Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 33 - Materialproblem vid stora kugghjul, av Olof Rolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5.
Materialdefekt i
kugg-flank, indikerad
vid
magnaflux-undersökning.
Fig. 6.
Upp-märkning av
provstycke
genom ritsning
före
undersökningen.
Genom bearbetning av provstycket hade
godstjockleken reducerats till ca 40 mm, vilket var
för litet för tillverkning av provstavar. På
provstycket svetsades därför sex plattstänger,
så att stängernas symmetrilinje sammanföll
med ritsarna i provstycket. Innan dess hade
provstycket ritsats på båda sidor, så att
plattstängerna blev placerade mitt för varandra.
Efter svetsningen överfördes ritsarna till
stängernas översida och varje korspunkt
kör-nades och märktes med sin beteckning.
Provstycket kunde nu delas i 32 provstavar med
beteckningarna E 1—E lb; F 1—F lb; b A-b D.
Provstavarna svarvades ned till en diameter av
10 mm och gängades för infästning i
dragprov-maskinens backar.
Dragproven gav myckt varierande resultat,
fig. 7, vilket dels orsakades av defekterna i
materialet och dels av brott i förlängningsjärnet
eller svetsen.
De mest intressanta undersökningsresultaten
har sammanställts i grupper, där såväl
brottyta som eko kan studeras vid sidan om
hållfasthetssiffrorna, fig. 8. Man får på så sätt en
viss uppfattning om felekots variation med
defektens storlek.
Provstyckena kan naturligtvis innehålla flera
defekter, än vad som framkommer i brottytan,
och de förekommande defekterna kan ha olika
akustisk impedans, varför man vid bedömning
av deras storlek får beakta såväl felekots som
bottenekots variationer och deras inbördes
förhållande. På fig. 8 kan man se en tydlig
variation hos bottenekot mellan provstyckena
E 13, F 10 och F 12, trots att felekot och
defekten i brottytan är av samma storleksordning.
Riktlinjer för undersökning
av ringsmiden
Med stöd av de erfarenheter och rön, som
framkommit vid de utförda undersökningarna,
har det preliminärt bestämts, att följande prov
och mätningar skall utföras före leverans av
större ringsmiden till Kockums.
Magnafluxundersökning
Provyta: ringens båda ändytor skall
undersökas i hela sin omfattning.
Provning: kontakterna skall placeras så, att
kraftfältet huvudsakligen indikerar tangentiellt
orienterade sprickor och defekter.
Registrering av fel: iakttagna defekter skall
registreras och utmärkas på smidet samt
meddelas varvet.
Ultraljudsundersökning
Axiell undersökning
Provyta: ringen skall undersökas axiellt över
hela sin ena ändyta.
Registrering av felekon: om inga påtagliga
defekter föreligger tas blott en bild av
maximala utslaget; är smidet däremot behäftat med
ett flertal "misstänkta" ställen fotograferas
de 5—10 största utslagen och läget inritas på
en skiss över ringen.
Radiell undersökning
Provyta: ringen skall undersökas från insidan;
har den axiella mätningen inte givit några
indikationer, undersöks innerytan på 8 st. 500
mm breda, axiella band, som fördelas lika över
omkretsen; i de fall den axiella
undersökningen gett vissa utslag, kompletteras
undersökningen med 200 mm breda band på de punkter,
där misstänkta axiella ekon erhållits.
Registrering av felekon: för bedömning av
godsets kvalitet måste defekternas läge,
utbredning och täthet bestämmas; smidet bör därför
uppdelas i zoner, inom vilka
oregelbundenheter av olika grad och omfattning kan tillåtas.
Zon 1 utgör 2 x utvändiga arbetsmånen +
kugghöjden + 10 mm, vilket blir ungefär 40
mm. Inom zon 1 tillåts endast mycket ringa
defekter med mycket stor spridning. De
största ekona (3—5) inom varje band
fotograferas och deras lägen på bandet inritas på en
skiss. Feltätheten inom zonen registreras som
antal ekon per dm2.
Zon 2 inneslutes mellan godsdjupen 40—60
mm från yttersidan. För zon 2 anges
feltätheten i defekter per dm2 och de två största
utslagen inom varje band fotograferas och
registreras på en skiss.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
