Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 31 - Saabs elektroniska differentialanalysator Seda, av Bengt Jiewertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 11.
Principschema för [-diodfunktions-givare.-]
{+diodfunktions-
givare.+}
Fig. 9. Amplitudfel hos servodriven
koordinattrans-f ormator.
Fig. 10. Alstring av funktion genom approximering
med linjesegment.
kåtor, där varje potentiometer utgöres av en
tiovarvig potentiometer med ett linearitetsfel
± 0,025 %. Högsta statiska felet är då ± 0,05 %,
men för bedömning av dynamiska felet vid
olika frekvenser måste man också ta hänsyn
till inom vilka utstyrningsnivåer, som
potentiometern arbetar, fig. 6.
I en del av servomultiplikatorerna är fyra av
poten-tiometrarna vardera försedda med 17 jämnt
fördelade uttag. Till varje uttag kan inmatas en spänning
via en potentiometer och spänningsomkopplare, fig.
7. Om man med omkopplarna S2... S17 väljer läge
Från, — 100 V, jord eller + 100 V och med
potentio-metrarna Pl5 P2... P17 reglerar strömmen till uttagen
på servopotentiomelern, kan man tilldela de olika
uttagen en inom vissa gränser godtycklig spänning.
Man kan då ställa in en kurva, F(x) med x som
ingående oberoende variabeln, som med 16 segment
approximerar en given funktion. Med en
servoen-het kan då genereras tre olika funktioner Fx(v),
Fy[v) och Fz(v), som t.ex. kan vara x, y och
z-kom-ponenterna av hastighetsvektorn hos ett flygplan,
som skall röra sig i en viss förutbestämd bana.
Om istället för referensspänningarna ± 100 V en
annan variabel ± y inkopplas med omkopplaren K,
erhålles en utspänning y • F(x) dvs. en kombinerad
multiplikation och funktionsgenerering.
Uppsättningen av en funktion sker med hjälp
av ett nollinstrument på en kontrollpanel, där
det också finns 17 referenspotentiometrar, som
inställs på den önskade funktionens nivåer
F(Xi), F(x2) ... F(x17). På grund av att
strömmen i multiplikatorpotentiometrarna måste
begränsas, är spänningsdifferensen mellan två
närbelägna uttag begränsad till 25 V. Detta
kommer att sätta en gräns för den största lutningen
hos den givna funktion, som man önskar sätta
upp.
Servodrivna enheter för
koordinattransformation
För att lösa problem, vari ingår
koordinat-transformeringar, använder man enheter med
servodrivna sinus- och cosinuspotentiometrar.
Vid transformering från t.ex. rektangulära till
polära koordinater vill man, utgående från x = R eos q?
och y — R sin <p erhålla vektorn R och argumentet fp.
Med hjälp av teckenvändande förstärkare A± och A2
matas insignalerna till två olinjära potentiometrar
Pt och P2, vardera med ett sinus- och ett
cosinus-uttag, fig. 8. Från vardera potentiometern uttages
signalerna (Rcostp) - sin <p och (/? sin qo) •eos1?’, som
inmatas på servoförstärkaren. Servosystemet
arbetar så att skillnaden mellan dessa insignaler blir
minimum, vilket uppfylles då potentiometeraxeln
vridits en vinkel lika med <p. Då erhålles en spänning
proportionell mot denna vinkel från den linjära
potentiometern P3. Summering av spänningarna (R eos
<p) eos q? och (R sin <p) sin fp i förstärkaren A3 ger
samtidigt som resultat längden R av vektorn.
Vid transformation från polära till rektangulära
koordinater inmatas i stället en vektors längd R±
till den ena sinus- och cosinuspotentiometern och
vektorns argument *p får styra potentiometeraxeln
så att från potentiometern erhålles R1 sin <p och
Rx eos <p. Om till den andra potentiometern P2 föres
en annan vektor R2 erhålles då från denna
potentiometer R2 sin <p och R2 eos <p. Låter man Rt, R,
representera koordinaterna x, y i ett rätvinkligt
koordinatsystem erhålles genom kombination av
po-tentiometrarnas utspänningar
u — x eos ty + y sin <p
v = — x sin q> + y eos <p,
där u och v representerar koordinaterna i ett annat
rätvinkligt koordinatsystem, som är vridet vinkeln <p
i förhållande till det förra med koordinaterna x, y.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
