Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 32 - Den argentinska industrins tekniska nivå, av Sven Helander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den argentinska industrins
tekniska nivå
Professor Sven Helander, Stockholm
338.45(82)
Den argentinska industrins tekniska nivå är
ett gammalt problem. Från 1850-talet meddelas,
att sockerindustrin i Tucumån lämnade ett
socker, som var dyrare än det europeiska och
avsevärt sämre, så att man då icke kunde få
någon avsättning utanför provinsen. Detta
berodde icke på sockerrören, vilkas sockerhalt
var god, utan enbart på sättet att framställa
socker. Det var först efter järnvägens tillkomst,
som denna produkt från norra Argentina
kunde få betydelse för hela landet.
Tekniken har emellertid allmänt förbättrats.
Av de nu existerande slakt- och kylhusen har
det äldsta tillkommit 1883, men de senare
tillkomna har ett betydligt större utrymme
kyl-rum per arbetare än de äldre och är sålunda
tekniskt effektivare.
Man kan även finna industriella
anläggningar, som har rätt att bli respekterade. Sålunda
har Argentina Sydamerikas största damm, 3
km lång, en av de största i världen, Dique
Cruz Roja, som dock har byggts av tyskar. Vid
Kaisers fabriker i Cordoba konstaterades, att
man där kunde bygga en jeep, ungefär 40 %
billigare än i USA. Att man ägnar dessa
problem sitt intresse bestyrkes även av att
särskilt institut för främjande av produktiviteten
har grundats.
Industrins produktivitet
En mer allmän beräkning av produktionen har
Moyano Llerena företagit. Enligt honom har
den industriella produktionen i Argentina
under åren 1943—-1956 kvantitativt utvecklats i
proportionen 100—163. Samtidigt har antalet
fullgjorda arbetstimmar ökats i proportionen
100—113. Följaktligen har arbetets
produktivitet under denna tid ökats i proportionen 100
—144. Men samma författare konstaterar
också, att från 1947 till nu industriarbetarlönerna
i Argentina ökats i högre proportion än
industrins produktivitet.
Den argentinska utrikeshandelns nuvarande
läge har på flerfaldigt sätt påverkat industrins
förmåga att företa tekniska förbättringar. Då
exportprisen utvecklats ogynnsamt i förhållan-
de till importprisen, blir förmågan att bilda
nytt sparkapital minskad och detta försvårar
tekniska förbättringar. Men samtidigt har
valutapolitiken gestaltats så, att US-dollar
lämnats till konstlat nedsatt växelkurs för bl.a.
import av kapitalvaror, dvs. tekniska
förbättringar har i vissa fall underlättats. Dessa
motsatta tendenser kan nu göra sig gällande inom
skilda delar av näringslivet, så att en oenhetlig
bild framträder. Om dessutom
inflationspolitiken ger företagarna möjlighet till
oregelbundna vinster, fullbordas spänningen mellan
olikartade, samtidigt verksamma tendenser.
Men det är trots detta ett faktum, att
teknikens utveckling i många fall har hämmats
av valutabestämmelserna. Blott ett exempel:
Plast måste betalas efter den fria dollarkursen,
koppar efter den lägre, officiella dollarkursen.
Därmed blir det inom kabelindustrin omöjligt
att i större utsträckning använda plast.
Valutabristen har gjort det nödvändigt att
inskränka införseln av några för industrin
nödvändiga varor. Johnson-koncernens vackra
byggnadskomplex i Buenos Aires’ utkant kan
icke fullständigt utnyttjas, då man icke kunnat
införa nödiga maskiner. Bristen på lastbilar
hör man ofta omtalas i fabrikerna.
Då man hör om industriföretagens
svårigheter att företa nödvändiga importer och så
ser överflödet av importerade
televisionsapparater, blir man överraskad, att valutor ställs
till förfogande för dylik lyximport.
Förklaringen har uppgetts vara, att televisionsapparater
importerats till de södra delarna av landet,
där importen — för att underlätta denna
landsdels industriella utveckling —
underlättats och därifrån spritts till det övriga landet.
Om därjämte mera diskreta samband
underlättat importen kan icke bedömas.
Överallt stöter man i Argentina i växlande
form på detta problem. L M Ericsons
argentinska lampfabrik framställer ca 1 000 lampor
per timme mot Philips i Argentina ca 1 600
per timme. Men Philips har kunnat inköpa
bättre maskiner och får jämnare material från
Holland, medan L M Ericson måste köpa
material på marknaden var det erbjudes.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
