Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 27 - Skrov och utrustning för moderna krigsfartyg, av Gösta Liljekvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggeri är en gammal vetenskap, som
utvecklats och förfinats under århundraden,
men som också varit av sådan art, att
dimensionering av skrovdelar huvudsakligen skett
efter gammal praktisk erfarenhet, där en
kombination av kännedom om närmast föregående
liknande fartyg och enkla praktiska
jämförelseberäkningar fått utgöra grund för
skrovdelarnas dimensionering. För krigsfartyg har
kanske beräkningar skett i större utsträckning
än för handelsfartyg.
I dag har kraven hårdnat väsentligt. Vapnen
förfinas, hjälpmedlen utökas och svårigheterna
att begränsa vikterna till vad som bestämmes
av deplacementet blir allt större. Omöjligheten
att helt skydda ett fartyg från skador ställer
vidare sådana krav på en genomtänkt
konstruktion med en för alla förhållanden lämplig
materialfördelning, att vanliga
beräkningsmetoder ej förslå.
Två svårigheter uppställer sig. Den första är
att bestämma, vilka yttre krafter, som påverkar
skrovet och den andra svårigheten är att
bestämma, vilka påkänningar dessa krafter ger
upphov till i de olika konstruktionselementen.
Man söker förenkla problemen genom att göra
vissa antaganden, som man tror stämmer med
verkligheten. Man bedömer viss inspänning av
balkar m.m. och man uppskattar hur de yttre
krafterna fördelar sig på olika balkar, stöttor
och liknande.
Om man i stället försöker lösa problemen
förutsättningslöst, får man ett mångfaldigt
statiskt obestämt system, som om Hookes lag
för-utsättes gälla, leder till ett linjärt
ekvationssystem med lika många obekanta, som vi har
statiskt obestämda i konstruktionen. För
lösningen skulle fordras ett enormt arbete, om
vi ej kunde ta räknemaskiner till hjälp, och
härvid har skeppsbyggarna hämtat vägledning
från flygteknikerna.
Större delen av beräkningsarbetet blir av ren
rutinkaraktär och kvalificerad
hållfasthetsexpert har endast att bedöma vissa väsentliga
fakta om konstruktionens statiskt obestämda
natur. Tabellvärden matas in i en automatisk
räknemaskin som beräknar de verkliga
krafterna och påkänningarna liksom
deformationer och förskjutningar.
I Marinförvaltningen har ett system utarbetats
efter vilket man kan lösa spännings- och
kraftförloppet för skrovkonstruktionen mellan två
tvärskeppsskott på ett fartyg.
För ubåtar blir hållfasthetsproblemen delvis
annorlunda än för övervattensfartyg. För
ubåtar blir det yttre statiska trycket och härtill
adderade krevadtryck från sjunkbomber eller
dylikt helt bestämmande för
skrovdimensioneringen och de för övervattensfartyg i regel
dominerande långskeppspåkänningarna av
underordnad karaktär.
Dimensionering av en ubåts tryckskrov är av
kvalificerad svårighetsgrad och har varit
föremål för ingående teoretiska studier och
experimentella åtgärder. Beroende på valet av
spantdistans och den olika karaktär som härigenom
Fig. 4. Uppblåst livväst.
uppstår på bucklingens förlopp blir valet av
material en betydelsefull faktor. Med stor
spantdistans blir materialets elastiska
egenskaper dvs. elasticitetsmodulen bestämmande,
varför det går bra att välja ett stål av enkel
beskaffenhet eller kanske hellre ett helt annat
material med i förhållande till vikten hög
elasticitetsmodul. Med kortare spantdistanser
framträder värdet av höghållfasta material.
Skydd
All konstruktion av krigsfartyg måste
genomsyras av kravet på skyddsåtgärder mot verkan
av olika slags vapen. Åtgärder i detta avseende
blir i dag mycket mera mångskiftande än
tidigare. Förr gällde det närmast att skydda sig
mot artilleriprojektiler och det klarades mer
eller mindre bra med pansarskydd. Gentemot
torpeder kunde fartyg förses med sidoskydd.
På grund av att vapnen i dag är av så olika
karaktär med så olika verkan måste skyddet
anpassas härtill och varieras. Kravet på hög
fart gör det omöjligt med effektivt
pansarskydd mot direktträffar. Genom egen
vapeneffekt och genom ett lämpligt taktiskt
uppträdande måste fartygen försöka undvika
direktträffar så långt det är möjligt och dessutom
vara så byggda, att de ej blir helt utslagna
även om de får direktträffar. Detta senare
gäller givetvis ej atomvapen, mot vars
direktträffar ingenting stoppar.
A tombombskydd
I fråga om atombomber måste man ta stor
hänsyn till verkningarna på visst avstånd.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
