Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 39 - Moderna havsisbrytare i Östersjön, av P Gösta Bölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längs bogarna, med vilka isbrytaren oftast
fastnar i isen, minskas friktionen mellan isen och
skrovet. Fartyget lossnar plötsligt och man får
på ett åskådligt sätt se förpropellrarnas
verkan för framkomsten.
Det torde även dels genom modellförsök, dels
ander provturer med de ryska isbrytarna av
"Voima"-klassen nu vara klarlagt, att den
verksammaste spolningen erhålles med
inåtroteran-de förpropellrar.Ryssarna var länge
tveksamma och utförde ett av sina fartyg med
utåtslå-ende förpropellrar, men provturerna i fritt
vatten med detta fartyg har visat att
propellerströmmen från förpropellrarna går i en icke
önskad riktning under fartygets botten.
Vad två förpropellrar betyder för fartygets
manöveregenskaper och vid forcering av
packisvallar behöver knappast mera understrykas.
Vattenspolningen, som behövs för att
uppluckra packisen framför isbrytaren och runt de
assisterade fartygen, kunde visserligen i
mindre kraftig form även åstadkommas med endast
en förpropeller men denna åstadkommer
därvid en osymmetrisk vattenström längs ena
fartygssidan som försvårar manövreringen och
kan vara besvärlig vid losskärning av
handelsfartyg i synnerhet när arbetet sker vid låga
farter. Rl.a. synes bogsering i klyka, som vid
fartyg med endast en förpropeller särskilt
försvårades av propellerns sidkraft, kunna utföras
på ett säkrare sätt med "Voima"-typen.
Förpropellrarna borde därvid i större utsträckning
än tidigare kunna komma till användning för
styrning och för farthållning, medan
akterpropellrarna spolar rent det bogserade fartygets
sidor.
Med två för- och två akterpropellrar kan man
genom val av vid tillfället lämplig
rörelseriktning av propellrarna icke endast neutralisera
de besvärliga sidkrafterna utan även begagna
dem för att få snabbare manövrer vid låga
farter.
"Voima"s propellrar har hittills hållit för
påfrestningar i Östersjöns isar, medan de tre
ryska båtarna fått sina propellrar mer eller
mindre förstörda genom sin hårda
sommartjänstgöring i farvattnen norr om Sibirien. Det
synes inte föreligga skäl för att i Östersjön
använda den konstruktion med utbytbara blad
som man i Ryssland föredragit. Inte heller
synes skäl föreligga att frångå gjutstål med
nickeltillsats som propellermaterial.
Frågan om vridbara blad skulle vara att
föredra framför blad med fast stigning har mycket
diskuterats i samband med svenska isbrytaren
"Thule"s projektering. Det faktum att samtliga
moderna isbrytare har utrustats med
propellrar med fast stigning är i och för sig inte
något bärande argument mot
Kamewa-alternati-vet, som inte har fått sin chans att bli utprovat
i praktiken, men som även den teoretiskt i varje
tituation kan utnyttja maskineffekten på bästa
ekonomiska sättet. Det tyder dock på att
myndigheter och konstruktörer inte ansett sig
kunna ansvara för en utprovning av propellrar
med vridbara blad på fartyg i tungt isbryt-
Propellervarvlal
Fig. 3. Maskineriets effekt-varvtalskurvor för
isbrytaren "General San Martin".
ningsarbete. Rädslan för att
vridningsanord-ningarnas hållfasthet inte skulle vara
tillfredsställande må därvid ha spelat en viss roll. Först
och främst torde dock andra faktorer varit
utslagsgivande.
Med fast stigning ocli med dieselelektrisk drift
kan man enklare och säkrare och automatiskt
uppnå i stort sett samma goda ekonomi. Vid
de olika manövrer och många olika
issituatio-ner som i praktiken förekommer förefaller det
vara en onödig belastning, om man skulle
på-börda fartygsbefälet förutom övriga plikter
även valet av den rätta stigningen vid varje
tillfälle, i synnerhet när det som ofta är fallet
gäller att handla snabbt och säkert i farliga
situationer. Vid omställbara blad skulle en
automatisk anordning som säkerställer
användningen av rätta stigningen bli mycket
komplicerad med tanke på de olika driftförhållanden
som förekommer. Dessutom ger just såsom
tidigare framhållits propellrarnas olika
rotationsriktningar fartygsbefälet en extra möjlighet till
fartygets manövrering.
Kravet på robusthet, enkelhet och
driftsäkerhet är i detta fall väsentligare än kravet på en
hundraprocentigt god ekonomi.
Härmed uppstår frågan hur propellrar med
fasta blad skall utföras för att tillgodose de vitt
skilda krav, som ställes. Akterpropellrarna
skall kunna tillåta ett maximalt effektuttag av
två tredjedelar av fartygets totaleffekt vid
omkring 0 knops framfart, men även kunna
arbeta vid lägre last i O-knopsområdet. Dessutom
skall de kunna ge en bra verkningsgrad vid
full fart eller vid bogsering. Givetvis måste
därutöver hållfastheten beaktas och diametern
hållas inom rimliga gränser.
Förpropellrarna skall kunna ta upp lika
mycket av totaleffekten vid O-knops fart, medan
egenskaperna vid bogserfart och vid gång i
öppet vatten är mer sekundära. Däremot
spelar begränsningen av diametern och
hållfasthetsegenskaperna en avgörande roll.
Under förutsättning att maskineriets
effektuttag över hela driftområdet från 0 knop till
1028 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
