- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
695

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 27 - Skrov och utrustning för moderna krigsfartyg, av Gösta Liljekvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ubåt, som opererar nära vattenytan eller nära
havsbottnen.
Manövrering och styrning av en ubåt liksom
dess fartstabilitet blir beräkningsmässigt
likartade dem, som förekommer i flygtekniken.
Avvikelserna beror huvudsakligen på de
virtuella massorna, som i allmänhet kan
försummas vid luftfarkoster.

Att göra en ubåt dynamiskt stabil, dvs. ge den
förmågan att återta sin ursprungliga kurs efter
en inträffad störning, blir svårare, ju högre fart
man fordrar av den. Det måste ske en noggrann
avbalansering mellan stabilitets-, styrnings- och
manöveregenskaper, vilka var för sig ofta
fordrar rakt motsatta konstruktionsåtgärder.

Material

En väsentlig fråga, när det gäller
örlogsfartygsskrov, är materialvalet. Man har att ta
hänsyn till hållfasthetsfrågor, vikt och motstånd
mot förstörelse genom fientlig vapenverkan,
korrosion, framställningssvårigheter ocli på
senare tid även magnetiska ocli vissa elektriska
egenskaper.

Stål är givetvis det dominerande och
naturliga materialet. Det användes huvudsakligen av
samma kvalitet som för handelsfartyg. I vissa
viktiga förbandsdelar strävar nian efter att
använda ett material, på vilket man kan ställa
högre hållfasthetsfordringar i avsikt att spara
vikt. För närvarande föreskrives härför ett
material ined en brotthållfasthet av minst 50
kp/mm2 och en undre sträckgräns av minst
31—33 kp/mm2, något varierande beroende på
godstjockleken. För detta material liar även
föreskrivits en viss slagseghet vid låga
temperaturer.

1 avsikt att skydda vissa betydelsefulla delar
av ett örlogsfartyg är det brukligt att omge
dessa med pansarplåt av varierande tjocklek.
Ett effektivt pansarskydd kräver en mycket
stor andel av ett fartygs deplacement ocli leder
till stora och dyrbara fartyg, om man ej
samtidigt gör ett ordentligt avkall på fartygets fart.
Om man av taktiska skäl önskar hög fart,
måste man avstå från pansarskyddet och
till-lämpa andra metoder att undkomma fiendens
vapenverkan eller att uthärda den.
Utan att här försöka analysera de nuvarande
skälen till lätta, snabba fartyg skall liär blott
konstateras, att på fartyg av jagarklass kan
som lokalt skydd mot splint från krevader
finnas pansarplåt. För vårt vidkommande har på
allra senaste tiden av AB Bofors i samarbete
med Marinförvaltningen och Göteborgsvarven
framtagits en pansarkvalitet, som kan svetsas
utan besvärliga försiktighetsåtgärder. Hittills
har endast lokala förband svetsats på fartyg
men på "Lappland" har relativt stora
viktvinster förutsatts kunna göras genom svetsning
av pansar i skrovet. En rätt utförd svets ökar
i jämförelse med nitförband dessutom
chocksäkerheten i bordläggningen och försvårar
upprivning av växlar vid krevader. Det är ej
känt här om skrovförband av svetsad
pansarplåt förekommer på utländska örlogsfartyg.

Det pansarmaterial som framtagits har ej blott
som splintskydd goda ballistiska egenskaper
utan är även som ren fartygsplåt
utomordentligt bra. Det har brottgränsen 80 kp/mm2,
sträckgränsen 60 kp/mm2 och god slagseghet
vid låga temperaturer. På grund av materialets
höga klyvningshållfasthet måste det vidare
vara mycket lämpligt att placera på platser,
där brottkänsligheten är stor, t.ex. som
string-erförband mellan däck och bordläggning.

På örlogsfartyg, där det gäller att ransonera
alla vikter, borde lättmetall vara ett naturligt
element vid skrovkonstruktion. Det har också
i stor utsträckning ingått i överbyggnader och
däckshus på våra jagare. Erfarenheterna av
lättmetall har dock ej alltid varit så goda och
marinen har orsakats dryga
underhållskostnader på grund av korrosionens härjningar.
Mycket härav måste dock tillskrivas tidigare
bristande erfarenhet om hur materialet skulle
behandlas och inbyggas i ett fartyg. Numera
har kännedomen härom förbättrats. Trots detta
har lättmetall på våra senaste jagare ej
utnyttjats annat än för rena inredningsskott. Detta
har sin grund i kravet på mot tryckverkan
motståndskraftiga överbyggnader, vilka man i
stället strävat efter att få lätta genom rationellt
byggda svetsade stålkonstruktioner.

Moderna vapen liar framtvingat en återgång
till byggnad av fartyg i trä. Detta är
avståndsminornas förtjänst. De första minorna av detta
slag var magnetiska och för att kunna svepa
dem byggdes minsvepare av lättmetall eller av
trä på lättmetallskelett. Den utvecklingsfasen
hoppade vår marin över, då nya mintyper
visade sig känsliga även för skrov i metall. Det
finns dock ännu inga minor som reagerar för
närheten till trä.

Det kan synas vara enkelt att bygga
minsvepare av trä. Hela den gamla erfarenheten från
en svunnen träfartygsepok kunde tas fram. Det
ställdes emellertid helt andra fordringar på
dessa moderna örlogsfartyg än på äldre tiders
träfartyg. Av viktskäl kunde ej de traditionella
tunga spantkonstruktionerna ifrågakomma och
då några diagonala sträckband eller dylikt av
järn eller metall av vapentekniska skäl ej fick
finnas, måste en bordläggning av flera skikt
trä i olika sträckning framställas. Dessa och
andra skäl gjorde att en omfattande
konstruktions- och försöksverksamhet måste
igångsättas på ett område som för vanliga
skeppsbyggare var ganska ovanlig. En hel del erfarenhet
kunde inhämtas från USA och läggas till
grund för egna forskningar. Vid ett
träfartygsbygge, fig. 2, tycker man sig förflyttad
tillbaka till Chapmans tid, ända tills man kommer
så nära bygget, att man kan se detaljerna i
spantuppbyggnaden.

Håll fast hets frågor

Vilket byggnadsmaterial som än av olika skäl
måste väljas för ett skrov gäller det att på
bästa och riktigaste sätt fördela materialet, så
att en möjligast i förhållande till
påkänningarna jämnstark konstruktion erhålles.

695 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:26:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0721.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free