Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 39 - Moderna havsisbrytare i Östersjön, av P Gösta Bölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelser som underlättar isbrytningen. För
användning i havsis, som ständigt är i rörelse,
är metoden dock ej lämplig. Den skulle vid
de stora fartyg som därvid behövs medföra
betydande tekniska svårigheter och inte minst
innebära en svår påfrestning för besättningen.
Anpassning till propellerkurvan
Ur skeppsbyggarens och fartygsbefälets
synpunkt är en automatisk anpassning av
maskineriets moment och effekt till de genom
propellern givna moment- och effektbehoven vid
olika propellervarvtal önskvärd, varvid ett
maximalt effektuttag garanteras såväl vid gång
i is som i öppet vatten utan att därvid varken
maskineriets elektriska del (gränskurvor D—D
och C—C i fig. 5) eller dieselmotorerna
(streckade fält över 100 % effekt i fig. 4)
överbelastas. Man kan uppnå detta med olika medel och
därför krävs för denna fartygstyp redan på
projektstadiet ett mycket intimt samarbete
mellan fartygsbefälet och skeppsbyggaren samt
konstruktörerna av den elektriska och
mekaniska delen av maskineriet.
I Tyskland har man på den för Argentina
byggda isbrytaren "General San Martin" nöjt
sig med att förlägga toppen av maskineriets
effekt-varvtalskurva mellan gränskurvorna för
propellerns arbetsområde (fig. 3). För
användning av fartyget som polarisbrytare må detta
vara tillräckligt men för östersjötjänst krävs
en bättre anpassning.
En annan metod har kommit till användning
för "Oden"s maskineri (fig. 4). Här kan
effekt-varvtalskurvorna förskjutas till höger eller
vänster genom fältförsvagning eller
fältförstärkning av propellermotorerna, och
därigenom täcks hela arbetsområdet. Detta sker
emellertid icke automatiskt utan med
särskilda, för dessa funktioner reserverade
manöverlägen av befälhavaren på bryggan och en
särskild omkoppling i manöverrummet, som görs
vid behov av maskinchefen vid gång i fritt
vatten. Den momentförstärkning, som behövs vid
sjunkande propellervarvtal vid gång i issörja,
uppnås härigenom icke automatiskt utan måste
i varje särskilt fall manuellt inställas av be-
fälhavaren. Kurvtopparnas läge medför
dessutom risk för överbelastning av
dieselmotorerna vid olämpligt valda manöverlägen.
På de finländska isbrytarna har en tredje
metod kommit till användning som garanterar
konstant effektuttag över hela arbetsområdet
(fig. 5). Kurvans flacka förlopp åstadkommes
här genom automatisk reglering av
propellermotorns magnetisering. Största fördelen med
detta system är den automatiska ökningen av
propellrarnas vridande moment till tre gånger
det nominella värdet vid uppbromsning av
propellrarna i is. Detta sker således även vid låga
manöverlägen, vilket är synnerligen viktigt vid
assistans av andra fartyg då i regel låga farter
måste användas. Manuellt kan kurvorna även
förskjutas uppåt, varvid överlast kan tas ut av
dieselmotorerna. Därigenom har fartygschefen
överlastuttaget från dieslarna under kontroll.
Manövrering
Propellrarnas varvtal ställs om på mekanisk
eller elektrisk väg från bryggan. Man kan
därvid påverka antingen generatorns eller
omfor-margeneratorns magnetisering (normal
Leonard-reglering) eller propellermotorns
magnetisering (momentomvandling) eller
dieselmotorernas varvtal.
De finländska isbrytarna har i regel tre fasta
varvtalsinställningar på dieselmotorerna, som
väljs genom befälhavaren från bryggan. För
varje av dessa tre dieselmotorvarvtal regleras
propellervarvtalet enbart genom de två
förstnämnda metoderna med
potentiometerinställ-ning på bryggan.
I praktiken ger detta fartygsbefälet fullt
tillfredsställande manövermöjligheter. Om man
väljer de tre dieselmotorvarvtalen så att de
motsvarar de viktigaste förekommande
effektbehoven vid längre kontinuerliga farttillstånd
kan man även därvid undvika att
dieselmotorerna under längre tidsperioder får gå med
dellast. Under själva isbrytningsarbetet kan
man dock knappast undvika detta.
På "Odén" har man för att skona
dieselmotorerna och för att undvika för hög "bakeffekt"
vid svåra manövrer använt alla tre reglerings-
Fig. 5. Maskineriets effekt-varvtalskurvor för isbrytaren "Karhu".
1030 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
