Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 40 - Böcker - Kontinuumstheorie der Versetzungen und Eigenspannungen, av JH - Gemischbildung und Verbrennung im Dieselmotor, av Hans-Eric Lorentz - Mechanische Schwingungslehre, bd 1, av Å I - Technology of columbium (niobium), av G Bg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kontinuumstheorie der Versetzungen und
Eigenspannungen, av Ekkehakt Kröner.
Springer, Berlin 1958. 179 s., 39 fig. 32 DM.
Dislokationsbegreppet lanserades i kristallfysiken
för nära 25 år sedan. Man fick därmed en
kvantitativt acceptabel teori för metallers plastiska
beteende, eller i varje fall för metalliska enkristallers.
Med dislokationsteori sökte man så småningom
tolka allt fler fenomen i kristallfysiken. I ett flertal
relativt okritiska uppsatser studerades problemen
endast kvalitativt, och nära nog allt kunde då
förklaras med dislokationer. Med enkla kvantitativa
resonemang har man sedan visat att det mesta
valrätt — utom resultatens storleksordning.
Den uppkomna situationen kan ha en enkel
förklaring: fastän dislokationen själv är ett rent
elementärt begrepp, är dess mekanik i kristallen
mycket komplicerad. Dislokationers rörelser i
kristaller under inverkan av yttre krafter och av andra
dislokationer kan i allmänhet ej studeras exakt.
Att då, i förenklande syfte, ersätta kristallstrukturen
med ett kontinuum måste just för en kristallfysiker
te sig motbjudande, då ju problemet för honom är
ett rent kristallproblem. En sådan till synes orimlig
förenkling är dock fullt tillåtlig, så länge man
studerar en enstaka dislokation eller dislokationer med
stort inbördes avstånd.
Om sådana problem handlar huvuddelen av denna
bok. Spännings- och deformationsfält runt olika
typer av dislokationer i kontinuerliga medier
härleds med tensorkalkvl. Härigenom blir
framställningen kompakt — men samtidigt svårsmält för dem
som vanligen intresserar sig för dislokationer.
Framför allt betonas i denna del dislokationernas
roll som generell källa för egenspänningar.
I några senare avsnitt diskuteras dislokationer i
cnkristaller. Också här anläggs rent teoretiska
aspekter: särskilt behandlas kontinuumsmekanikens
begränsningar vid tillämpning på kristallstrukturer.
Den experimentella bakgrunden berörs ej alls.
Som komplettering till mer vanliga beskrivande
arbeten om dislokationer kan denna bok
rekommenderas. Den ger en forskare inom området en god
bild av dislokationernas komplicerade mekanik. JH
Gemischbildung und Verbrennung im
Dieselmotor, av Anton Pischinger & Franz
Pischinger. Springer, Wien 1957. 206 s., 269 fig.
11,45 $.
Detta verk utgör andra, omarbetade upplagan av
en bok med samma namn som utgavs 1938. Verket
upptar tre huvuddelar: bränslets antändnings- och
förbränningsförlopp, bränslets finfördelning och
blandning med förbränningsluften samt
insprut-ningssystem.
Det första avsnittet är inte särskilt uttömmande
och synes dessutom ha blivit rätt styvmoderligt
behandlat vid moderniseringen till den nya upplagan.
Sålunda behandlas t.ex. cefen-talets inflytande på
antändningsförloppet helt kortfattat och förf. nöjer
sig med att konstatera att man numera definierar
ett bränsles tändvillighet genom dess ce/on-tal.
Denna knapphet i framställningen är en smula
otillfredsställande då antändningsförloppet är den
kanske intressantaste delen av förbränningen.
Det andra avsnittet behandlar ingående de olika
faktorer som påverkar blandningen bränsle-luft
under insprutningsförloppet. I synnerhet är såväl
de teoretiska analyserna som de praktiska försöken
med bränslestrålens form och den komprimerade
luftens rörelse värdefulla. Däremot efterlyser man
uppgifter om de nya förbränningssystem som in-
begriper "stratification" och som man i brist på
bättre ord språkmässigt något felaktigt kan
översätta anrikning. Experiment med anrikning
av-bränsle till en stökiometriskt riktig
bränsle-luftblandning i en förbränningszon för ernående
av-bättre totalverkningsgrad gjordes först av
engelsmannen Ricardo, som emellertid fått efterföljare
såväl i Europa som i Amerika. Dessa
förbränningssystem synes än så länge befinna sig på
försöksstadiet men torde ha så pass stort allmänintresse
att de borde ha berörts i ett verk som detta.
Den senare delen av boken, drygt hälften, ägnas
insprutningssystemet. Förf- gör både teoretiska
betraktelser över trycksvängningar,
strömningsförhållanden etc. och relaterar vissa praktiska försök.
Olika pump- och munstyckskonstruktioner ges ett
avsevärt utrymme. En utökning av de 2 s. som
ägnas distributionspumpar hade varit välkommen.
Trots de inskränkningar i allmängiltigheten som
berörts måste boken betraktas som ett gediget och
utförligt referensverk av högt värde. Trycket och
bildmaterialet är av god kvalitet, ett drag som dock
tyvärr inte utmärker bindningen.
Hans-Eric Lorentz
Mechanische Schwingungslehre, bd 1: Einfaclie
Schwinger, 2:a uppl., av M Schuler. Geest &
Portig, Leipzig 1958. 158 s„ 123 fig. 15 DM.
Förf. är framstående urkonstruktör. Han har byggt
Schuler-uret i Göttingen, vilket har en noggrannhet
av 0,002 s/dygn — blott obetydligt överträffat av
kvartsurets.
Boken behandlar svängningar med en frihetsgrad:
fria odämpade svängningar, fria och påtvungna
dämpade svängningar. Huvudvikten har lagts vid
pendlar. Sålunda behandlas fysiska pendeln,
cykloid-pendeln, sfäriska pendeln och pendeln som svänger
på en trubbig egg. Tillämpningsexemplen har helt
valts på pendelurens område. Förf. glider då gärna
över från det direkt illustrerande syftet till att
berätta om de svårigheter man har att brottas med för
att höja urets noggrannhet. Men i mitt tycke har
dessa avsnitt blivit de man har störst behållning av
i boken, och framför allt därför kan den
rekommenderas åt den som vill utvidga sin tekniska
allmänbildning till det området. Å l
Technology of columbium (niobium), redigerad
av B W Gonser & E M Sherwood. Wiley &
Sons, New York — Chapman & Hall, London
1958. 120 s., ill. 7 $.
För att ur det växande intresset kring niob —
huvudsakligen för atomtekniska ändamål —
kondensera ut några sammanfattande föredrag höll en
avdelning av Electrochemical Society ett symposium
i Washington i maj 1957 över niobets teknologi, och
resultatet från detta föreligger nu i en bok i
Electrochemical Society’s skriftserie.
Manuskriptet tycks ha färdigställts på mindre än
fem månader under sommarhalvåret, men
tryckningen och distributionen har tagit inemot ett år. Det
är därför inte ägnat att förvåna, att man inte
hunnit med att göra stilen, beteckningarna och
enheterna enhetliga; t.o.m. i undertiteln på titelbladet
skyltar ett tryckfel. Man har inte kunnat — eller velat
— enas om den internationellt antagna
beteckningen niob, utan trots att de flesta av författarna
använder denna beteckning, håller redaktörerna mest
på columbium.
Utan att göra anspråk på att täcka hela ämnet
utgör de 17 föredragen ett gott urval av vad man kan
1072 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
