Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 39 - Säkerhetsfaktorn, av Hjalmar Granholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säkerhetsfaktorn
Professor Hjalmar Granholm, Göteborg
624.046.5
De ansträngningar som man hittills gjort att
skapa en rationell grund för att bestämma
säkerhetsfaktorn med utgångspunkt från den
klassiska sannolikhetsteorin, har ej lett till
målet. I samband med en översyn av de i
Västeuropa allmänt tillämpade
dimensioneringsmetoderna för armerad betong liar det varit
nödvändigt att granska problemet om
säkerhetsfaktorn. På franskt initiativ har en
internationell organisation Comité Européen du
Béton, bildats, där dessa för byggnadstekniken
grundläggande frågor studeras.
Den följande framställningen tar sikte på den
armerade betongens problem. Dess principer
är emellertid giltiga för alla slag av
konstruktionsmaterial.
Varför en säkerhetsfaktor
är nödvändig
Efter hand som kunskapen om
konstruktionsmaterialen fördjupats och
beräkningsmetoderna förfinats inom byggnadstekniken har
säkerhetsfaktorns storlek kunnat minskas. Häri
ligger en betydande ekonomisk vinst.
Något direkt bärande skäl varför man ej
skulle kunna välja en säkerhetsfaktor som låge
endast obetydligt över värdet 1, synes dock
ej kunna framläggas. Från många viktiga
områden av tekniken är det känt att man av
praktiska och ekonomiska skäl tvungits att nöja
sig med en säkerhetsfaktor av 1,10—1,20 och
i vissa fall ännu något lägre. Detta gäller
framför allt problemet om kajbyggnaders och
jordslänters stabilitet. Konstruktören känner sig
ofta tillfredsställd om säkerhetsfaktorn för
sådana konstruktioner når värdet 1,20. I de flesta
fall måste han dock nöja sig med en något
lägre säkerhetsfaktor, för att
byggnadskostnaderna skall bli överkomliga.
Det synes icke behöva vara uteslutet att man
för betongkonstruktioner skulle tillämpa ett
lika hårt ekonomiskt tillvägagångssätt. En
sänkning av säkerhetsfaktorn för
armeringsmate-rialet (men ej för betongen) från det nu
brukliga värdet 1,80 till exempelvis värdet 1,20
skulle med den nuvarande volymen av bygg-
nadsverksamheten (1958) för Sveriges del
innebära en besparing av ca 60 Mkr/år. Något
egentligt hinder att redan i dag börja omsätta
denna ändring av säkerhetsfaktorn i praktiken,
åtminstone för vissa typer av
inomhuskonstruktioner, föreligger knappast. Det
eftersträvade idealet att kunna konstruera så knappt
och ekonomiskt att säkerhetsfaktorn kunde
sättas lika med 1 förblir dock ouppnåeligt av
många anledningar.
Före diskussionen av säkerhetsfaktorns
numeriska värde kan det vara lämpligt att helt
kort nämna de skäl som gör att man måste
räkna med en viss säkerhetsmarginal. Bland
dessa kan nämnas osäkerhet om belastningens
storlek, variationer i fråga om betongens och
armeringsmaterialets hållfasthet, oundvikliga
mindre felaktigheter i fråga om utförandet och
slutligen inverkan av en ofta upprepad eller
långvarig belastning. Det sistnämnda skälet
kan måhända kräva en närmare förklaring.
De laboratorieprov som man för närvarande
måste bygga sina beräkningar på är utförda
som korttidsprov. Tiden mellan belastningens
påförande och tills provet är avslutat uppgår
till några timmar, i undantagsfall några dagar.
De konstruktioner som man utför i praktiken,
har till uppgift att uppbära sin belastning
under lång tid, som merendels måste räknas i år,
ibland i sekler. Av lätt insedda skäl är det
omöjligt att i laboratoriet efterlikna
verkligheten på den punkten.
Begränsning av de avvikelser
som täcks av säkerhetsfaktorn
Till sådana anomalier som ett grovt felaktigt
utförande, inverkan av materialförstörande
faktorer, såsom angrepp av aggressiva ämnen
på betongen eller armeringen, belastningar som
ligger helt utanför programmet för projektet
etc., kan dock icke hänsyn tas vid
bestämningen av säkerhetsfaktorn. Ingen
säkerhetsfaktor, hur noggrant den än fastställes, kan
nämligen ge den önskade säkerheten, om
konstruktionen t.ex. i fråga om projekteringen
eller arbetets utförande är behäftad med funda-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 1017
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
