Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 35 - Ett optimiproblem vid kraftledningsprojektering, av Bengt Rudfeldt och Bodil Andersen - Fotomaterial som skogskartor, av Paul Willén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des i form av två tabeller. Den ena tabellen
visade för varje beräkningspunkt den lägsta
linjekostnaden om linjen skulle föras genom just
denna punkt, och i en annan tabell kunde man
följa den stakningsväg, som gav denna
optimala kostnad. Den absolut gynnsammaste
stak-ningsvägen framgick direkt av den förra
tabellen, genom att alla punkter längs denna
visade samma kostnad, nämligen den sökta
mi-nimikostnaden.
Kostnadstabellen kan grafiskt åskådliggöras på
en karta över fältet. Härvid kan för översiktens
skull kostnaderna redovisas i ett lämpligt antal
intervall (Tekn. T. 1958 s. 896 fig. 4 och 5).
Ett optimiproblem av denna art ger ett bra
exempel på den automatiska räknemaskinens
användbarhet i tekniken. Även sedan
problemet rent teoretiskt är löst är själva beräkningen
på grund av dess omfattning omöjlig att utföra
utan tillgång till en sådan maskin.
Fotomaterial
som skogskartor
Jägmästare Paul Willén, Gävle
778.35 : 634.92
Inom det moderna skogsbruket strävar man
efter stora behandlingsenheter. Det har
nämligen visat sig, att kostnaderna i allmänhet blir
lägre och resultatet bättre, om man kan
koncentrera sina åtgärder till relativt stora
områden. För att få dessa stora enheter måste
man arbeta på lång sikt, och man är tvungen
att noggrant planlägga sina åtgärder. Man
behöver därvid en karta, som samtidigt med att
den ger god överblick även visar en mängd
olika detaljer. Kartan bör alltså ha just de
egenskaper, som flygbilden har.
Det är emellertid inte bara vid den mera
långsiktiga planläggningen som man har nytta
av flygbilden; även vid en mängd andra
arbetsuppgifter kan man utnyttja bilden. Den
skogsman, som vant sig vid att använda
fotomaterial i det dagliga arbetet, kan knappast tänka
sig att vara utan detta hjälpmedel.
Användning inom skogsbruket
Hur flygbilden användes inom skogsbruket
framgår kanske bäst av några exempel (jfr
Tekn. T. 1956 s. 297).
Det skulle vara en mycket svår och
tidsödande uppgift att utan flygbilden genomföra den
hyggesutläggning, som visas i fig. 1. Man får
nämligen inte tillräcklig överblick ute i
terrängen. Med flygbilden kan man dock snabbt
och ganska säkert bestämma var gränsen för
hygget bör dras. Man bör därvid utnyttja
stereoseende. På en del punkter måste man i fält
kontrollera sina iakttagelser. Man kan på
bilden registrera verkställda åtgärder och
areal-räkna de områden, som man behandlar.
Flygrekognosceringar för olika ändamål har
börjat användas i viss utsträckning inom
skogsbruket. Det har därvid visat sig vara
svårt att hinna med att registrera vad man ser.
På en flygbild kan man genom diverse
inrit-ningar göra en ganska utförlig registrering
tillräckligt snabbt och säkert.
Vid planläggning av en skogsbilväg gäller det
att ta hänsyn till hur vägsystemet kommer att
utbyggas på angränsande områden. Med hjälp
av flygbilder kan man på kort tid och till
största delen på tjänsterummet planlägga
vägsystemet för mycket stora områden. Även när
man i detalj skall bestämma var en väg skall
dras fram, har man stor nytta av bilden. I
regel torde det emellertid vara nödvändigt att
göra den slutliga rekognosceringen i fält.
En så enkel arbetsuppgift som att mäta den
väglängd, efter vilken en timmerkörare skall
ha betalt, kan ibland ta en halv dag i anspråk.
Om man inte har något kartmaterial, måste
man nämligen mäta väglängden ute i
terrängen. En tecknad karta kanske inte upptar just
den väg det är frågan om. På flygbilden är det
oftast möjligt att på mindre än fem minuter
mäta väglängden med tillfredsställande
noggrannhet.
Som framgår av de här nämnda exemplen
behöver man i allmänhet inte utföra noggrannare
mätningar med dyrbara instrument. Det gäller
i stället att få överblick över skogsmarken och
ur bilden erhålla uppgifter, som det skulle ta
lång tid att skaffa sig i fält. Ofta arbetar man
på så sätt, att man på rummet studerar bilden
och därvid gör vissa inritningar. På de
punkter, där man inte kan få tillräckliga
upplysningar ur bilden, skaffar man sig ytterligare
informationer i fält. Den stora vinsten med
bilderna kan sägas vara, att man spar tid. Man
kan se mycket direkt på bilden, och det
fältarbete, som man utför, kan man sätta in just
där det behövs.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 #75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
