Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 37 - Upprepade termiska belastningar, av E W Parkes - Svensk järnhantering första halvåret 1958, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Temperatur
Fig. 13. Spänningsförhållanden i vinge enligt fig. 12.
Fig. 14. Avgränsning av driftförhållanden för
flygplansvinge enligt elastisk metod och gränslastmetod;
säkerhetsfaktor 1,5; tid 20 min.
får inte belastningen bli större än lasten för
genomplasticering, dividerad med en
säkerhetsfaktor. Detta benämns gränslastmetoden.
För den betraktade vingen kan man i
diagrammen, fig. 13, lägga in linjer, som avgränsar
tillåtliga kombinationer av acceleration och
temperatur, fig. 14.
Den elastiska metoden ger en säker
konstruktion. Som antytts tidigare är den emellertid
utomordentligt restriktiv och därför olämplig.
Gränslastmetoden ger däremot ingen säker
konstruktion. Den tillåter t.ex. i detta fall
driftförhållanden, som ger kvarstående
vingspets-utböjningar av 125 mm per cykel, eller
växlande plastisk töjning med amplituden 1 %,
vilket säkert leder till utmattningsbrott efter
ett litet antal perioder.
Det förefaller därför som om inte något av
de konventionella säkerhetsbegreppen vore
tillfredsställande vid periodisk uppvärmning. Vad
man skall sätta i stället är inte definitivt
utrett. Ett alternativ är att på statistisk grund
uppskatta det antal gånger, som vissa
kombinationer av accelerationer, temperatur och
tid inträffar under flygplanets totala
användningstid. Med hjälp av en sådan
belastningsstatistik erhåller man två upplysningar ur
tidigare diagram, fig. 13. Den ena är storleken
av den permanenta deformation (i detta fall
vingspetsutböjningen under flygplanets
livstid), som orsakas av ökande plasticering. Den
andra är ett diagram över det antal perioder
med växlande plastisk töjning av olika
amplitud, som man kan vänta sig. Därefter måste
man ta ställning till två frågor. Kommer den
kvarstående deformationen att ogynnsamt
påverka flygplanets aerodynamiska egenskaper,
eller är den acceptabel? Har materialet
tillräckligt goda utmattningsegenskaper för att
man skall kunna tillåta den växlande
plastice-ringen?
I stället för att anknyta säkerhetsbegreppet
till belastning eller spänning borde man sätta
det i samband med livslängden. Detta kan
uppnås, om man förser det väntade antalet
kombinationer av acceleration, temperatur och
tid med säkerhetsfaktorer. Detta skulle leda till
att man får en känd säkerhetsmarginal för
given livslängd.
Litteratur
1. Gatewood, B E: Thermal stresses. New York 1957.
Svensk järnhantering första halvåret 1958.
Exporten av järnmalm uppgick första halvåret
1958 till 6,8 Mt mot 7,8 Mt under motsvarande tid
1957. Järnsvampexporten minskade från 13 000 till
7 000 t och exporten av tackjärn från 21 000 till
12 000 t. Exporten av massiva ämnen gick ned från
14 000 till 5 000 t och exporten av handelsfärdigt
järn och stål från 162 000 till 133 000 t. Exporten
av vissa i statistiken redovisade manufakturerade
järn- och stålvaror minskade från 38 000 till 33 000 t.
Importen av smidbart järnskrot ökade från 10 000
till 11 000 t och importen av tackjärn var
oförändrad eller 38 000 t. Totalimporten av handelsfärdigt
järn och stål inklusive massiva ämnen minskade
från 455 000 till 369 000 t eller med 86 000 t.
Undantar man grovplåten minskade importen från 302 000
till 206 000 t eller med 96 000 t.
Produktionen av tackjärn gick ned från 753 000 till
732 000 t och järnsvampproduktionen från 72 000
till 63 000 t. Götproduktionen minskade från
1 324 000 till 1 215 000 t, varav ordinära göt från
1 046 000 till 976 000 t och kvalitetsgöt från 278 000
till 240 000 t. Sammanlagda produktionen av
handelsfärdigt järn och stål inklusive till andra än
järnverk försålda ämnen minskade slutligen från
910 000 till 802 000 t eller med 108 000 t.
Som allmänt omdöme om den svenska
järnhanteringen under första halvåret 1958 kan sägas, att
såväl export och import som produktion gått ned i
jämförelse med första halvåret 1957. Den fallande
tendensen inom järnhanteringen under sista
halvåret 1957 (jfr Tekn. T. 1958 s. 106) har sålunda
fortsatt under 1958.
Utvecklingen har medfört att prisnivån ytterligare
har sänkts och att lönsamheten har fortsatt att
försämras (Järnverksföreningens järnstatistik 2:a
kvartalet 1958). WS
960 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
