnåtts med olika fläkttyper, och vilken
regleringsekonomi som kan erhållas vid
flödesreglering med för respektive fläkttyp normalt
till-lämpade metoder.
Bearbetning av föredrag vid Svenska Teknologföreningens
årsmöte den 23 april 1958.
Fig. 1. Skövlar till
centrifugalfläktar;
-4 bakåtbö]da,
profilerade, B
bakåt-böjda med 30—40°
utloppsvinkel, C
bakàtböjda med
75° utloppsvinkel
(självrensande), D
raka, radiella, E
framåtböjda.
621.61/.63 : 697.32G
Verkningsgrad
Verkningsgraden definieras som förhållandet
mellan den i gasen erhållna nyttiga
trvckener-gin och vid fläktaxeln tillförd energi. För
cen-trifugal- och axialfläktar används i allmänhet
något olika sätt att definiera tryckstegringen i
fläkten.
Centrifugalfläktar
1 det följande är verkningsgraden,
"totalverkningsgraden", definierad på konventionellt sätt
och beräknad på totaltrycksökningen mellan
fläktens inlopp — exklusive sugskåp — och
fläktkåpans utlopp. Definitionen anknyter sig
till vedertagna provningsnormer för fläktar,
exempelvis de amerikanska och tyska
normerna.
Under förutsättning att fläktkåpan med
anslutningar, såsom sugskåp, inlopp med ledskenor,
kåputlopp ocli diffusör, är utförda på ett
strömningstekniskt riktigt sätt, är fläktens
verkningsgrad bestämd av hjultypen och
speciellt av fläktskovelns utloppsvinkel, fig. 1 och
2. Vid strypningslinjen 0 arbetar fläkten vid
dämda punkten, vid strypningslinjen 10 kan
fläkten betraktas som fritt uppställd, dvs.
anläggningsmotståndet är noll ocli fläkten lämnar
endast dynamiskt tryck.
Den skoveltyp, som numera normalt väljes
för medeltrycksprimärluftfläktar, liar en
utloppsvinkel av storleksordningen 30 à 40°,
vilket kan ge en toppverkningsgrad på ca 90 %
förutsatt att fläkten i övrigt är aerodynamiskt
väl utformad. Detta liöga värde kan ej nås
under alla förhållanden utan självfallet beror
verkningsgraden till viss del av fläktstorleken
och arbetsdata. Toppverkningsgraden kan
höjas ytterligare någon procent och
verkningsgradskurvan erhållas något flackare inom
arbetsområdet — dvs. mellan strypningslinjerna
2 och 4 (fig. 2) -— genom övergång till
profilerade skövlar. Vinsten vid medeltrycksfläktar
är emellertid relativt ringa och man måste
överväga, huruvida den berättigar den
merkostnad denna speciella skoveltyp medför, dels
i form av ökad verktygsinvestering, bl.a. dub-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 ()S7
Fig. 2. Totalverkningsgrad för centrifugalfläktar;
beteckningar enligt fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
