Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 37 - Geofysisk prospektering, av Björn Tornqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordmagnetiska fältet inducerade störningsfält,
som kan uppmätas och analyseras så, att läget
och omfattningen av mineralkoncentrationen
kan bestämmas. Vid större, ytligt liggande
mag-netitmalmer kan störningens fältstyrka uppgå
till storleksordningen 10~4 Vs/m2, och det är då
möjligt att med så enkla instrument som en
fältkompass ånge malmens läge. Detta är också
skälet till att det stora flertalet av dessa
järnmalmer i civilisationsområdena hittats redan
på 1600-talet.
Ofta kan magnetit eller magnetkis i svaga
koncentrationer vara sekundära tecken på
närvaron av andra, ekonomiskt viktiga mineral,
eller kan de genom sin fördelning i
berggrunden ge en anvisning om dess struktur. De
störningsfält man därvid har att beakta kan vara
så svaga, att det blir nödvändigt att mäta med
en noggrannhet av 10~8 Vs/m2 eller bättre. En
viktig faktor är därvid den hastighet, med
vilken man kan mäta, eftersom
arbetskostnaderna i fält är avsevärda.
Som regel mäter man variationerna i det
jordmagnetiska fältets vertikalkomposant, och
sedan länge har man använt mekaniska
mag-netometrar (Tekn. T. 1946 s. 1299), där den
kännande delen utgöres av en i ett
vertikalplan rörlig magnetnål, som tvingats ur sitt
normalläge av det magnetfält, som skall uppmätas,
varvid uppmätningen antingen sker genom
avläsning av magnetnålens vridningsvinkel, eller
genom att man tillför ett känt
kompensationsfält och därvid använder magnetnålen som
nollindikator.
Under 1940-talet utvecklades en ny
magneto-metertyp, flödesventil-("fluxgate"-)
magneto-metern. Den fungerar i princip så, att man i en
spole magnetiserar en stav av en legering med
hög magnetisk permeabilitet och låg
koercitivkraft med en ren växelström, och därvid
driver magnetiseringen så långt, att magnetisk
mättning erhålles. Om staven utsättes för det
konstanta magnetfält, som skall mätas,
förskjutes hysteresisslingans nollnivå, och man får en
växelmagnetisering av staven, som i
förhållande till den i spolen tillförda strömmen är
osymmetrisk.
Osymmetrin kan i olika typer av kopplingar,
fig. 2, tas ut som en elektrisk spänning, som
kan mätas, och som i den mån
proportionalitet föreligger, kan användas som mått på det
konstanta magnetfältet eller användas för
noll-indikering. I det senare fallet tillföres förutom
växelströmmen även en likström, som får
balansera det konstanta magnetfältet, och som
därvid blir proportionell mot det konstanta
fältet. Genom lämplig återföring av
osymme-trispänningen, förstärkt och omformad till en
likström, kan en motkopplad mätförstärkare
erhållas med återföring via magnetfältet.
Denna magnetometer ger en mätnoggrannhet på
10"® Vs/m2 och ägnar sig särskilt väl för
noggrann registrering av varierande magnetfält.
Under de senaste åren har en ny
magnetome-tertyp framkommit. Denna använder sig av
protonens spinmoment och magnetiska moment6.
Fig. 2. Principskiss för magnetisk mätning med
flödesventil som nolldetektor. Strömmen I varieras
med potentiometern R, tills oscillografen visar
symmetrisk spänning, varvid l blir proportionell mot det
fält, som skall mätas.
I en samling protoner, t.ex. ett glas vatten, som
avskärmats från alla yttre magnetfält, är
protonernas spinorientering statistiskt fördelad.
Protonernas spin kan man tvinga in i samma
riktning genom att påtrycka ett kraftigt
orienterande magnetfält, varvid protonerna
inställer sig med spinaxlarna längs det påtryckta
fältets kraftlinjer. Om det orienterande fältet
snabbt tas bort, och de orienterade protonerna
släpps loss för att påverkas av ett svagare,
ungefär vinkelrätt mot orienteringsfältet beläget
fält, t.ex. jordmagnetiska fältet, kommer
protonmassan att beskriva en ordnad
precessions-rörelse beroende på protonernas spin och de
nu påtvingade magnetiska momentkrafterna.
Precessionen ger sig tillkänna som ett
roterande magnetfält, vars rotationsfrekvens är
proportionell mot det fält, som skall mätas, och
har för jordmagnetiska fältet på våra
breddgrader en frekvens på ca 2 000 Hz.
Rotationsfrekvensen mätes lätt med en spole kring
protonmassan, varvid den i spolen inducerade
spänningen mätes med någon konventionell
anordning. Med protonmängden ill vatten och med
ett orienteringsfält på 10~a Vs/m2 kan man i
fält räkna med en mätnoggrannhet på ca
5 ■ 10"° Vs/m2.
Elektrisk ledningsförmåga
Berggrundens elektriska egenskaper lämpar sig
väl för geofysisk undersökning, och med de
stora variationsmöjligheter, som står till buds
inom den elektriska mättekniken, har många
metoder använts.
Malmmineral och elektrolyter har ofta god
elektrisk ledningsförmåga, som skiljer sig från
den omgivande berggrundens, och man kan
bestämma läget av malmkoncentrationer,
grundvatten, oljeförande strukturer m.m.
genom att via strömelektroder införa en ström
i berggrunden och med potentialelektroder
uppmäta det därigenom uppkomna
potentialfältet. Man kan även på marken använda kända
magnetiska växelfält, vanligen i
frekvensområdet 10—10* Hz, som i elektriskt ledande
delar av berggrunden inducerar
virvelströmmar, som i sin tur på markytan ger upphov till
950 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
