Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 34 - Forskning om fukt i byggnadsmaterial, av Erik Saare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av Holmqvist13 har föreslagits en nv metod
för bestämning av diffusion av vattenånga i
porösa byggnadsmaterial. Bestämningen skulle
enligt denna metod ske med en gas som icke
reagerar med porväggen eller övergår till
vätskefas, t.ex. neon. Genom en jämförelse
mellan genomsläppligheten för vattenånga och
den vid försöket använda gasen är det möjligt
att beräkna transporten av vatten i vätskefasen
i kapillärer och i adsorberade vattenfilmer
längs porväggarna. Metodens fördel är att man
vid bestämning av diffusion under försökets
gång undviker sådana termodynamiska
komplikationer som uppstår när vattenmolekyler
under transporten i materialet adsorberas och
transporteras i vätskefasen och till slut åter
övergår till ångfasen.
Beräkningarna av kondensrisken i porösa
material vid stationärt tillstånd i samband
med vattenångans rörelse i ett temperaturfält
där gradienten leder till att vattenångans
mättnadstryck överskrids, kan oftast icke bestyrkas
i praktiken. Detta beror på att fuktrörelsen i
verkligheten huvudsakligen sker vid icke
stationära tillstånd och att inverkan av den
relativa termodiffusionen, den kapillära
vattentransporten från kondenszonen och av
påtvingade konvektiva luftströmningar inom
konstruktionen icke beaktas.
Kapillaritet
Som kapillär transport i porösa
byggnadsmaterial betecknas i allmänhet den
vattenströmning som utjämnar
vattenhaltsdifferensen i materialets olika delar oberoende av
gravitationskraften. Det antas att
vattenströmningen orsakas av kapillärkraften, som i sin tur
beror på vattnets ytspänning. De lagar som i
allmänhet tillämpas för beräkning av
kapillärtransport har sin giltighet för
kapillärfenomen som uppträder i rörformiga kapillärer
med glatta, vätade väggar. Den klassiska
kapil-laritetsteorin tjänar egentligen till att
matematiskt definiera vissa jämvikts- och
strömningstillstånd i dylika kapillärer.
Tillämpas dessa teorier på byggnadsmaterial
vilkas porstrukturer avsevärt avviker från
rörformiga kapillärer, blir lagarnas giltighet
begränsad och man får oftast nöja sig med att
genom försök bestämma sambandet.
Byggnadsmaterialens förmåga att kapillärt
leda vatten anges i litteraturen, analogt med
diffusionstal med kapillärledningstal.
Kri-scher14 påpekar att kapillärledningstal är starkt
beroende av vattenhalten i porerna. Med
hänsyn till detta bör en extrapolering för andra
fukthalter än de som förelåg vid försöket ske
med försiktighet.
Vid bedömning av den kapillärtransport av
vatten som förekommer i
byggnadskonstruktioner bör dessutom hänsyn tas till:
påtvingade tryckgradienter i samband med
t.ex. slagregn,
utlösning av joner ur byggnadsmaterial, i
första hand vattenlösliga salter och alkali-
metaller; dessa påverkar vattnets fysikaliska
egenskaper och kan föranleda bl.a.
osmos-effekt,
fortsättning av kristallisationsprocesserna i
icke brända byggnadsmaterial, t.ex. lättbetong,
där vattnet binds som kristallvatten;
härigenom kan porstrukturen påverkas t.o.m. under
pågående laboratorieförsök11,
den samtidigt med kapillärtransport eller
transporter i tunna vattenfilmer längs
porväggarna uppträdande diffusionen av vattenånga
vid låga fukthalter på grund av sådana
skillnader i vattenångans tryck som härrör från
ångtrycksnedsättning i de små porerna.
Samverkan mellan diffusion av
vattenånga och kapillär transport av vatten
Förutom den samverkan som nämnts
förekommer i fuktiga porösa material vid vissa
vattenhalter (20—60 % av porvolymen) en
kretsprocess orsakad av en påtvingad
tempe-raturgradient. Vattenångan diffunderar i
tem-peraturgradientens riktning medan kapillär
transport av vatten sker i motsatt riktning18-19.
För närvarande föreligger resultat från försök
utförda vid stationärt tillstånd, vilka endast
ger kvalitativa bevis för denna kretsprocess.
Försök till en kvantitativ bestämning av de
båda samverkande komponenterna med ett
radioaktivt spårelement har utförts av
Eisen-stadt20. På grund av försökstekniska
komplikationer (jonbyte) måste dock dessa resultat
betraktas såsom osäkra.
Försök vid icke stationära tillstånd, där
vattenångans diffusion och kapillär transport
av-vatten samverkar, har utförts med glasull- och
träfiberplattor av Solvason21 och belyser de
komplicerade termodynamiska problem som
uppträder vid icke stationära tillstånd. Bl.a.
ändras isoleringsmaterials värmekapacitet på
grund av det latenta ångbildningsvärmet.
Försöksvärdenas reproducerbarhet för
fuktberäkningar i byggnadskonstruktioner har icke
redovisats.
Teoretiskt kan det icke stationära tillståndet
för fuktvandringen beskrivas med en
differentialekvation. En lösning av denna ekvation
skulle möjliggöra en beräkning av torkningens
och fuktupptagningens tidsförlopp. En allmän
lösning av ekvationen är för närvarande icke
känd". Lösningar för vissa förenklade
randvillkor har föreslagits av Ingersoll22, Coleman"
och Hanson".
För olika byggnadsmaterial finns ett flertal
värden för diffusionstal och ett fåtal värden
för kapillärledningstal angivna. Dessa värden
har huvudsakligen bestämts vid försök med
en stationär fuktrörelse i materialet. För
närvarande är det icke tillräckligt klarlagt
huruvida dessa materialkarakteristika
överensstämmer med motsvarande värden för icke
stationära tillstånd. Man kan förmoda att såväl
dif-fusionstalen som kapillärledningstalen är
högre vid icke stationära tillstånd än vid
stationära.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
