Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 39 - debatt: Patentväsendets ofullkomligheter, av Halvar Khennet och Birger Högfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt att såväl granskare som patentsökare torde ha
anledning vara tacksamma mot den översättare, som
i fall av tveksamhet också meddelar grundtextens
ordalag, översättningsgrodor, sådana som de av
Högfors meddelade, måste betecknas såsom relativt
sällsynta olyckshändelser. Att på grund av några få
sådana sätta underbetyg åt en hel kunnig och
ambitiöst arbetande yrkeskår förtjänar att
karakteriseras på ett sätt, som jag inte gärna vill ge ett
tydligt uttryck åt.
Beträffande Högfors förslag under denna rubrik —
"ansökningen bör givetvis (!) återförvisas till
sökanden utan att nyhetsgranskning företas" — hänvisar
jag till mina kommentarer under föregående punkt.
Under den tredje och sista rubriken — "Patentets
upprätthållande" — föreslår författaren, att "Patent
verket vid talan om intrång skulle vara svarande i
målet och stå konsekvenserna därav, om
patent-havaren dömes förlustig sin patenträtt på grund av
omständigheter som det ankommit på verket att
övervaka". Skulle vi inte kunna vara överens
därom — åtminstone jag och mina läsare — att det var
en stor olycka att Högfors så snart slutade sin
anställning på Patentverket, att han aldrig torde ha
varit i tillfälle att självständigt bevilja ett patent
och således ej heller någonsin kan komma i
tillfälle att i praktiken demonstrera konsekvenserna
av sitt förslag? För några år sedan dömdes
innehavaren av ett enligt domstolens mening med orätt
beviljat patent att i rättegångskostnader utbetala en
summa av nära 275 000 kr. Tänk, om det varit
Högfors som beviljat detta patent!
Nu svarar kanske Högfors, att han aldrig skulle
ha beviljat ett sådant patent. Och tänk, det tror inte
jag heller! För om sådana regler gällde, så bleve
nog inte många patent beviljade. Jag är i stället av
den tron, att om ämbetsverket eller dess tekniska
tjänstemän kollektivt eller enskilt skulle "stå
konsekvenserna" av varje felaktigt beviljat patent, så
bleve det nog nödvändigt att omedelbart slå igen
verksamheten på grund av personalbrist.
Jag sammanfattar: Den patentintresserade
allmänheten har all anledning att med intresse och
uppmärksamhet och under utveckling av egen aktivitet
följa patentväsendet, kritiskt granska dess
ofullkomligheter och föreslå åtgärder till dessa
ofullkomligheters undanröjande. Men den har tydligen också
all anledning att härvid se upp med dåliga rådgivare.
Halvar Khennet
Det kan ej som byråchefen Khennet påstår vara
sant att en patentansökan, även om de i denna
ursprungligen ingivna och sålunda
prioritetsgrundande handlingarna ej fyller i patentlagen föreskrivna
villkor, av Patentverket blir "realbehandlad".
Sökanden kan t.o.m. i åratal få ändra och komplettera
de ursprungliga handlingarna så att ansökningen på
ett senare stadium kommer att avse ett helt annat
patentföremål än det som framgår av de
ursprungliga handlingarna. Leder ansökningen till patent får
sålunda det sist godkända patentföremålet prioritet
från en tidpunkt som ligger avsevärt tidigare än den
vid vilken sökanden slutligen uppfyllt lagens
bestämmelse att lämna "bestämd uppgift om vad som
kännetecknar uppfinningen och sökes skyddat
genom patent". Detta har våra patentombud lärt sig
att dra fördel av.
I ett av de fall där utslagen i alla tre
domstolsinstanserna ansett godkännandet till patent av en
ansökan vara felaktigt var det ej fråga om något ej
påträffat nyhetshinder, utan om att det i
ansökningen ej över huvud taget redovisades någon logisk
kausalitet ledande till den tekniska förbättringen.
Godkännande till patent av en i sådant avseende
bristfällig ansökan är enligt min mening ett stort
fel, och detta patent har också orsakat
patenthava-ren förluster och rättegångskostnader på mera än
150 000 kr. pius det till flera tusen kronor
uppgående belopp som Patentverket icke aktat för rov
att kassera in i årsavgifter. Härtill kommer
ytterligare de stora summor som patenthavaren måst
betala i arvode till det patentombud som avfattat den
odugliga ansökningen.
Det är förvånande att Khennet anser sig kunna
"från Patentverkets horisont" göra jämförelser
mellan svenska och utländska patentombuds
yrkesmoraliska standard och kvalifikationer. Däremot
har jag under 36 år arbetat med egna och andras
uppfinningar och patentansökningar i in- och
utlandet och har haft tillfälle att — från
sökandesidan och som betalande part i målet — göra
jämförelser, vilka givit ett för vårt lands patentväsen
ofördelaktigt resultat. Det var detta som gav mig
anledning att genom en anställning i Patentverket
studera förhållandena och få belägg för de åsikter
som förhållandena tvingat på mig. I den kurs för
granskare som jag deltog i då jag började i verket
diskuterades en gång frågan om kompetenskrav på
patentombud, och en av de i kursen deltagande
teknologerna betecknade patentbyråsvenskan såsom
icke uppfyllande kraven för realskolekompetens.
Khennet säger emellertid att det är bättre nu än
förut och att de exempel som jag anfört måste
betecknas som "sällsynta olyckshändelser". Om denna
åsikt torde Khennet vara ensam bland verkets
tjänstemän som sysslar med patentärenden. Under
min tjänst i verket hade jag endast några enstaka
fall av ansökningar med ett godkännbart klart och
förståeligt språk, och jag blev upprörd över att de
undermåliga handlingar som inlämnades verkligen
skulle tillåtas att uppta granskarnas tid. Jag
varnades dock uttryckligen för att göra anmärkningar,
och icke ens direkta fel i ritningar och beskrivning
skulle jag få påtala.
En i verket i år framlagd utredning om orsakerna
till att ansökningarna är mera arbetskrävande nu
än förut anger såsom en av orsakerna att ombuden
börjat använda diktafon i stället för att
översättaren själv nedskriver den svenska texten. Vad jag
sagt om Patentverket som ett oavlönat
korrekturläsningsinstitut för ombuden bekräftas härav, och
Khennets uttalanden om alltings förträfflighet
strider således mot inom verket gjorda erfarenheter.
Med ett för sina beslut oansvarigt patentverk och
med patentombud på vilka icke ställes
kompetenskrav och med patentlagar vilkas föreskrifter icke
behöver efterkommas anser tydligen Khennet att
allting är gott och väl, och för att fullfölja denna
linje skall nu Patentverket utbyggas för 8—10 Mkr.
och mera personal anställas, trots att en riktig
till-lämpning av Patentförordningens § 4 skulle göra
dessa utökningar onödiga. Besultatet för
uppfinnarnas del kan inte bli annat än att de får behålla den
nuvarande rättsosäkerheten men för en avsevärt
högre kostnad. Birger Högfors
Högfors framför i sin uppsats bl.a. en kritik mot
vissa — givetvis ej allmänt förekommande —
brister i patentombudens verksamhet. Då det visat sig
att dessa avsnitt i uppsatsen kan uppfattas som
nedsättande för patentombudskåren i dess helhet är det
för Teknisk Tidskrifts redaktion angeläget att
framhålla, dels att Högfors kritik ej av oss uppfattats som
sådan — i annat fall hade uppsatsen ej införts —,
dels att de av Högfors framförda synpunkterna står
för författarens egen räkning.
1040 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
