Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 28 - Nya metoder - Acetylen och etylen ur lätta paraffinkolväten, av SHl - Torkning av levande material, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Ugn för krackning av lätta par af finkolväten till acetylen och etylen.
Ett lämpligt bränsle, t.ex. jordgas, förvärms och
leds till en brännare i en förbränningskammare
(fig. 1). Syre eller luft blandas med en bestämd
mängd lågtrycksånga och förs genom en annan
förvärmare till brännaren. Mängden tillfört syre är
vanligen mindre än den som behövs för fullständig
förbränning av bränslet; ca 95 % av den
stökio-metriska mängden är tillfredsställande.
Förvärm-ningstemperaturerna, ångmängden och
syre-bränsleförhållandet regleras så att förbränningsgaserna får
önskad temperatur.
Från förbränningskammaren passerar gaserna med
relativt stor hastighet genom en trång kanal i
vilken de blandas med de kolväten som skall krackas.
Dessa har dessförinnan, blandade med litet
lågtrycksånga, passerat genom en tredje förvärmare.
Blandningen sker i en venturisektion (fig. 2), och
gaserna går sedan till en reaktionszon där
kolvätena dissocieras och huvudsakligen acetylen,
etylen, metan och väte bildas. Gasblandningen kyls
sedan snabbt med vatten för stabilisering av
reaktionsprodukterna.
Temperaturen i förbränningskammaren är ca
2 500°C, och gasen kyls till under 100°C med
vattenstrålar. Vid användning av syre och propån har
man erhållit gaser med t.ex. följande
sammansättning i volym: 14,75 %> C02, 9,11 °/o C2H2, 16,68 °/o
C2H4, 0,96 °/o C3H6, 0,17 °/o 02, 33,70 % H2 5,99 °/o
CO, 18,14 «/o CH4, 0,04 °/o C2He, 0,46 °/o N2. Utbytet
i vikt var 18,64 % C2H2, 36,70 %> C„H4 och 3,18 °/o
C3H0. Praktiskt taget samma utbyte kan erhållas
med jordgas som bränsle och luft som syrekälla,
men gasernas halt av acetylen och etylen blir
givetvis mindre på grund av utspädning med kväve.
Man har arbetat med propån eller direktdestillerad
bensin som råvaror, men andra kolväten bör lika
väl kunna användas. Valet mellan syrgas och luft
för underhållande av förbränningen måste
bestämmas ur ekonomisk synpunkt. Om luft används, blir
anläggningen för gasblandningens upparbetning
större och dyrbarare; om syrgas används behövs en
anläggning för dennas framställning. Det synes inte
vara utrett vilken utväg som är gynnsammast (G A
Akin, T F Reid & R J Schrader i Chemical
Engineering Progress jan. 1958 s. 41—-48). SHl
Torkning av levande material
Vattensuspensioner av vissa levande biologiska
material kan torkas genom extraktion varvid vattnet
byts ut mot ett med detta blandbart, lågkokande
organiskt lösningsmedel, som sedan kan avlägsnas
genom torkning i atmosfären eller i vakuum. En
annan metod är destillation vid minskat tryck av
en blandning av suspensionen med ett lågkokande
i vatten svårlösligt organiskt lösningsmedel. Vattnet
avgår då som en azeotrop blandning med
lösningsmedlet.
Vid val av lösningsmedel måste man i första hand
beakta dess giftverkan på det levande materialet.
Vid laboratorieförsök med sporer av Bacillus
sub-tilis var. niger gav de båda avvattningsprocesserna
praktiskt taget samma utbyte av levande material
med samma återstod av flyktiga ämnen.
Extraktion av en suspension av Bacillus-sporer i
vatten med aceton i halvstor skala har man utfört
genom att till 475 1 suspension sätta 1 500 1 aceton,
röra om blandningen 1 h och filtrera den.
Filterkakan rörs sedan ut med 1 150 1 ny aceton varefter
den fasta substansen filtreras från. Denna procedur
upprepas med 760 och 380 1 torr aceton. Filterkakan
överförs sedan till en kammare med
fuktighetsregle-rad luft, där materialet får torka varefter det
förpackas.
Den använda acetonen skils från vattnet genom
destillation och utnyttjas på nytt. Halten flyktig
återstod i material, torkat på det angivna sättet, är
7—11 %>, alltså relativt hög. Vill man ha den lägre,
måste man använda vakuumtorkning varvid
lufttorkningen kan utelämnas.
Azeotrop destillation har utförts med
n-butylalko-liol eller n-butylacetat vilka har visat sig ha
tillräckligt liten giftverkan och löslighet i vatten. I en
dub-belmantlad destillationsblåsa med omrörare tas 95 1
koncentrerad suspension av biologiskt material och
blandas med 260 1 n-butylacetat. Trycket i blåsan
sänks till 135 torr. Blandningen upphettas till
kokning varvid en azeotrop destillerar av och kyls med
vatten i en kondensor.
Kondensatet skiljer sig i två vätskeskikt av vilka
det övre, bestående av n-butylacetat, kontinuerligt
återförs till blåsan, medan det undre vattenskiktet
717 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
