Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 33 - Nya material - Polyetylenoxid — en vattenlöslig plast, av SHl - Stålrör för hög temperatur, av SHl - Böcker - Motion and time study, av Bertil von Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tenlöslig absorberar den litet fuktighet ur luften
utom vid mycket hög relativ fuktighet. Dess
vattenabsorption är avsevärt mindre än andra
vattenlösliga polymerers men betydligt större än
vattenolösliga, hydrofoba polymerers. Orsaken till den förra
egenskapen är polyetylenoxids stora kristallinitet i
fast tillstånd.
Fastän polymeren består av exceptionellt långa
molekyler har man uppskattat dess kristallinitet till
högst 95 °/o. Den visar en väl definierad, monoklin
kristallstruktur; enhetscellen består av två
poly-etylenoxidmolekyler, troligen i form av parallella
envarvs spiraler. Dessa bildar i sin tur
kristallaggregat som utgör radiella armar, utgående från
en punkt; under vissa betingelser kan armarna bli
exceptionellt långa.
En sådan struktur ger materialet betydande
hållfasthet i armarnas riktning men liten hållfasthet
vinkelrätt mot denna. I en tillräckligt duktil
poly-etylenoxid orienteras armarna emellertid lätt i en
anbringad spännings riktning varigenom materialets
hållfasthet ökas vid en enkel töjning. Polyox-folie
har 126—168 kp/cm2 brottgräns, 91—105 kp/cm2
0,2-gräns, 1 100—2 000 °/o förlängning och 2 450—
2 800 kp/cm2 elasticitetsmodul. Dess mekaniska
egenskaper ändras obetydligt med relativa
luftfuktigheten, om denna understiger 70 °/o.
Polyox är nu tillgänglig i begränsad mängd i fyra
kvaliteter. Tillverkning i betydande kommersiell
skala uppges komma i gång i USA under 1958, och
en stor fabrik väntas vara i drift 1960.
Man väntar att den högpolymera etylenoxiden skall
få sin största användning till kosmetika och
läkemedel, som vattenlösliga folier till förpackningar
(jfr Tekn. T. 1955 s. 420) samt som vattenlöslig
appretur för bomullsvarp. Av särskilt intresse för
den kosmetiska industrin synes vara att Polyox
kan ge preparat mycket stor smörjförmåga och att
den är kombinerbar med detergenter, elektrolyter
i hög koncentration (även aluminiumsalter) och
många organiska lösningsmedel.
Polyetylenoxidens giftverkan är ännu inte fullt
utredd, men den tycks vara liten. Polymeren torde
därför kunna användas i champoneringsmedel,
syntetisk tvål, tandpastor och hårbesprutningsmedel
(Tekn. T. 1956 s. 672). Polyox sägs ge sådana
preparat en behaglig smörjförmåga. Tillsatt i mycket
liten mängd till t.ex. alkylarylsulfonat tar den bort
dettas klibbiga känsel. Man lär kunna göra mycket
tilltalande diskmedel av billiga detergenter, försatta
med litet Polyox.
Etylenoxid ger högpolymera produkter vid
polymerisation med karbonat av alkaliska jordartsmetaller
som katalysator. Bästa resultat lär uppnås med
stron-tiumkarbonat, fällt genom inledning av koldioxid i
en 22 %> vattenlösning av strontiumhydroxid vid
90°C. Polymerisationen kan utföras vid 70—110°C
(F N Hill, F E Bailey Jr, J T Fitzpatrick, G M
Powell, K L Smith & R van Cleve i Industrial &
Engineering Chemistry jan. 1958 s. 5—16; Materials
in Design Engineering jan. 1958 s. 153; enl. Union
Carbide International Co). SHl
Stålrör för hög temperatur
Ett nytt, amerikanskt austenitiskt stål för
användning till rör för hög temperatur, särskilt 650—815°C,
uppges ha större hållfasthet än de gängse
austenitiska kromnickelstålen. Vidare lär det kunna
varm-och kallbearbetas enligt vanliga metoder. Stålet,
som kallas Croloy 15-15N, innehåller < 0,15 %> C,
< 2,00 °/o Mn, < 0,75 %> Si, < 0,03 °/o P, < 0,045 %>
S, < 0,15 % N, 14,75—18,00 °/o Cr, 13,50—16,50 °/o
Ni, 1,25—1,85 l0/o Mo, 1,00—1,85 % W och 0,80—
1,30 o/o Nb + Ta.
Stålets sträckgräns är 23,8 kp/mm2 vid
rumstemperatur och har ett minimum på 11,8 kp/mm2 vid
550°C; vid 620°C är den 13,3 kp/mm2, och den håller
sig vid ca 14 kp/mm2 vid upp till 815°C.
Brottgränsen är över 42 kp/mm2 vid upp till 650°C och fSaller
sedan snabbt med stigande temperatur; den kan
höjas genom upplösningsbehandling vid 1 010—
1 230°C, men vid användning av högre temperatur
än 1 090°C faller sträckgränsen vid 650°C.
Förlängningen påverkas obetydligt genom
upplösningsbehandlingen.
Det nya stålets korrosionsresistens har provats i en
överhettare som ger ånga av 680°C varvid
materialets temperatur var i genomsnitt 730°C. De sömlösa,
50 mm tuberna utsattes under mer än 7 300 h för
3,53 kp/mm2 dragspänning. Efter provet visade
tuberna inga tecken på korrosion eller oxidation. Man
kunde inte heller finna några sprickor (Materials
in Design Engineering febr. 1958 s. 154—155). SHl
•••V •■•«;•!
’tf-»..
böcker
Motion and time study, 4:e uppl., av Ralph M
Barnes. Wiley & Sons, New York — Chapman
& Hall, London 1958. 665 s., 356 fig. 9,25
Förf. är professor i ingenjörs- och
produktionsledning vid California-universitetet i Los Angeles och
är erkänd såsom en av de främsta auktoriteterna
på den vetenskapliga företagsledningens område.
Redan 1937 gav han ut den första upplagan av det
föreliggande standardverket, vars fjärde, väsentligt
utvidgade upplaga nu föreligger. Den kan
karakteriseras som en koncentrerad sammanfattning av
arbetsvetenskapens nuvarande innehåll på
arbets-analysens område.
Arbetet är främst en utmärkt lärobok och
vägledning för alla pedagoger på arbetsanalysens fält, och
det är för dessa — också om de är jämförelsevis
högt utbildade — värdefullt som uppslagsverk.
Beträffande bokens titel framhåller förf. att man
redan för länge sedan passerat den tidigare,
primitiva uppfattning, som föreställde sig arbetsanalysen
uppdelad i tvenne klart åtskilda grenar —
tidsstudierna för ackordsättning och metodstudierna för
teknisk utveckling. Dessa två bildar i verkligheten
ett oupplösligt helt, och de bör uppfattas och
behandlas i enlighet härmed. Med anledning härav
har man föreslagit olika nya benämningar för
"arbetsstudier", och bland dessa har förf. för sin del
valt som boktitel "Rörelse- och tidsstudium".
Boken är också en nyttig lektyr för alla de inom
näringslivet sysselsatta personer, som insett
arbetsvetenskapens avgörande betydelse för den närmaste
framtidens ekonomi. För att följa med den
pågående utvecklingen är det väsentligt att man i skälig
grad gör sig förtrogen med den moderna
arbetsanalysens fackterminologi. Innehållsförteckningen i
Barnes’ standardverk är ägnad att ge en
uppfattning om vilket vidsträckt och högt utvecklat
område den moderna arbetsanalysen redan
representerar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
