Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 32 - Den argentinska industrins tekniska nivå, av Sven Helander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Argentina har två större egna
cellulosafabriker, som dock endast täcker en bråkdel av det
egna behovet, utan landet är hänvisat på
import, huvudsakligen från Sverige samt någon
mindre del från Finland. Enligt vad som
meddelats mig, är de argentinska
produktionskostnaderna för cellulosa ungefär lika höga som
de svenska. De lägre argentinska
lönekostnaderna kompenseras av ekonomiskt
fördelaktigare produktionsteknik i Sverige. Men trots
transportkostnaderna är den svenska
cellulosan väl konkurrenskraftig i Argentina. De
inhemska cellulosaproducenterna beräknar
nämligen enligt argentinsk sedvänja ca 100 %
vinst, medan de svenska producenterna nöjer
sig med 8—10 % vinst.
Om man försöker få en sammanfattande bild
av vad som tekniskt felas i den argentinska
industrin, är det mycket svårt att få säkra
uppgifter. Förenta Nationernas rapport för 1955
rörande Latinamerika anger, att 350 Mf$ skulle
behövas för att den argentinska industrin skulle
få moderna maskiner. Mot denna uppskattning
har från sakkunnigt håll i Argentina
invändningar anförts. Efter en undersökning för
metallförbundet 1955, varvid mycket restriktiva
beräkningar uppges ha använts, fastställdes ett
behov för detta förbund på 500 M$ för att få
moderna maskiner. Detta skulle betyda ett
behov för hela industrin av ca 1 500 M’$. En
svensk industriman i Argentina förklarade, att
för att industrin skall nå svensk nivå skulle en
investering av ca 6 000 M$ behövas.
Nu måste denna jämförelse "för att nå svensk
nivå" tas med försiktighet. I många fall
behöver man icke uppnå svensk nivå, ja, det
skulle vara oekonomiskt att eftersträva det.
Det finns t.ex. ingen svensk kullagerfabrik i
Argentina, ehuru detta problem många gånger
diskuterats. De svenska kullagren underbjuds
av japanska och ryska kullager med 20—25 %
men har i stället sin höga och jämna kvalitet
att erbjuda, varigenom de behärskar den
argentinska marknaden till ca 40 %.
Avsättningen i Argentina är icke tillräckligt stor för att
tillåta den storfabrikation i jämn kvalitet, som
är möjlig i Sverige. Det svenska stålet ger den
jämna kvalitet, som även amerikanska
konkurrenter har svårt att erbjuda.
Men också av andra skäl är en
industriutveckling efter svenskt mönster ekonomiskt icke
befogad. Då man besöker en argentinsk fabrik,
märker man genast, att mekaniseringen icke
är så långt kommen som i Sverige.
Arbetskraften är nämligen så billig, att det icke
föreligger samma tvång att spara på arbetskraft. I en
metallfabrik hämtas de delvis bearbetade
produkterna av en arbetare med tång från en
press till en annan press ett par meter
därifrån, vilket med svenska arbetslöner
säkerligen icke skulle förekomma.
Men nu tillkommer ytterligare, att
konsumenternas anspråk icke heller har samma nivå
som i Västeuropa. Den stora andelen
invandrade européer har dock fört europeiska
anspråk med sig, som den inhemska industrin
varit tvungen ta hänsyn till och som därför
varit en pådrivande kraft i den tekniska
utvecklingen. Genomgående gäller emellertid, att
den inhemska varan är billigare och har lägre
kvalitet. Att en vara förklaras vara
"impor-tado" gäller som en rekommendation.
Man kan studera detta vid de varor, som
produceras vid europeiska fabrikers argentinska
filialer. Naturligtvis finns där fall, varvid den
argentinska fabrikens produkter är fullt
jäm-värdiga. Men ta t.ex. en berömd europeisk
chokladfabrik eller en berömd europeisk
likörfabrik, som har filialer i Argentina. Dessa
varor försäljs i i exakt samma förpackning resp.
i samma slags flaskor och med samma
etiketter som de världsberömda europeiska
moderfabrikernas produkter. Det förekommer blott
en påskrift "Industria Argentina". Men man
behöver icke vara finsmakare för att märka
skillnaden — det är antagligen vissa
ingredienser, som man icke kunnat uppdriva, fastän
man hade moderfabrikens recept att gå efter.
Men varorna säljs i Argentina och har god
åtgång. Återigen konstateras, att västeuropeisk
nivå icke behövs. Om i vissa av landets inre
provinser det utländska inflytandet är mindre
framträdande, betyder detta också, att den
drivkraft, som främjat den tekniska
utvecklingen, är mindre verksam.
Men naturligtvis skulle mycket kunna
förbättras. Icke endast behövde gammalmodiga
maskiner ersättas. Även vid de nyköpta
maskinerna är det icke säkert, om försäljarna ens
önskar sälja fabrikat av allra bästa kvalitet.
Förtjänar de mera på att snart nog få sälja
flera reservdelar till maskinerna, föredrar de
detta. Och det tekniska kunnandet inom
fabrikerna är kanske icke alltid så utvecklat, att
man kan bedöma dylika försäljningsprinciper.
I många fall har dock industrin hållits
tillbaka på grund av bristande tillgång av kraft.
Det var fallet under stenkolsperioden, därför
att landet icke hade egna stenkol utan måste
importera stenkol. Det är fallet nu, emedan
landets ej obetydliga oljetillgångar ligger så
långt bort från industriområdena, att detta
hindrat hela den industriella utvecklingen. Det
är vidare fallet, emedan vattenfallen åtminstone
till stor del också är avlägset belägna och föga
utbyggda.
Elförsörjning
I Sverige var 1955 elektricitetsproduktionen
per invånare 6,64 gånger så stor som
världsgenomsnittet per invånare, medan Argentina
blott kommit till 0,58 av världsgenomsnittet.
Att detta är ett avgörande hinder för den
industriella teknikens högre utveckling är
uppenbart.
Den bristande elektriska kraften har gjort det
nödvändigt att inom Stor-Buenos-Aires företa
en kraftransonering. För de olika
industrigrenarna är vardera en halv veckodag bestämd,
då de icke får arbeta. Vidare får inga industrier
arbeta under de kvällstimmar, då den civila
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
