Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 37 - Pneumatisk fjädring för personbilar, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar av bälgtyp, vanligen dubbelbälgar. Genom
mekaniskt påverkade ventiler (fig. 1) kunde
sammantryckningen, resp. kolvslaget hållas vid
ett konstant värde, oberoende av belastningen.
Vid ökad belastning tillfördes och vid minskad
utsläpptes tryckluft. Genom
dämpningsanordningar förhindrades ventilerna att verka vid
kortvariga eller momentana
belastningsändringar.
1 motsats till stålfjäderns linjära
svängningskurva är luftfjäderns en exponentkurva, varvid
man ibland räknar med en polytropisk
exponent av 1,3 för luftens tillståndsändring2.
Normalt kan man dock räkna med den adiabatiska
exponenten 1,4 för 2-atomiska gaser men under
vissa förhållanden fungerar fjädern under
förhållanden, som närmar sig isotermiska.
Luftfjäderns verkan jämnfört med stålfjäderns kan
illustreras av ett diagram (fig. 2). Den räta
linjen för den sistnämnda antas tangera
luftfjäderns kurva vid punkten för den normala
belastningen, t.ex. tjänstevikt för bilen. Vid
små utslag från denna punkt är
fjädrings-egenskaperna ungefär lika för de båda
fjädertyperna. Fördubblas den statiska belastningen
ökas hoptryckningen för stålfjädern från 10
till något mer än 16 cm och för luftfjädern till
något mer än 13,5 cm. Frekvensen för
stålfjädern minskas därigenom med ca 30 % och
för luftfjädern med ca 20 %. Luftfjäderns
verkan är sålunda i och för sig "progressiv" med
successivt ökande fjäderkonstant. Skulle
tryckluft automatiskt tillföras luftfjädern genom en
ventil vid ökad belastning (fördubblat
lufttryck), ändras varken hoptryckning eller
frekvens (översta kurvan i fig. 2).
Luftfjädrar för personbilar
De luftfjädrar av bälgtyp, som undantagsvis
förekommer på bussar och lastbilar (i regel av
dubbelbälgtyp), är icke lämpliga för
personbilar, då de skulle kräva allt för stort utrymme.
Man återgick därför till den äldre
luftfjäderty-pen med kolv och cylinder, men med
väsentligt ändrad konstruktion, som delvis
möjliggjorts av framsteg på materialområdet.
Svårigheten med tätning mellan kolv och cylinder
övervanns på ett effektivt sätt genom
användning av ett rullande tätningsmembran1,
tillverkat av ett slags kordväv (nylon och syntetiskt
gummi) av ungefär samma struktur som i
bildäck. Membranet anbringades vid kolvens
övre del med lämpliga tätningsringar och vid
luftcylinderns vägg ofta på samma sätt som ett
slanglöst däck fästes vid sin fälg (fig. 3).
Luftcylindern utvidgas upptill till en luftbehållare.
Denna fastbultas vid chassiramen eller
karosseriet. Kolvstången påverkas från axeln eller
från upphängningsarmarna för hjul eller axel.
För de amerikanska bilarnas framfjädring, som
alltid är av knäledstyp, bestående av
tvärgående bärarmar och spiralfjädrar, behövdes
relativt små konstruktionsändringar för att
möjliggöra alternativ utrustning med spiralfjäder
eller luftfjäder (fig. 4).
Fig. -i.
Montering civ vänstra
främre luft
fjädern ( Cadillac
1958).
Fig. 5.
Längsgående sväng-armar för
bak-axel med
Iiift-fjädrar (
Cadillac 1958).
De flesta amerikanska biltyper har
längsgående bladfjäderpaket baktill och driv- och
bromskrafter överförs till chassiet via
fjädrarna (Hotehkiss-typ). För att möjliggöra
alternativ utrustning med stålfjädrar eller
luftfjädrar krävdes därför en betydande
omkonstruktion. I stället för bladfjädrar används
spiralfjädrar — detta fanns redan förut på Rambler
— och bakaxeln förenades på båda sidorna
med längsgående svängarmar eller
svängbal-kar med chassiet. Fords bilar använder en
svängbalk6 på vardera sidan, medan General
Motors bilar har två svängarmar (fig. 5) över
varandra på vardera sidan. Dessa svängarmar
får uppta de drivande och bromsande
krafterna från drivhjulen.
Utformningen av luftfjädern är pricipiellt lika
för de amerikanska personbilarna men med
olika detaljutföranden. Samtliga har någon
form av "rullande tätning" samt en speciell
profil för kolv och cylindervägg för att på
lämpligt sätt variera kolvarean under slaget
(fig. 6). Fjäderbelastningen är produkten av
kolvarea och lufttrycket i cylindern och
luftkammaren. 1 ett diagram över fjädringsegen-
962 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
