Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 39 - Hänt inom tekniken - Internationell makromolekylkonferens - Konferens om plasters åldring - SEN-normer - debatt: Patentväsendets ofullkomligheter, av Halvar Khennet och Birger Högfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
internationella plastindustrimässan i Düsseldorf
Kunststoffe 59 (Tekn. T. 1957 s. 1032).
Upplysningar om konferensen erhålles genom ordföranden i
organisationskommittén dr W Mauss,
Rheingau-strasse 25, Wiesbaden-Biebrich.
Konferens om plasters åldring. En internationell
konferens om plasters åldring, Internationales
Symposium über Alterung von Kunststoffen, anordnas
den 19 oktober 1959 i Düsseldorf av avdelningen
för plaster och högpolymerer inom Internationella
Unionen för Teoretisk och Tillämpad Kemi (Iupac).
Konferensen anordnas i samband med den
internationella plastindustrimässan Kunststoffe 59 (Tekn.
T. 1957 s. 1032).
Upplysningar om konferensen erhålles genom
Ar-beitsgemeinschaft Deutsche Kunststoff-Industrie,
Karlstrasse 21, Frankfurt am Main.
SEN-normer. Svenska Elektriska Kommissionen
(SEK) har utsänt förslag till standard för
isolator-fästen, SEN 24 06 54, 59, 61, 62, 64, 86, samt till
normer för roterande elektriska maskiner för
landfordon, SEN 81 08. Remisstiden utgår den 10 december
1958. Intresserade kan erhålla förslagen från
Svenska Elektriska Kommissionen, Box 3 295,
Stockholm 3.
]§§§&*- debatt
Patentväsendets ofullkomligheter
Civilingenjör Birger Högfors, som varit anställd i
Patentverket i 6V2 månad, har som resultat av sina
erfarenheter under denna tid konstaterat
huvudsakligen tre olika slag av ofullkomligheter, vilka han i
sin artikel (Tekn. T. 1958 s. 857) behandlat under
tre rubriker: "Mottagning av patentansökningen",
"Granskning av ansökningen" och "Patentets
upprätthållande". Låt oss se litet på hans kritik och
propåer.
Under den förstnämnda rubriken klandrar
Högfors "att alla ansökningar tas emot, hur
ofullständiga de än är". Och han föreslår bl.a., att "fattas
något, bör ansökningen givetvis icke tas emot".
Vad påstående beträffar så är detta naturligtvis
sant så till vida som inget ämbetsverk i detta land
— och således ej heller patentverket — kan
underlåta att "ta emot" och diarieföra en till
ämbetsverket ställd skrift, t.ex. en ansökan, "hur ofullständig
den än är". Men om Högfors menar, att en
patentansökning också blir realbehandlad, hur
ofullständig den än är, så är detta helt enkelt inte sant. En
patentansökan, som är så ofullständig, att det inte
är möjligt att av den erhålla ett begrepp om den
avsedda uppfinningens natur och innebörd,
real-behandlas icke. Den underkastas en viss formell
behandling enligt regler, som det här skulle vara helt
onödigt att redogöra för. Men den engagerar icke
på något sätt ämbetsverkets tekniska granskare.
Vad återigen förslaget angår — "Fattas något (!),
bör ansökningen givetvis (!) icke tas emot" — måste
detta kategoriskt avvisas. Sverige är inte någon
överhetsstat. Dess tjänstemän är allmänhetens tjänare
och inte dess herrar. De har inte för vana att sätta
sig på folk, som i en eller annan avsikt och på ett
eller annat sätt söker dem. De juridiska och
formella irrgångarna i vår byråkrati är gunås så svåra
— en och annan gång måhända onödigt svåra — att
det inte endast skulle vara formalism och byråkrati
i sämsta mening utan rent av hjärtlöst, om en
tjänsteman skulle underlåta att hjälpa — och i stället
stjälpa — när han så kan och när det kan ske utan
att andras rätt trädes för nära. Må
"Riksombudsmannen" i Mobergs pjäs "Domaren" förbli den
vrångbild han är! Må han i varje fall inte få någon
motsvarighet i det svenska patentverket! Må detta
ämbetsverk — såsom det hittills gjort! — kraftigt
och målmedvetet kväva varje ansats till att en dylik
karikatyr av en ämbetsman skulle sticka upp sitt
huvud inom verket!
När ämbetsverkets tekniska tjänstemän, därvid
följande gammal tradition, realbehandlar även sådana
patentansökningar, i vilka något fattas t.ex. i det
hänseendet, att de uppvisar rent språkliga brister,
och sålunda ser mera till sak än till form, så är
detta en tradition som den patentintresserade
allmänheten har all anledning att glädja sig åt och
slå vakt om. Om vissa utländska patentverk möjligen
i detta hänseende har en mera byråkratisk
uppfattning och praxis, så har vi rätt att med stolthet
värna denna vår särart. Vad man måste se upp med är
endast, att denna tjänstvillighet åt allmänheten dels
icke av denna allmänhet missbrukas, dels icke
till-låtes urarta därhän, att de tekniska granskarna
kommer att framstå såsom partsombud åt någotdera
hållet. Omfattningen och innebörden av det
patentskydd, som en sökande begär, måste han själv
avgöra. Att ge en god och klar form åt denna begäran
är däremot en konst, som inte alla behärskar;
framför allt gäller detta om "självsökande". Det kan
inte anses stå i strid med den opartiska ställning,
som en granskare givetvis bör inta gentemot
ämbetsverkets "klienter", om han ger den
patentsökande ett råd beträffande formuleringen av
patentanspråk eller i fråga om den språkliga
utformningen av beskrivningen. Att i föreskrifter eller
författningar fastställa omfattningen av det bistånd åt
allmänheten, som på detta sätt må ges, torde väl vara
ogörligt. Här får man lita till det sunda förnuftet
hos alla parter och i någon mån till allmänhetens
självbevarelsedrift. Skulle ämbetsverkets
"språkvårdande" verksamhet öka alltför mycket, skulle detta
kunna leda till att sådana bestämmelser, som de
Högfors förordar, bleve nödvändiga. Och detta vore
sannerligen inte något allmänintresse.
Under sin andra rubrik — "Granskning av
ansökningen" — går Högfors huvudsakligen till angrepp
mot patentombudens förment bristande kompetens,
framför allt i språkligt hänseende. Det kan
måhända tyckas, att det i första hand måste vara
ombudskårens sak att bemöta ett dylikt angrepp. Må det
emellertid tillåtas mig att mot bakgrunden av en
mer än trettioårig erfarenhet av ombudens
verksamhet — sedd från Patentverkets horisont — betyga,
att de svenska patentombudens kvalifikationer och
arbetsprestationer —- genomsnittligt sett — torde
vara minst lika goda om icke bättre än motsvarande
utländska, att ombudskårens såväl fackliga
kom-ptens som yrkesmoraliska standard så långt jag
kunnat iaktta befunnit sig i ständig stegring under
denna tid, att frågan om patentombudens
auktorisa-tion är en gammal fråga med många sidor och
ingalunda så enkel att lösa som det framgår av Högfors
framställning, att allt översättningsarbete är en svår
sak och att teknisk text på grund av den snabba
tekniska utvecklingen är vidare svårare än annan,
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
